Primer domingo de adviento
Ja, mina kära vänner och bekanta.
En första advent har för fösta gången i mitt liv kommit och nästan gått utan vare sig ljus, pepparkakor eller lussebullar.
Idag vaknade jag kring tio. Snoozade till elva och fick sedan panikrusa för att få kaffe och flicka klara inför dagens utflyktsplaner. Sitges är härmed done and done. Ferran skulle ta bilder inför hans företags presentation av gayvänliga sitges i london, och klappat och klarre, nu har han ett par riktigt klockade bilder! Sitges, Spanien och kataloniens mest gayvänliga stad, var för övrigt en nästan upprörande fin by knappa timman väster om barcelona. Dagen har varit varm, skön, full av spanska och utan spänningar. Stört skönt att vara helt avslappnad för en gångs skull..
Ikväll ska jag damma av mina salsamoves och se vars de bär mig.
Imorn hade erik planer för mig mojje och apollo. Mer än välkommet för tillfället.
Jag längtar tills vi lämnar den här lägenheten. Den känns mest som ett öppet sår som inte vill läka, och ingen järntablett i världen kan ändra på den saken. Men man vänjer sig vid allt, trots att inte alla 3 ting är av godo.
Det finns saker och ting man inte kan nå fram till, situationer som till slut blir helt bisarra.
Ohanterbara.
Det hela känns mest som en enda vardagsfrustration.
typ
Fiskbullar i dillsås, det ni!
En första advent har för fösta gången i mitt liv kommit och nästan gått utan vare sig ljus, pepparkakor eller lussebullar.
Idag vaknade jag kring tio. Snoozade till elva och fick sedan panikrusa för att få kaffe och flicka klara inför dagens utflyktsplaner. Sitges är härmed done and done. Ferran skulle ta bilder inför hans företags presentation av gayvänliga sitges i london, och klappat och klarre, nu har han ett par riktigt klockade bilder! Sitges, Spanien och kataloniens mest gayvänliga stad, var för övrigt en nästan upprörande fin by knappa timman väster om barcelona. Dagen har varit varm, skön, full av spanska och utan spänningar. Stört skönt att vara helt avslappnad för en gångs skull..
Ikväll ska jag damma av mina salsamoves och se vars de bär mig.
Imorn hade erik planer för mig mojje och apollo. Mer än välkommet för tillfället.
Jag längtar tills vi lämnar den här lägenheten. Den känns mest som ett öppet sår som inte vill läka, och ingen järntablett i världen kan ändra på den saken. Men man vänjer sig vid allt, trots att inte alla 3 ting är av godo.
Det finns saker och ting man inte kan nå fram till, situationer som till slut blir helt bisarra.
Ohanterbara.
Det hela känns mest som en enda vardagsfrustration.
typ
Fiskbullar i dillsås, det ni!
blå lördag
suck. suck. suck.
suck.
enochenhalvtimma kvar tills jag kommer härifrån, för tillfället är det väl inte direkt någonting jag ser fram emot.
dålig dag. mulen dag. inget solsken inför kvällen.
MEN, jag tror jag har tatt ett mycket viktigt beslut. Och som vanligt när man tar beslut som legat och gnagit och parasiterat sig på en under en längre tid, kommer det en slags lättnad med på köpet. Glider in på en räkmacka och bara skönar sig, lättar ens axlar och klistrar fjädrar under dojorna. Mycket känns motigt, och har gjort det ett tag. Så det är fanimig på tiden att jag får några fjädrar till låns (Gärna ett par extra som jag kan bjuda snela vänner på)
Jag vet inte alls hur var när, men jag vet att det löser sig. För det gör allt. Och man kan alltid komma tillbaka
jag ska aldrig jobba lördagar igen
suck.
enochenhalvtimma kvar tills jag kommer härifrån, för tillfället är det väl inte direkt någonting jag ser fram emot.
dålig dag. mulen dag. inget solsken inför kvällen.
