peas and love?
Ikväll har det inte varit mycket vettig aktivitet på hallonet. jag borde göra en tu tre förtielva saker men jag har inte gjort ett jota. bakade en kaka, bryggde te och parkerade framför hjärndödande amerikansk såpa. och mitt hus blåste nästan bort. bah. imorn kanske jag lyckas bättre. eller bättre? mitt hjärta är lugnt och kroppen också. redo för att slagga mina välförtjänta nio timmar, vad kan vara bättre? igår klippte jag gräsmattan med en gräsklippare som bara går bakåt. om inte det är en bedrift värd en vilodag på kreativitetssidan så vette tusan.
för övrigt är jag nästan glad över att jag inte har morgontidningen på hallonet längre. dn söndag tippar in punktligt varje söndag, men så är det också allt. överallt läser jag om och ser jag bara ärtor. ärtor som i peas och peas är fanimig inte samma sak som peace och fred. jag läste en uppmuntrande artikel om nelson mandela igår. det var egentligen förra söndagens dn som öppnades men det gör sak samma, uppmuntrande var den hur som helst. 90 år är den gamla räven och fortfarande going strong. jag önskar att jag har samma hopp om världen när jag är 90. inte för att jag räknar med att komma så långt men Om, mina vänner. Om.
men nu i mina nakna 19 nästan 20 så har jag extremt mycket hopp och optimism.
Jag tror fortfarande att vi kan reda ut det här med peas och peace. Om vi gör det tillsammans. det är egentligen inte så jävla svårt, det svåra är att få resten av ärtorna i världen att inse det. Ensam är inte starkast men tillräckligt stark för att peta på någon i omgivningen och bli två. tre. fyra. en mille. Inte för att tänka samma sak, anse exakt lika. Men för att inse att ett engagemang, hur litet eller gigantiskt det än må vara, bidrar till någonting större. Ett engagemang är alltid ett engagemang, någonting man brinner för och vill påverka och förbättra.
Engagera! engagera och åter engagera. Bidra till debatten och våga hoppas på att en kan bli flera. ingen annan kommer lösa problemen, varken våra egna eller våra gemensamma. politikerna, ledarna, the godfathers kan inte närma sig oss om vi inte vill det. Om vi inte har engagemang nog att skapa debatt och ställa frågor.
peas and love, piece of love, peace and love
låt regnet övergå till något lite lugnare imorn. det skulle göra en smula av min dag.
På hemmaplan
En månad har rasslat iväg. En månads ledighet, omkringflackande i svearike och tillvaro i kappsäck. Efter att ha njutit av de flesta sekunderna och de flesta upplevelserna, är jag för tillfället parkerad i den rara hemstaden där björkarna prunkar.
Den molande ångesten har löst upp sig och livet är tillbaka på rälsen igen känns det som. Näven i luften, livet leker!
Nyfikenheten och äventyrslustan kittlar i maggen och imorn är jag säker på att jag kommer få en överraskning. Idag har jag mest låtit kroppen bida sin tid. Lapat sol på filt med sommarpratare i öronen. Bakat bröd med långjäsning och hittat terapitoner i avlagda cd-ställ. Utan måsten. För en gångs skull.
Ljuva ljuva känsla!!
Midsommar har tacklats norr om poolcirkeln, sill och potäter har tuggats och svalts. Stockholm och Göteborg har intagits och bilar har satts i rullning. En gamal jeap fick liv igen och ett förhållande har lösts upp. En syster har hittats och en brorsdotter har vuxit opp. Kusiner har återförenats och bastun har gått varm. Lövruskor och iskall öl i midnattssol, bad i nordlig älv såväl som sydlig insjö. Cyklel i gryningen, eld ute vid vatten och båtar att ro, ro, ro. Och nu tar jag en paus från semestern. Nu börjar jag bena i mig själv istället.
En personalfest satte skruv på tillvaron på gott och ont. Alkoholen har lagts på hyllan för en sisådär månad eller så. Bunkra kreativitet och jobba upp den igentorkade hjärnbalken en smula var tanken. Hitta tillbaka till hur jag prioriterade förut, hur jag tänkte och vars jag ville nå.
Mer än så blir det inte för denna gång. Lax och kaffe på det. Vem kan klaga?
