Liberté, égalité, solidarité

Har just avslutat en av de jobbigaste uppgifterna jag har haft sedan jag inledde mitt trettonde år. Nu är den klar. Ärlig, smygsteril visserligen, men ärlig. Och med den tar jag ett viktigt myrsteg mot victory för lag sanna. Det känns underligt, men fyfan vad jag behövde få allt sagt. Andra underliga saker händer i mig just nu förresten. nya prioriteringar. Listans ordning har ruckats i grunden och bubblaren i toplistan är mig själv. det. är. skrämmande. Men faktum kvarstår. Jag vill inte ha dygnets viktigaste timmar på det här sättet. På det här sättet som har varit på det här sättet i långt mer än ett år nu. Jag vill inte fortsätta foka på att härda ut. Ingen vinner, vinsten försvinner. Jag har börjat tänka i utlity-termer á la NEK. Vad sjukt jävla avlägsen den lilla lyckliga tiden känns. Jag har stor lust att teleportera det lilla utrymme jag existerar i till en annan del. Inte av sverige, inte av världen men kanske av staden. För egentligen längtar jag nog inte bort. Egentligen längtar jag efter någonting annat.