Om folk och fähundar
Vi ska vara fria.
Spela svåra.
Vara starka. Alltid. I allt.
Längtan och tårar hör inte hemma. Inte om en inte vill klassas som svag.
Bräcklig.
Nervös.
Oberäknelig.
Vi ska inte bli sårade för att andra inte frågar.
För att andra inte visar att de vill veta.
Vi ska vara tankeläsare och tankefria på samma gång.
En för mamma, en för pappa.
Hålla på oss själva men samtidigt vara öppna för andra.
Ge, men inte stö omkring oss.
Inte släppa för nära, men aldrig, aldrig tappa garden.
Inte släppa för nära, men aldrig, aldrig tappa garden.
Realism belönas, ideologi är till för de unga, blåögda.
Helst ska vi inte fråga för mycket.
Men tystnad betraktas som osocialt.
Skratta aldrig för högt, men håll aldrig käften.
Le inte mot din arbetsgivare, men låt inte mungiporna glida för långt ner mot golvet.
Ingen vill vara den. Som är den. Som är den.
Masker konstrueras för att inte skina egenom.
De dolda institutionerna är otaliga. De officiella allt för obegripliga.
Vad är en kommunikation som passar för alla former.
Vad är en form som passar alla .
Och om en inte vill vara den som inte alls inte vill vara den.
Vars hör en hemma då?
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jag vill vara den som vill vara den.
Trackback
