Om fredagsfröjden
Nattsvettningarna avtar mer och mer. Så jevla värt.
Jag har bytt skinn helt i ansiktet. Lite äckligt, men så jevla värt.
Mina tänder har blivit vitare. Så jevla värt.
Jag är dock fortfarande trött som ett djur i bur.
En strimma av mitt gamla jag.
Kroppen är inställd i någon form av meditativt tillstånd som är svårt att förklara, men känns så starkt att det borde gå att ta på. Men he jörn't!
Att jobba idag känns så sanslöst omotiverat.
Jag kan int beskriva hur trött jag är på timmackord.
Det känns utnyttjande och självutplånande.
Kollar typ brevlådan varje dag för oväntade brev.
Väntar på att 2011 ska ta mig med storm.
Any day now.
Saknar sommarlov och DN på gräsmattan. Hallonsaft i glaset och sjön kluckande ca tre sekunder bort.
Hajpar nybytta lakan och lummig berså. Trist att flyttlådorna gör intrång i idyllen.
Känner mig isolerad gentemot omvärlden. Allt jag vet är det som sker i min lilla bubbla.
Och det som händer de få som lyckas tränga sig in i den då och då.
Att använda metro som orakel är kanske inte riktigt vad jag är van vid.
Jag menar, är som osugen på att vakna upp en dag om tre månader och ba: va är "uncle zeb" död???
Men efter idag vankas två jevla dagars ledighet. Det finns int på kartan vad jag ska ta igen!
