Liberté, égalité, solidarité

och så, poff. ny tidsplan, fast allt känns likadant som förr.

eller nästan.

och egentligen svårt att avgöra med två dagar i bagaget och hjärtat fyllt av saknad och osaknad.

lite framåtlängtan men ändå lill-konservativa som pickar och pockar.

lockar och trugar. menar att det var bättre förr.

hjärnan är fylld till bredden av gamla ansikten i ny förpackning.

gamla famnar som liksom växt till sig. på djupet och på bredden.

nya historier men nästan bara gamla visor.

det känns tryggt på något sätt.

lyssnar om och om på en och samma låt.

liksom för att förtränga världen utanför.

måste den knacka på så jävulskt?

rutinerna kan vänta tills imorn.

jag lovar att ingen går under.

hjärnan håller inte riktigt med.

lite vatten på ryggen kanske hjälper.

inga frön gror utan vatten.