Om långa nätter och försvinnande mornar

Idag har det varit en annorlunda dag.
Annorlunda känslor kring saker och ting, sällskap och göranden.
Energinivåerna har varit körda i kras och det brukar göra att en ser saker och ting en smula mer avskalat än annars.
Det har varit två sjukt intensiva veckor där jag brutit ihop, knycklats samman, rest mig upp för att sedan sabrera, servera och leverera utan att haverera.
Jag har fått nya mål och ny laganda.
Jag motiveras till att genomföra, men även till att sålla bort.
Måsten byts ut till vilja och det är så förbannat skönt att kunna luta sig tillbaka mot bergväggen och känna att valet är mitt.
Varje val är mitt.
Samtal med människor som vill förändra mig, få mig att välja annorlunda har resluterat i ninja sparkar och en nytänd glöd för allt som inte är exkluderande.
Allas lika värde har plockats ner från hatthyllan och jag njuter hejdlöst av att känna mig förbannad och uppeggad. Att känna.
Det var fanimig inte igår.
Jag njuter av att avsluta kapitel på riktigt, och att känna i knäskålarna att jag inte behöver gå tillbaka dit någonsin igen.
Livets bok är inte riktigt som Harry Potter, och det är jag glad för.
Den senaste veckan har jag nattugglat nå grönjevulskt. Och tillskillnad från tidigare så har det faktiskt genererat någonting produktivt.
Produktivt = coolt, och jag börjar känna suget efter att vara cool igen.
Fast på mina villkor.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0