Om gåshud och gröna ramar
Efter mycket om och men har jag äntligen landat på fötter i skåneland.
Ett skåneland där koltrasten kvittrar utanför fönstret, där gräset syns och asfalten är bar.
Jag anar en liten bit av våren i fickan och den känns skön att fingra på.
Sluttampen av 2010 var en pärs och det var svårt att tro de som vet, som hävdar att efter regn kommer sol. Men hade de gamla rävarna inte rätt ännu en gång? 2011 skriker sunshine mest överallt.
År är en märklig grej
Läste imorse att det har gått ett helt år sen haiti och gör en snabb överslagsräkning och inser att det är 6 år sen tsunamin tog världen med storm. Sex jävla år.
Kollar kalendern och inser att i år har jag själv rundat 23. År alltså. ingenting annat.
Med den siffran betraktas man som ung i skorna. För ung för att veta sitt eget bästa, men för berest i livet för att legitimt få dumma sig.
Det är en trevlig tanke att ålder inte har någon betydelse. Den bistra verkligheten säger dock allt som oftast motsatsen. Ibland måste dock åldern få ha betydelse. Och det måste få vara okej.
Eller det finns inga måsten, men ungefär så här:
Att ålder används för eller mot en utan kompletterande vetskap om ens väsen, tankebanor och livserfarenhet går helt bort. Har man dock tagit detta i beaktelse och beslutar att det stadium i livet någon befinner sig i för tillfället inte är eftertraktat så är det förståeligt på ett annat sätt. Kanske inte just åldern, men det åldern har burit med sig.
Vi är alla på olika stadium i livet, även om vi rent geografiskt råkar befinna oss på ungefär samma ställe.
Det är inte konstigt. Det är tvärtom rätt grymt. Även om man kanske inte alla gånger kan se det.
Ett skåneland där koltrasten kvittrar utanför fönstret, där gräset syns och asfalten är bar.
Jag anar en liten bit av våren i fickan och den känns skön att fingra på.
Sluttampen av 2010 var en pärs och det var svårt att tro de som vet, som hävdar att efter regn kommer sol. Men hade de gamla rävarna inte rätt ännu en gång? 2011 skriker sunshine mest överallt.
År är en märklig grej
Läste imorse att det har gått ett helt år sen haiti och gör en snabb överslagsräkning och inser att det är 6 år sen tsunamin tog världen med storm. Sex jävla år.
Kollar kalendern och inser att i år har jag själv rundat 23. År alltså. ingenting annat.
Med den siffran betraktas man som ung i skorna. För ung för att veta sitt eget bästa, men för berest i livet för att legitimt få dumma sig.
Det är en trevlig tanke att ålder inte har någon betydelse. Den bistra verkligheten säger dock allt som oftast motsatsen. Ibland måste dock åldern få ha betydelse. Och det måste få vara okej.
Eller det finns inga måsten, men ungefär så här:
Att ålder används för eller mot en utan kompletterande vetskap om ens väsen, tankebanor och livserfarenhet går helt bort. Har man dock tagit detta i beaktelse och beslutar att det stadium i livet någon befinner sig i för tillfället inte är eftertraktat så är det förståeligt på ett annat sätt. Kanske inte just åldern, men det åldern har burit med sig.
Vi är alla på olika stadium i livet, även om vi rent geografiskt råkar befinna oss på ungefär samma ställe.
Det är inte konstigt. Det är tvärtom rätt grymt. Även om man kanske inte alla gånger kan se det.
Kommentarer
Trackback
