Om fredagsfrustration
Äntligen mediaplats för Bahrain.
Ett gruskorn har lättat från hjärtat.
Media är sjukt.
Halva jag vill bara stänga av etern och isolera mig från sjukheten.
Halva jag inser det orealistiska i ett sådant resonemang.
Jag känner mig sällan så bräcklig och obetydlig som när det kommer till media.
Lilla, obetydliga människa.
Rak rygg i ledet, ifrågasätt inte och tro för allt i världen inte att du kan göra skillnad.
Twats.
Det sorgliga i kråksången är att det i slutändan är vi som är skyldiga.
När smutsvattnet silats bort är det vi som ligger i botten av durkslaget,
och blottas som de vedervärdiga illusionister vi är.
De verkliga bovarna i dramat: upphovsmakarna till balettens halta föreställning.
Jag vill verkligen vilja förstå.
Och någonstans vill jag nog förstå också.
Men omotivationens hinna är känns så oändligt intakt.
Kommentarer
Trackback
