Liberté, égalité, solidarité

Imsomnia är min fiende. inte min frände. min fiende, rätt och slätt.
mellan 90graders varven i sängens varma sköte kastar tankarna små pilar som går mig rakt in i hjärtat.

Fick för någon dag sedan höra om ett barnhem i Tanzania som brunnit upp tidigare i veckan.
samtidigt läser jag statusuppdateringar på facebook och fastnar för den som berättar om  32 lappar i skatteåterbäring. välförtjänta slantar.
rättvisan lyser dock med sin frånvaro.

en fin vän till mig har fått ett av de värsta beskeden en människa kan få, ganska direkt efter ett långt 2010 kantat av näsbrännor och käftsmällar. (låt det vända)
rättvisan sitter som förut på avbytarbänken.

japanerna får triss i olycka, naturens katastrofpms och inga caution-aps i världen kan förekomma det simpla faktumet att japan står sig slätt mot naturens makter.
här i väst sitter vi dock trygga på våra höga hästar, ojar oss för japanernas olycka och skriver kanske på en lista där vi stödjer det japanska folket i deras olycka. på middagsbordet dukas det dock upp för ännu en köttfest och hälften av apparaterna står likförbannat på standby 24/7.
rättvisan flexar vilt och suger på piña colada i landet ingenstans.

funtar över mina egna orättvisa tankar om såväl smått som stort i livet och inser hur illa det ligger till i hjärnbalken.
kommer fram till hur skrämmande lätt det är att låta hjärnan spela en småsinta spratt när en tillåter sig själv att glömma bort ens lyckliga lott.
ta förgivet, se förbi.

rättvisa är inget enkelt begrepp, och i dagsläget börjar termen nästan platsa bland flosklerna.
gränsen mellan rättvisa och orättvisa är svårbedömlig och vag, och där finns ingen domare.
däremot kan en fråga sig: vad är rättvist för mig? och sedan använda sig av svaren som rättesnören i livet.
sällan blir det fullpott, ofta blir det fel.
men någon gång, då och då, prickar en rätt och bara det är någonting att sträva efter.