Om ingenting men ändå mycket
Ibland är besvikelsen över människor så jevla skarp.
Det fina är att det ofta finns fler än en som kompenserar.
Rev en scen ikväll.
Inte särskilt plannerat.
Jag är så tacksam för de få.
Jag kommer att sakna i varje lem, muskel och organ.
Särskilt i hjärtat.
Avskyr att bli lämnad åt gamarna.
Kommentarer
Trackback
