Om att våga

Det är en tunn linje mellan att erkänna sina egna begränsningar och att limitera sig själv till ruitintänk.
Att hålla tillbaka tankekraften på grund av förutbestämda gränsdragningar mellan det kända och det okända, tar en aldrig det där myrklivet framåt.
Myrklivet som kan vara grogrunden till sjumilaklivet.
När hjärnan inte får spinna fritt, kommer tankarna ut på ett oklart sätt.
Det skarpa blir suddigt, och det rena blir luddigt.
När vi blir för medvetna om vårt egna beteende, frammanar vi ett korrekt och inrutat tänk;
Stänger in våra unika egenskaper i bur, kättrar tankebriljansen vid kedjor och stolpar.
Att tänka utanför boxen är ett uttjatat begrepp.
Som en välanvänd tröja, som istället för att ha blivit ens bästa kompis ligger och skäms i sin urtvättade, noppriga uppenbarelse.
Vem vill ha en urtvättad, nopprig hjärna?
Vem behöver en box?
Istället för att tänka utanför boxen kanske vi kan tänka bort boxen.
Föreställa oss att allt är möjligt, eller åtminstone en möjlighet.
Det är viktigt att utmana sin kapacipet. Inte minst för att få en försmak på vars vår eviga utveckling kan ta oss.
När hjärnan får fritt spelrum kan vi flyga, tända eldar med pekfingret, säga och göra vad vi vill; pressa stenar till juice och skratta någon frisk.
När hjärnan tas ner på jorden inser vi kanske att inget av ovanstående är rimligt inom boxens fyra väggar.
Men när tankespinnrocken får fart kan vi spåna fram sätt att möjliggöra det omöjliga.
Genom att tänka det fritt.
Så länge ingen allsmäktig kontrollerar våra tankar är det spritt språngande att sätta egencensur på den finaste skatten vi har. 
Så länge den fria tanken inte beskattas av någon girigbuk känns det vansinnigt att betala höga priser för tankar som inte lyfter en över trädtopparna, bergshöjderna, skyfallen.
Att våga, är att tänka en ny verklighet.
Och oavsett om våget resulterar i något mätbart eller inte,
så tar det oss ett steg närmare det omätbara lyckoruset som kommer av att inse sin egen aldrig sinande källa till utveckling.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0