Om hopp i stannet
På ett sätt förstår jag varför jag håller mig på avstånd från etern.
Svassar kring den som katt runt het gröt.
Det känns i hjärtat att läsa om vad vi håller på med.
Soldater som skändar lik, stoppade frigivningar, barn och kvinnor som våldtas,
människor som rånar, myglar, skjuter och ba råhatar.
Hatet är så nära kärleken, varför kan den inte bara tippa över?
å andra sidan blir jag tacksam över att fortfarande kunna nå median.
Ha tillgång till nyheter, granskningar och analyser.
Även om de inte alltid får mig att mysa.
Det finns så mycket bra.
Ändå kan jag inte hålla mig från att protestera över att com hem visar sin reklam innan videon där amerikanska soldater kissar på talibaner visas.
Jag kan inte hålla mig från att rygga bakåt och känna en smula hopplöshet.
tur att vi är fler som tänker lika.
tur att vi är fler som ser när en annan inte orkar.
tur att vi är fler som håller rygg, erbjuder arm
och skär upp en perfekt mogen avocado just när den behövs som mest.
tur att vi är fler som tänker lika.
tur att vi är fler som ser när en annan inte orkar.
tur att vi är fler som håller rygg, erbjuder arm
och skär upp en perfekt mogen avocado just när den behövs som mest.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Tänk att det är sånt som fallit från träd, av buskar, som räddar oss. I alla fall vardagen. Å andra sidan är vardagen allt.
Trackback