Liberté, égalité, solidarité

Om att inte lipa över spilld mjölk

Kollar mig i backspegeln och kan enkelt konstatera att livet är ett förbannat lur.

Lur är ett förstummande koncept.
Det inkluderar så väl hemskheter som glädjefester.

Framför allt är det ett bra sätt att beskriva maktlösheten en står inför i detta som kallas livet.

Vi kan alla ta makt över våra egna liv, men att påverka andras- det är en klurig affär.

Situationer ställs vi inför, omständigheter får vi helt enkelt gilla.
Att gilla läget. Det är att medge att livet är ett lur.

Jag såg fram emot fredagens undergång på fler än ett sätt.

När ingenting gick i kras och livet fortsatte sin berg och dalbana som vanligt kände jag en sällsam blanding av bitterljuv lycka och besvikelse.

Det hade varit rätt åt oss om vi alla hade raderats från universums mysterium.

Men att vi inte gjorde det säger mer än någonting annat.

Min idé om att världen i slutändan kommer att få ett lyckligt slut är int så dum trots allt.

För vad är väl ett lyckligt slut?

Jag tror att vi alla definierar lycka på olika sätt, även om det säkerligen inte är långt mellan gårdarna.

Lycka är en sällsam fågel.

Dom som vet, brukar säga att lyckan kommer och lyckan går.

Jag vet att dom har fel.

Lyckan är ständigt närvarande, vi har bara inte riktigt lärt oss att läsa mellan raderna i lyckoboken.

När vi bedömer våran egen lycka utifrån andras så är det självklart att den tycks fladdra och fara, hora runt för att sedan komma tillbaka med svansen mellan benen.

Lycka är ingen himlakropp. Lycka är inget storartat fenomen.
Lycka är varken klurig eller svåruppnåelig.

Lyckan är en konstant bland konstanter, en gigant bland giganter. En småsak och en basvara.

Lycka kan vara en nybrygd kaffekopp på exakt rätt tillfälle.

Ett sms som råkar uttrycka precis det en behövde höra.

Lypsyl mot torra läppar.
Ett léende från en okänd vän.

Ett stryk över en rygg som är svältfödd på beröring.

En textrad som beskriver ens egna tankar i någon annans ord.

En snöflinga i oktober.

En solstråle i februari.

Eller en dröm om en älskad morfar som fick en att komma ihåg hur hans skratt lät när han levde.

Lycka är att finnas. Lycka är att vilja.

Och om en vill titta, så kan en hitta.

 

 

 

 

 

 

"Lyckan är en konstant bland konstanter, en gigant bland giganter. En småsak och en basvara.
Lycka kan vara en nybrygd kaffekopp på exakt rätt tillfälle." Klipper ut och sparar.