Om söndagskänsla

Idag hade kunnat vara en såndär söndag.
En sån laddad dag som söndag var när en var liten.
slutstationen på helgen, och ångestpaketet som gav en försmak på måndagen.
veckans värsta dag.
efter en hel månad av förändringar och relationstvistar skulle det inte vara oväntat eller märkligt med en sån dag.
band har knutits runt omkring mig, människor har ingått i pakter som jag inte har en del i.
det känns ovant och olustigt, men verkar ingå i mönstret vi kallar för livet.
i min värld har livet inte likställts med en känsla av exkluderande, utan snarare det motsatta.
kanske blir det mer påtagligt när tidens gång gör en gång så starka pelare bräckliga.
som tidvattnet bryter ner klippor till sandstränder.
men det är inte söndag.
solen går upp över lördagsfälten.
kaffet är varmt i magen och en hel bit av helgen finns kvar.
som en oslipad diamant.
hädanefter ska alla mina drömslott byggas i äkta diamant
Trackback
RSS 2.0