Om att sakna tålamodet
Jag fick se tranorna landa för ett par veckor sedan.
Igår fick jag se spontandansen inta gräsmattorna och fick en historia om villkorslös kärlek.
Små skatter som samlas i ha-med-mig-alltid påsen.
De som en kan fingra på i fickan när livet blir för stort.
Jag fick ta med fyra tonårs-rosiga killar ut i skogen i helgen.
De fick lära sig fynda i floran och faunan, och frågade varför de inte behöver vara rädda för skogen.
Den största av skatter.
Dessa fyra killar har haft mer tålamod än någon annan jag mött.
Livet har slagits i spillror och alla runt omkring dem i det nya landet säger: vänta.
Och de väntar.
Sekunder blir till minuter, som blir till dagar, veckor, månader, år. Ändå ska de vänta.
För första gången sedan jag fick äran att lära känna dessa unga män såg jag ilska i deras ögon.
Ilska som inte riktas mot någon specifik, utan mot någonting de ej kan förstå.
Någonting som jag heller inte kan förstå.
Och det stora fula ordet väntar på att läggas på min tunga: vänta.
Ordvägrade. Storvägrade. Modvägrade.
Jag kommer aldrig att be dem att vänta. Aldrig be dem att ha en smula mer tålamod.
Däremot kommer jag att be dem att försöka hitta förståelse.
Att söka orsaken till all denna väntan.
Och jag kommer att bjucka på en del användbara verktyg att ha på vägen.
Tålamod är en sällsam historia. Svår att lära, lätt att förtära.
Vi verkar ha en förmåga att jämföra oss med andra.
Mäta lycka, olycka, känslostormar, storheter och o-storheter mot andras.
Det har sällan resulterats i något positivt. Det är sen gammalt.
Låtom oss försöka att lyssna på varandras Egna.
Lyssna mer än att försöka förstå.
Lyssna mer än att försöka komma med lösningar och svar.
Lyssna mer än att tala tillbaka.
Lyssna mer än att o-relatera såväl som över-relatera.
Det är svårt som satan.
Men det går.
Och när det väl går så genererar det säckar av o-guld, högar av o-diamanter och vänskap så inihelvete stark.
Kommentarer
Postat av: Hannaa
Sän.
"Lyssna mer än att o-relatera såväl som över-relatera.
Det är svårt som satan." Och allt annat du skriver. Ska läsa igen, om, igen. Alla dina fina meningar(likamed tankar) kan inte alla ta plats samtidigt. Jag vill rama in så mycket. Med "-tecken. Jag återkommer till din blogg och hoppas att du återkommer oftare.
Trackback
