Liberté, égalité, solidarité

Jag funderar ofta över om jag har hittat rätt,
och om jag någonsin har tagit ett väl övervägt beslut som i det långa loppet har varit bra.
Jag hånar min inre kompass och anklagar den för att vara disfunktionell, oanvändbar och redo för skroten.
Jag tvivlar och har mig, överanalyserar och slits itu under skinnet.
där det gör som ondast. även om det inte syns.
Jag pendlar mellan eufori och bottennapp, likt en bordeline delux.
Ibland förbannar jag min spontanitet och min förmåga att kasta mig in i saker och ting utan varken flytdyna eller livboj.
Jag undrar om det verkligen finns en plats för mina tankar om världen, om det finns användning för min analys.
Kort och gott skulle en kunna säga att min självkänsla är rätt kantstött.
Mitt självtvivel har tjockat till sig betydligt och endast lämnat småsmulor kvar av festmåltiden till de övriga delarna av självkännedomen.
Det är ett förbannat slöseri med energi och tid att enbart väga in negativa faktorer i kompotten och se förbi det fina i kråksången. Kråkor sjunger rätt fint. När dom så vill. Och när en själv tar sig tiden att lyssna.
För hur det än står till med min egen självanalys så har jag en hel hop med fina stödstrumpor i garderoben.
Människor som delar sina liv och upplevelser med mig av en anledning.
Den vitt spridda åsikten om att stödstrumpor endast är till för gammschlet folk är en självuppfyllande profetia.
Vi har helt enkelt inte fattat finessen med dem.
Jag tror att det är så enkelt att de gamla helt enkelt har listat ut hemligheten.
De har knäckt den heliga graal, gluttat i pandoras förbannade ask men låtit den förbli stängd.
De ser stödstrumpan som ett hjälpmedel som får dem att orka lite längre, stå lite starkare och räta på ryggen en aning mer.
De bär dem närmast skinnet, under kjoltyg och byxben för att de vet att det är där de hjälper som bäst.
Stödstrumpor är inga accesoarer som vinner eller försvinner beroende på säsong och dagsform.
De används dagligen, lappas och lagas och ibland måste de bytas ut. men inte förrän de har tjänat sitt syfte och där efter kan lämna plats åt andra.
Kompasser och rättesnören berättar vars du ska gå för att nå ditt mål.
Stödstrumpor finns med längs vägen, oavsett hur du väljer att gå.
Riktningen har ingen betydelse, och målet gör det samma.
Det viktiga är att du ska känna dig bekväm och trygg på vägen dit.