Om gammalt och kantstött

Har i veckan tagit tag i vänner som halkat för långt bak i uppdateringarna.
Det är märkligt hur avstånden ökar så fort det är via telefon och sociala medier som relationerna ska hållas intakta.
Skype har visat sig vara en riktig bubblare och det är väldigt skönt att ibland få se ansiktet på den kära en har på andra sidan mikrofonen.
Jag tycker det är en svår balans mellan att förlita sig på gamla vänner och relationer som fått sig ett par år på nacken, och att ta dem förgivna.
Personligen är jag en ganska dålig telefonmänniska, och har verkligen försämrat mig när det kommer till att maila och skriva brev kontinuerligt. Egentligen tar det inte många minuter att skriva ihop ett par rader med jämna mellanrum, det är istället när dagarna börjar övergå till månader som mailen blir jobbiga. Då ska en försöka komprimera månader av händelser till något som inte är allt för likt en rysk novell och vardagshändelserna blir lätt oaktuella och mister sin charm. Plötsligt känns det som om ingenting av intresse har hänt sedan sist och kontakten riskerar ändå att bli sporadisk och platt.

2011 ska bli året då jag försöker leverera lite mer. Ge större bitar av mig själv lite oftare. Nya relationer i all ära, men gammal kärlek rostar aldrig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0