Liberté, égalité, solidarité

Insomnia fo real. Trots trötthet och inspirationstorka. Hjärtat slår dock lugna gatan igen. Pustar ut.
Har lyssnat på mastiga salsatakter med riktigt klös. Glädjerus hela vägen in till centrum.
Bra selfmademöte. Check, check, check. Ändå aldrig nöjd. trist känsla.
Känner att tiden rinner ifrån mig, strömmar mellan fingrarna Och jag får inte fäste.
Hoppas på mirakel som inte vill slå in. Vad hände med att vara jordnära och realistisk kan en undra.
Önskar att det fanns någon med alla svar, men de fasta pelarna ligger fortfarande i ruiner.
Lallar omkring med en dov känsla inombords, kan det vara det gråa diset som äter sig in i porerna och dränker sol i sinne, brun inne attityden? kanske.
Skulle behöva syresätta blodet på nytt.

Kom på mig själv med att tro att jag skrivit fel telefonnummer på alla jobbansökningar jag skickat in.
Kom även på mig själv med att dubbelkolla och inse att så inte är fallet. Ännu en illusion i kras.
Ha ha ha, utan känsla. Men drar ändå på munnen åt min egen naivitet.
Har gått sönder foten också. Ännu ett plus i kanten.
Nej nu börjar det bli skrattretande.
Kanske skulle behöva garva tills luften går ur och garvet går över i gråt, eller bara gråta.
Tömma skiten som härjar inombords.
Tänker tankar som "det finns de som har det värre" och "egentligen så kan jag inte klaga" men gör det inte helhjärtat. Det är så tankar blir floskler.
Det är dags att bli farliga.
imorgon har jag en date med solen.