Liberté, égalité, solidarité

Om årsberättelser

I vanlig ordning springer årets sista dagar i förväg.

Löper spurtsträcka utan att ha varken hyfs eller välvilja nog att säga till i innan.

Jag vet aldrig vad ett nytt år ska ha för betydelse egentligen.

Det här med att vända blad, det borde vi väl ha lärt oss att göra på egen hand by now.

Jag föredrar förresten att vända blad när behovet är som störst.

Inte vänta på en speciell dag eller ett särskilt klockslag.

Vem vill förresten starta på nytt i januari?

Slaskmånaden av slaskmånader.

Mitt år har varit en saga för vuxna.

I barnboksform hade den fastnat i censuren.

Censuren som besudlar vårat samhälle och hymlar med våra misstag.

För vems bästa?
Under 2012 har jag slutat censurera. Eller åtminstone tagit några trippande stepsteg mot att sluta censurera.
Jag tror att det är bland det bästa och mest läskiga jag någonsin gjort.

Andra saker som har hänt under året är att jag har tagit kontroll över min egen eka.

Årorna tillhör nu mera mig och ingen annan.

Jag har börjat komma till rätta med skillnaden mellan att känna och att känslotänka.

Mod har samlats för att återutforska relationer som trasslat pga gårdagens misstag och avsluta sådana som trasslar pga upprepade misstag i nutid.

Jag har avsagt mig rollen som somligas dörrmatta och ansökt om rollen som andras frihetskämpe.

Insett att det är bättre att tacka nej än att göra saker halvhjärtat, och att visa upp sina svaga länkar istället för att skämmas för dem.
Jag har fått känna hur det känns när interna spärrar lossnar och jag vet nu hur kärlek smakar.
Sist men inte minst har jag kommit i kontakt med mitt alldeles egna kärleksspråk.

Och trots en rutten inledning av året valde jag att inte ge upp.

Jag avrundar med flaggan i topp, med så många vinster i bagaget att det blir svårt att lägga 2012 till handlingarna.

Min förhoppning är att åtminstone en liten smul av allt det jag upplevt har märkts i min relation till andra människor, och att en del av den lycka jag känt har smittat av sig på andra.

2013 hoppas jag blir året då vi alla kommer varandra lite närmre.

Det är trots allt då vi är som starkast.

 

 

 

 

 

 

Sanna, det låter lite som mitt år. Känslotänkandet. Ha kvar det, men i doser som inte förgör en (eller fler). Att tacka nej artigt hellre än att tacka ja utan pepp. Att sluta vara sin egen dörrmatta. Kanske hellre en trasmatta med färger och trådar i från alla tider, och humör. Som samsas på plats. Som kan vara nåt fint. Hoppas ditt nya år (när det nu startade, hela livet kanske är ett?) var du än är och hur allt än känns!

Hoppas ditt nya år (när det nu startade, hela livet kanske är ett?) var du än är och hur allt än känns blir som du vill att det ska bli! <----skulle he stå.