Om att känna det som känns
Ett av mina mål med den här hösten är att värdera mindre.
Piece of freckin toffee-banana cake tänkte jag i början.
He ä väl ba å jö.
Det visade sig förstås vara långt klurigare än så.
Under hela mitt liv har jag fått inpräntat i mig att känslor bör hanteras.
Analyseras, determineras, ompacketeras eller magasineras.
Det vill säga, etiketteras.
Att ständigt mala ner och undersöka känslor tar tid.
Det tar energi och det stjäl fokus från andra saker.
Självklart ligger det en vikt vid att spåra känslolivets ursprung,
men att göra det i tid och otid tror jag motverkar syftet med det hela.
Ibland är det nog med att bara känna.
Tillåta känslan att finnas där, utan att värdera den som positiv eller negativ.
Fysiska känslor och psykologi är inte samma sak.
Jag upplever dock att många av oss lätt buntar ihop de två utan att fatta varför.
Våga vägra psyka känslorna.
Lillhjärnan har redan fullt upp som det är.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Lillhjärnan har definitivt redan fullt upp som det är.
Trackback