MEN, jag tror jag har tatt ett mycket viktigt beslut. Och som vanligt när man tar beslut som legat och gnagit och parasiterat sig på en under en längre tid, kommer det en slags lättnad med på köpet. Glider in på en räkmacka och bara skönar sig, lättar ens axlar och klistrar fjädrar under dojorna. Mycket känns motigt, och har gjort det ett tag. Så det är fanimig på tiden att jag får några fjädrar till låns (Gärna ett par extra som jag kan bjuda snela vänner på)
Jag vet inte alls hur var när, men jag vet att det löser sig. För det gör allt. Och man kan alltid komma tillbaka
jag ska aldrig jobba lördagar igen
Att susa i säven
Åter igen en missvisande rubrik. Vars man än går; över, under eller ovanpå big Bs gator, torg, stränder eller kloaker finns ingen säv som susar. Det finns dock rännstenar och otaliga gator som stinker avföring och urin, gräs som röks och hasslas vars man än befinner sig och kvinnor som säljer lite vad som helst.
Dessutom finns det gubbar i tuental som röker cigarr. Överallt händer det saker och man kan aldrig se sig mätt. Eller jo, ibland kan man faktiskt det. Men då finns det bänkar och stolar lite här och där som man kan sätta sig ner på och blunda en stund. Njuta av att känna solen kittla i ansiktet och höra larmet som aldrig tystnar. Somliga dagar är jag hookad for life. Andra smyg kritisk. Jag undrar som mest om det är själva barcelona som trollbinder mig, eller om det är utmaningen i sig som lockar och pockar. Om det skulle vara samma sak överallt där jag inte är van vid språket och kulturen, eller om det helt enkelt Är så att big b is my cup of tea..
I läggan då, läget á la minute:
Sanna och Sofia är lite trutta efter dagens insatser. 5 sälj var och 5 timmar bortsittna. Maya har typ salmonella och Carro glider med på en räkmacka och stor dos hosta. Ibland tror jag att hon ska kvävas, ibland att en lunga eller två ska lossna och äckla sig på golvet eller nått i nästa sekund. Fredagskänslan har väl kanske inte riktigt infunnit sig i och med att jag faktiskt jobbar imorn. Hör och häpna, sanna sudden stics sundelin kommer faktiskt att frivilligt, njaaa, offra en lördag åt arbeete. Snacka om ambitiös brud!!
(okej den enda anledningen är faktiskt att jag behöver jobba in ledighet för att kunna få betald julledighet from. 18 dec)
MEN ingen idé att grina över spilld mjölk. Jag tror det kan bli en hitt. Eller nja, näst intill iaf. Jag får mina surt förvärvade slantar och min första betalda ledighet. Och det är väl bra så antar jag.
Mindre om det och mer om annat.
typ som att jag och nusse ska på äventyr.
ádios mina vänner, ádios
Dessutom finns det gubbar i tuental som röker cigarr. Överallt händer det saker och man kan aldrig se sig mätt. Eller jo, ibland kan man faktiskt det. Men då finns det bänkar och stolar lite här och där som man kan sätta sig ner på och blunda en stund. Njuta av att känna solen kittla i ansiktet och höra larmet som aldrig tystnar. Somliga dagar är jag hookad for life. Andra smyg kritisk. Jag undrar som mest om det är själva barcelona som trollbinder mig, eller om det är utmaningen i sig som lockar och pockar. Om det skulle vara samma sak överallt där jag inte är van vid språket och kulturen, eller om det helt enkelt Är så att big b is my cup of tea..
I läggan då, läget á la minute:
Sanna och Sofia är lite trutta efter dagens insatser. 5 sälj var och 5 timmar bortsittna. Maya har typ salmonella och Carro glider med på en räkmacka och stor dos hosta. Ibland tror jag att hon ska kvävas, ibland att en lunga eller två ska lossna och äckla sig på golvet eller nått i nästa sekund. Fredagskänslan har väl kanske inte riktigt infunnit sig i och med att jag faktiskt jobbar imorn. Hör och häpna, sanna sudden stics sundelin kommer faktiskt att frivilligt, njaaa, offra en lördag åt arbeete. Snacka om ambitiös brud!!
(okej den enda anledningen är faktiskt att jag behöver jobba in ledighet för att kunna få betald julledighet from. 18 dec)
MEN ingen idé att grina över spilld mjölk. Jag tror det kan bli en hitt. Eller nja, näst intill iaf. Jag får mina surt förvärvade slantar och min första betalda ledighet. Och det är väl bra så antar jag.
Mindre om det och mer om annat.
typ som att jag och nusse ska på äventyr.
ádios mina vänner, ádios
Kvälliluran
Det har regnat och åskat över Barcelona ikväll.
På hemvägen frös jag så jag nästan rasslade ikapp med asplöven. Inte ens Spanien är varmt i november.
