Om egocentrism och oro
Orosvindarna sveper runt i skallen på mig.
River ner vaser och rör omkring bland de tidigare så välsorterade hjärnskräpen.
Det är mycket där inne som borde återvinnas. Och kanske än mer som borde slängas.
Brännas upp eller brännas ner, beroende på vilket humör en är på.
Hela jag är ett rastlöst kaos av förbrukat material.
Få tankar känns nya, och jakten på nya sätt att se på saker och ting känns oändlig.
Kanske tar den aldrig slut.
Kanske pausar vi bara för en slatt vatten när benen är oförmögna att springa längre.Det finns så många trådar att dra i.
Världen är en trasmatta av tyg från förr.
Dekorerad med trådar från silkesmaskarna down south.
Som för att pynta en lite för använd prydnadssak.
Köpa ny hatt till de gamla damaskerna.
Eller sminka bort en gammal dams välförtjänta rynkor.
Alla skavanker finns där av en anledning.
Varje rynka och ärr har kommit till av en anledning.
Ärrbildnad är tecken på överlevnad.
Framtid.
Livslängtan.
Det är sorgligt när ärr och rynkor inte tillåts synas och det sorgliga ligger i någon slags trött ide om att den perfekta fasaden är nyckeln till ett lyckat liv.
Snedsteg och misstag är likställt med skam.
Och allt som indikerar felsteg bör maskeras.
Men snedsteg och misstag blir inte till till utan att vi skapar dom.
Ettikerar dom och bestämmer ett hörn för rätt och ett för fel.
Jag är trött på värderingar.
Jag är trött på ideer om skam
Jag är trött på snabba lösningar och lock och pock.
Och framför allt är jag är trött på missförstånd.
Ge mig lite välbeprövad ärlighet.
Och kom ihåg att misstag finns till för att vi ska göra dom för att sedan lära av dom.
Gör om och gör annorlunda.
Men förneka inte processen som leder upp till det nya görandet.
Och glöm aldrig bort att alla ärr, såväl fysiska, psykiska som illusionära, ingår i fenomenet Du.
Kommentarer
Trackback
