Liberté, égalité, solidarité

Jag förstår varför filosofer i urminnes tider har dividerat angående människans grundvalar.
Somliga handlingar går bara inte att förstå.
Då krävs det att en söker djupare, längre in.
Jag är rätt övertygad om att människan varken föds ond eller god.
Det finns förutsättningar för bägge extremer i var och en av oss,
och jag tror att vi alla har lika förmåga att utvecklas mot det ena eller det andra hållet.
Däremot tänker jag att vi är olika i vårat sätt att påverkas av externa faktorer.
Samhälle, uppväxt, familjeförhållanden och social interaktion påverkar oss på olika sätt.
På gott och ont.
Och vrider och vänder på oss, mot antingen det goda eller onda.
Vem har satt upp normen för gott och ont?
Dom som vet kanske.

Vissa ageranden, händelser och handlingar vill en inte förstå.
Det är lättare, och känns bättre att förtränga och fördöma.
Ingetdera leder vidare.
För att kunna utveckla tror jag det krävs ett förlåtande.
Ibland tvivlar på att jag vill se en utveckling, vill se människosläktet fortleva.
Men jag, som så många andra, fokar mer på det osägbara, det vidiga i visst agerande.
Det som förundrar mig än mer är bra och gott som finns i människosläktet.
När priset går upp går själen ner.
Och vi är egentligen inte svårare än så.
Vi arma människor.