Om att andas ut och släppa på garden
Poff. Sista veckan är avklarat, med en uns vemod i bägaren.
det är samma sak varje år. sista veckan innan terminslut rusar en med tunnelseende mot målet.
väl vid mållinjen vill en nästan springa om loppet. stanna upp och pusta ut innan spurtsträckan.
klappa varandra på axlarna för väl utförda uppdrag, dricka varandras skål.
lova varandra att komma välbehållna hem igen.
nu blir det inte så.
på ett sätt känns det mycket tillfredsställande, på ett annat sätt inte.
och just nu skulle jag vilja göra som prinsessan och sova i hundra år.
MINST.
Kommentarer
Trackback
