Liberté, égalité, solidarité -

Om självuppfyllande profetior

Jag misstänker mer och mer att jag lever efter förväntningar till en större procent än jag tidigare trott.

Med förväntnigar kommer filtrering och ibland även censur.

En ser det en vill se, hör det en förväntar sig att höra och agerar ibland utifrån detta utan att varken hålla i hatten eller bromsa i tid.

Att ge sig in i saker och ting med förutfattade meningar behöver inte vara negativt.

Däremot riskerar en alltid att hamna med den minsta och torraste kakbiten på tallriken.

Att veta med sig att någon annan fick sig en stor och saftig bit sötebröd medan ens egen futtiga kaksmula hånler åt en på mormorsfatet är inte kul.

Särskilt inte när en är medveten om att en annorlunda inställning hade kunnat innebära en smarrigare bit.

Så varför lär vi oss inte av våra misstag? Och varför ser vi inte till att joina kalaset tidigare eller tränga oss lite i kön?

Jag tror att somliga tankar och känslor är så starkt förknippade med varandra att vi inte riktigt kan skilja den ena från den andra. Ord, koncept, handlingar och förnimmelser väcker upp, återkallar och återskapar minnen.

Väcker känslor.

Får tankar att tänkas.

Det tar ofta lång tid att ändra en inställning och ett betéende.

Misstag upprepas och hår slits.

En går ett steg fram för att sedan slungas femton tillbaka.

Det är inte enkelt och det är inte gratis.

Men är resultatet så bra som folk säger så är det värt varenda kamp.

Och satfläsk vad fint belöningskakan lär smaka.

2012-10-23 @ 00:41:05 Permalink

Kommentarer

Postat av: Hanna Strand

Inte fattade man som liten att mormors tallrikar var något mer än bara en bas för en kaka. En neutral plats för en tårta med färska jordgubbar på. Det var ju det det var, då. Tänkt om mormor kommit och ba sagt "Nog ska du ha mer tankar, du tynar ju bort unge" eller ”Du måste ju tänka mer, du vet väl att om du tänker mer så blir du stor och stark”. Istället för det där andra hon sa. Och kanske hade det varit bra. För man vart ju less när dom sa att man behövde äta hela tiden! Växa. Dom skulle sagt ”Låt huvudet växa i sin egen takt så ska du se hur lite kantstött det blir”.

Och även om vi inte hunnit till de äldre dagarna än så vet vi ju mer nu. Men det är skillnad på att veta mer och att veta bättre. Fatet blir kantstött, på grund av andra. Mest på grund av ens egna tankar. Man stoppar inte in gammporslinet i diskmaskin. Som att sandpappra det med upprepande dåliga tankar. He nöts ju. Någon skulle sagt det högre, typ ”Hjärnan nöts ju, hör du det! Sluta! Lägg av!”.

Nästa gång du går på secondhand, leta efter porslinet (tankarna) som använts mest, som fortfarande finns i form av kantstötta fat med halva blommor på. Där du ser en rispa och där mönstret finns kvar. Du kan ana vad som rispade. Bestämma dig för vad som gjorde det. Bestämma att bestämma är okej. Lika okej som att råvåga i teorin och råfega i praktiken. Det är råokej.

2012-10-23 @ 14:00:33
URL: http://strandscorner.wordpress.com/

Trackback