Liberté, égalité, solidarité

Efter en helg som har känts som en enda lång jobbig dag vaknar jag upp i känslan av att skita i allt. total avsaknad av saker som förmår beröra. en fullkomligt vidrig känsla, men på plusskontot så verkar denna måndag kantas av idel dåliga nyheter så dagsformen fungerar väl lite som en harry potter mantel att gömma sig under. tentan som skrevs gick åt helvete som befarat. tentan som skall skrivas känns som om den kommer att gå minst lika käpprätt. kroppen har ingen ork eller styrsel. jag känner mig efter med allt och ingenting känns roligt eller ens värt att engagera någon känsla i. stockholmsresan känns omöjlig. att stanna kvar i malmö känns omöjligt. att stoppa tiden är omöjligt. listan kan göras lång. kontentan är dock att jag känner mig grymt besviken på mig själv. botemedlet har jag ingen dosering på.