Om ojämnheten
Sverige är världens mest jämställda land.
på pappret.
enligt statistik och mått som fortfarande inte pratar högt löneskillnader, arbetsbörda i hemmet, marknadsdeltagande eller andra "småsaker". På pappret är vi alltså bäst.
i världen.
det är en absurd tanke. och ett absurt faktum.
och vi är rätt nöjda så.
jag fattar att jämställdhet och jämlikhet int är helt lätta grejer att ta till sig och börja jobba med.
det har jag gott om exempel på.
men månlandningen var int heller helto komplicerad.
mobiltelefonen var int peace of cake att konstruera,
och det tog ett tag för hjulet att slå igenom.
ingen säger att allt ska vara enkelt, men när det kommer till genus så verkar det vara så ORIMLIGT svårt.
teknikens utveckling är viktigare än våran egen utveckling mot en mer rättvis värld.
vi tjänar på teknisk utveckling men vi tjänar inte på att jämna till det i våra egna förhållanden.
för det tar tid, det tar energi och det tar prat.
ja?
och det jobbigt.
ja?
det Är jobbigt att erkänna för sig själv att en är delaktig i att missgynna vissa.
det Är jobbigt att erkänna att vi har upprättat ett system där kvinnor systematiskt förtrycks och vi accerpterar det. för att det är gynnsamt för somliga.
men det betyder inte att det ska tystas ner, viftas bort som någon bagatell.
att hälften av jordens befolkning förtrycks är ingen bagatell.
jag har själv sett beviset på att det går att förändra invanda beteenden. jag har själv sett beviset på att det inte är omöjligt att medvetenhetgöra medelsålders betonghäckar och långsamt ändra deras relation till varandra.
det kanske går långsamt men det betyder inte att det inte är värt det.
jag är otroligt stolt över mina föräldrar som har tagit de första vacklande stegen mot en mer jämställd relation till varandra. däremot känner jag mig ibland som en hycklare när jag tänker på mina egna ojämställda relationer.
det ojämställda i mitt hem.
senast igår när jag storstädade lägenheten tänkte jag på det.
och blev arg och ledsen.
sen kom jag ihåg att jag har gjort ett val,
och det kommer jag att hålla fast vid.
men jag kommer sträva mot att aldrig någonsin sätta mig i samma situation igen.
inte med någon.
det ojämställda mellan kvinnor och kvinnor och män och män finns inte att hitta i någon statistik.
bara det liksom.
på pappret.
enligt statistik och mått som fortfarande inte pratar högt löneskillnader, arbetsbörda i hemmet, marknadsdeltagande eller andra "småsaker". På pappret är vi alltså bäst.
i världen.
det är en absurd tanke. och ett absurt faktum.
och vi är rätt nöjda så.
jag fattar att jämställdhet och jämlikhet int är helt lätta grejer att ta till sig och börja jobba med.
det har jag gott om exempel på.
men månlandningen var int heller helto komplicerad.
mobiltelefonen var int peace of cake att konstruera,
och det tog ett tag för hjulet att slå igenom.
ingen säger att allt ska vara enkelt, men när det kommer till genus så verkar det vara så ORIMLIGT svårt.
teknikens utveckling är viktigare än våran egen utveckling mot en mer rättvis värld.
vi tjänar på teknisk utveckling men vi tjänar inte på att jämna till det i våra egna förhållanden.
för det tar tid, det tar energi och det tar prat.
ja?
och det jobbigt.
ja?
det Är jobbigt att erkänna för sig själv att en är delaktig i att missgynna vissa.
det Är jobbigt att erkänna att vi har upprättat ett system där kvinnor systematiskt förtrycks och vi accerpterar det. för att det är gynnsamt för somliga.
men det betyder inte att det ska tystas ner, viftas bort som någon bagatell.
att hälften av jordens befolkning förtrycks är ingen bagatell.
jag har själv sett beviset på att det går att förändra invanda beteenden. jag har själv sett beviset på att det inte är omöjligt att medvetenhetgöra medelsålders betonghäckar och långsamt ändra deras relation till varandra.
det kanske går långsamt men det betyder inte att det inte är värt det.
jag är otroligt stolt över mina föräldrar som har tagit de första vacklande stegen mot en mer jämställd relation till varandra. däremot känner jag mig ibland som en hycklare när jag tänker på mina egna ojämställda relationer.
det ojämställda i mitt hem.
senast igår när jag storstädade lägenheten tänkte jag på det.
och blev arg och ledsen.
sen kom jag ihåg att jag har gjort ett val,
och det kommer jag att hålla fast vid.
men jag kommer sträva mot att aldrig någonsin sätta mig i samma situation igen.
inte med någon.
det ojämställda mellan kvinnor och kvinnor och män och män finns inte att hitta i någon statistik.
bara det liksom.
Kommentarer
Trackback