Om alla snälla kvinnor och män

Snällhet är någonting fint.
Ja, jag uppskattar snällhet. nå jävulskt.
men jag uppskattar det till en gräns.
Snällhet är alltså inte gränslöst.
Jag är ledsen, men jag har inte kommit så långt att snällhet attraherar mig.
jag är fortfarande kvar i de där ungdomsårens jävliga toughlove.
kanske kommer jag aldrig ur det.
kanske vill jag inte komma ur det.
Kanske vill jag det.
för tidigt för att säga.
early bird.
det är svårt att höra,
och det är förbannat svårt att säga, att någon är för snäll.
det handlar inte om att jag inte skulle förtjäna en snäll någon.
det handlar om att jag inte tänder på det.
inte i det långa loppet.
det blir bara en hop mercyfucks and what not av cirkusen.
och vilken trist cirkus sen.
inte ett enda nytt djur att inte riktigt våga klappa.
lindansare på tok för nära marken för att andan ska tappas.
lejon utan morr.
eldslukare med tomtebloss och rysk roulett med förutspådda resultat.
så kära, fina, snälla människor: förändra er inte.
ni behövs.
men ni kommer aldrig längre än till hjärtkammaren.
där förvarar jag alla snälla människor.
förrutom de som är backbone.
de sitter lite längre in. till vänster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0