Om absurda ljud
Om dagarna läser jag om konflikter och krigets verklighet.
Om nätterna tackar jag livets lotteri för att jag slipper höra gevären smattra.
Om mornarna vaknar jag till kidsen på gårdens fantasigranater som spränger sönder sandlådan, imaginära knivar som river sönder lemmar och punkterar hjärtan och ett barns imitation av kulsprutor som fäller allt som kommer i dess väg.
Jag tänker tillbaka till barnen i Illembula som poserade med pistoler formade av små små händer, med ögon som förmedlade kunskap av lekens verkliga allvar.
När barn leker krig är det någonting kallt som knyter sig om mitt hjärta.
Som en skenavrättning; väntan på ett nackskott som aldrig kommer.
Om nätterna tackar jag livets lotteri för att jag slipper höra gevären smattra.
Om mornarna vaknar jag till kidsen på gårdens fantasigranater som spränger sönder sandlådan, imaginära knivar som river sönder lemmar och punkterar hjärtan och ett barns imitation av kulsprutor som fäller allt som kommer i dess väg.
Jag tänker tillbaka till barnen i Illembula som poserade med pistoler formade av små små händer, med ögon som förmedlade kunskap av lekens verkliga allvar.
När barn leker krig är det någonting kallt som knyter sig om mitt hjärta.
Som en skenavrättning; väntan på ett nackskott som aldrig kommer.
Kommentarer
Trackback
