Liberté, égalité, solidarité

Under den tid som hunnit bli 2012 har jag lärt mig att jag inte är hälften så ensamtidskrävande som jag gått runt och trott.

Ögonen som jag möter när jag ser mig själv i spegeln är rätt annorlunda från de som fanns där för två år sedan.

Jag tror inte på att mäta i termer av bättre och sämre, och därför kan jag inte säga att jag har blivit en bättre Sanna under processens gång. Däremot har jag polerat och putsat upp mig själv lite. Försökt slipa till mina parad egenskaper och tona ner mina mindre charmanta sidor.

Jag är långt ifrån klar, och mina svagheter har blivit mer närvarande eftersom jag inte är lika benägen att dölja dem för omvärlden. Kanske har jag lyckats omge mig med människor som inte räds mina felsteg utan hjälper mig att växa utifrån dem.

Faran med spontanitet ligger i att eftertänksamheten ratas vilket kan medföra skadeskjutning av såväl mina egna som andras känslor.

Någonstans tror jag att magkänslan är den ärligaste vägvisaren, men det kräver en del rak kommunikation och hjälp på traven. Det är svårt att gissa sig till andras tankar och känslor, och nära nog omöjligt att rätta till klavertramp om en inte får en chans att göra om göra rätt. Och det får en inte om ens medmänniskor brister i kommunikationen.

Jag kommer inte att orka leka tusen frågor alla gånger.

Jag kommer inte att vilja skjuta hejvilt från höften i hopp om att pricka rätt.

Ibland behöver jag en heads up, för jag är inte mer än en simpel människa.