Kvällsformen då:
Jag är ren; Nyduschad, nypeelad och med nyfilade fossingar. Dunsockarna är på, tjocksockarna likaså och tröttheten ligger som ett ok på axlarna.
Dagen har varit helbra, det trodde jag inte om en tisdag. Av erfarenhet brukar tisdagar vara master of crap och min hatdag på veckan. Jag nådde för det första provision, hipp hipp, fick min vilja igenom och jobbar numera dagtid, fick världens intressantaste inblick i carrolitos drömvärld, lagade en riktig drömsoppa och rabblade spanska som en annan..
Jag lyckades dessutom fullfölja mitt mission och postade brevet af mästerverk till Sverige.
Nu ska jag avsluta med Wihes flickan och kråkan
God nattifnatt. Imorn gryr det kring 7snåret
På hemvägen frös jag så jag nästan rasslade ikapp med asplöven. Inte ens Spanien är varmt i november.
Kvällsformen då:
Jag är ren; Nyduschad, nypeelad och med nyfilade fossingar. Dunsockarna är på, tjocksockarna likaså och tröttheten ligger som ett ok på axlarna.
Dagen har varit helbra, det trodde jag inte om en tisdag. Av erfarenhet brukar tisdagar vara master of crap och min hatdag på veckan. Jag nådde för det första provision, hipp hipp, fick min vilja igenom och jobbar numera dagtid, fick världens intressantaste inblick i carrolitos drömvärld, lagade en riktig drömsoppa och rabblade spanska som en annan..
Jag lyckades dessutom fullfölja mitt mission och postade brevet af mästerverk till Sverige.
Nu ska jag avsluta med Wihes flickan och kråkan
God nattifnatt. Imorn gryr det kring 7snåret
krims och krams, flams och trams
Tisdag, klockan har passerat ett. Jag sitter och trycker på 3 sälj, mer än jag presterat på mången lången tid. Hurra. Nu ska jag bara trycka in ett par till så kan jag vara nöjd.
Barcelona är kallt i dagarna. Ruggigt kallt. Men jullamporna har tänds, så hela ramblan glittrar och glimmar. Jag har julstämning i kroppen och igår fanns det glögg i koppen.
(Jag som inte känt en schmul julstämning på flera år, julstämning! "Det är nått skumt med det här")
Imorn börjar jag jobba dagtid på heltid, 8:45 till 15 punto dag efter dag. efter dag, efter dag. Men det känns faktiskt mega. Super. Skönt som fan, lite ruitiner och garanterat dagsljus på cupen. Eftermiddagssol och lediga kvällar. Miao.
I övrigt är det så mycket nytt under solen att jag knappast har tid att återberätta allt här och nu. Det jag dock kan göra är att dra en snabb brief och update á la minute:
Som ni alla vet vid detta laget så har allas vår Ninelura varit på besök. Vi har varit uppe på berg, inne i kyrkor, ovanpå krigsmuséer samt svävat högt över Big Bs takåsar. Vi har käkat gott, druckit gott, handlat kläder och garvat.
Men det kom tillslut till dagen D, då Nina skulle åka hem. Då skaffade jag nytt Spanskt nummer till tröst, och drack drahelvettis gott kaffe. Sen författade jag ett 6 sidor långt brev som jag ännu inte lyckats skicka.
Fredagen bestod mest av känslor och jag var en enda stor hormon. På väg hem spillde en fuljävla spanjor fanta över hela mig, från topp till tå, och som grädde på moset hade jag inga nycklar hem. Karma!!
I helgen hade jag min första language-date och det var värt till tysen. Var även på pop spelning och lyckades springa in i Erik efter mycket om och men. Erik fick nya glajjor och jag fick en euro till tunnelbanan.
Ikea har vi hunnit besöka; Glögg, knäckebrö och sill till skåpen.
Scones har vi bakat och det blir lussebullar nästa. Jag och nusse letar nytt crib och jag är på jakt efter glittrigare jobb dag efter dag. Jul ledigheten kommer jag dock att kamma hem easy peasy och jag ska kräva två extra ledighetsdagar imorn.
Jiggerikay
Barcelona är kallt i dagarna. Ruggigt kallt. Men jullamporna har tänds, så hela ramblan glittrar och glimmar. Jag har julstämning i kroppen och igår fanns det glögg i koppen.
