Om bedrövliga knän och avslut
Tårar på kudden och bitter besvikelse.
Knät är paj och mina marathondrömmar har blivit punkterade av senor och märgpipor.
Dra mig baklänges genom tid och rum så kanske vi kan lappa och laga med silvertejp som vi brukade?
Det enda fina med knän som går i bitar är att knän inte symboliserar livet.
Inte i en endaste drömbok.
Igår avslutade jag mitt viktigaste uppdrag under 2011.
Vegantzatsikin á la perfektion är uppfunnen.
Utan syntetiska påhitt och tillsatser till tusen.
Baserad på cashewnötter och raw i samtliga bemärkelser. Rågod, råball, råfet är några exempel.
Under gårdagen reddes även en och annan knut upp, och jag kan ärligt säga att mina trådtåtar börjar närma sig vävningsprocessen. Livsmattan, check.
Idag skiner solen ånyo över malmö schtad, och jag ser fram emot att öppna dörren och se vars benen bär.
Antagligen inte mot löplabbet och utebutiken.
Snarare mot sangriadisken.
Ikväll blir det tapas.
Kommentarer
Trackback