(Jag som inte känt en schmul julstämning på flera år, julstämning! "Det är nått skumt med det här")
Imorn börjar jag jobba dagtid på heltid, 8:45 till 15 punto dag efter dag. efter dag, efter dag. Men det känns faktiskt mega. Super. Skönt som fan, lite ruitiner och garanterat dagsljus på cupen. Eftermiddagssol och lediga kvällar. Miao.
I övrigt är det så mycket nytt under solen att jag knappast har tid att återberätta allt här och nu. Det jag dock kan göra är att dra en snabb brief och update á la minute:
Som ni alla vet vid detta laget så har allas vår Ninelura varit på besök. Vi har varit uppe på berg, inne i kyrkor, ovanpå krigsmuséer samt svävat högt över Big Bs takåsar. Vi har käkat gott, druckit gott, handlat kläder och garvat.
Men det kom tillslut till dagen D, då Nina skulle åka hem. Då skaffade jag nytt Spanskt nummer till tröst, och drack drahelvettis gott kaffe. Sen författade jag ett 6 sidor långt brev som jag ännu inte lyckats skicka.
Fredagen bestod mest av känslor och jag var en enda stor hormon. På väg hem spillde en fuljävla spanjor fanta över hela mig, från topp till tå, och som grädde på moset hade jag inga nycklar hem. Karma!!
I helgen hade jag min första language-date och det var värt till tysen. Var även på pop spelning och lyckades springa in i Erik efter mycket om och men. Erik fick nya glajjor och jag fick en euro till tunnelbanan.
Ikea har vi hunnit besöka; Glögg, knäckebrö och sill till skåpen.
Scones har vi bakat och det blir lussebullar nästa. Jag och nusse letar nytt crib och jag är på jakt efter glittrigare jobb dag efter dag. Jul ledigheten kommer jag dock att kamma hem easy peasy och jag ska kräva två extra ledighetsdagar imorn.
Jiggerikay
Ett litet post scriptum
psst
jag älskar dig mamma!
jag älskar dig mamma!
Vetebröd, på en torsdag!
Klockan passerade just 00.00 och jag sitter i mitt och nusses rum med springor till ögon och en liter slem i halsen. Snor så det räcker och blir över och en kropp som just fått tömma sig på en himmla massa tillbaka trängda känslor.
- Man SKA INTE hålla tillbaka känslor Sanna, det ska man bara inte! Man mår inte bra av det i längden.
- Nej, Sanna, sanna mina ord det ska man icket. Men ibland blir det så, slumpmässigt eller inte så blir det faktiskt så ibland. Och då Får man. Då man måste, då får man. Och nu har jag måstat. Men tänk så skönt det är att få gråta ut alla de där bortfösta känslorna sen. Och vilken matt, lättnad man känner i kroppen efteråt.
Efter regn kommer solsken, och efter gråt kommer lättnad. Jag gråter alldeles för lite i Barcelona, kanske borde jag införa en veckogriningens dag. Eller kanske inte. Ett som är säkert är iallafall att besvikelse, spänning och mer besvikelse inte är en kombination á la perfektion.
Men det är svårt. Och jag vet inte om det är Jag som är svår eller om andra också bidrar. Om det är Jag som är svår att leva med, svår att ha at göra med och svår att förstå. Jag vet inte om det är Jag som kräver för mycket. Eller om det är hos andra felet sitter. Troligast är att det är en kombo, och att det helt enkelt inte cynkar. Eller snarare, att jag inte cynkar med de människor jag väljer att ha omkring mig. Samtidigt så är jag inte helt övertygad om att det bara är jag som måste förändra mig. För jag tycker om att ha det på mitt vis. Jag tycker om att det är rent, eller ja någorlunda rent iallafall. Fläckar och smuts har alltid följt med på köpet när det kommer till mig (men jag har gärna en hyfsat clean lya och diskade koppar) Och jag tycker om att komma upp i tid, hinna göra någonting av mina dagar och känna att Jag är nöjd med dagen. Jag tycker om att träffa nya människor och inte fastna i en och samma klick. Jag vill prata, kommunicera, gå vidare och komma in på djupet. Jag tycker om att jamma på utan att prata för mycket, komma och gå som jag vill och ja, ja jag tycker om att gå! Jag vill inte komplicera för mycket, vill inte hålla på att analysera och ta hänsyn i för vid utsträckning. Och jag vill vara på bra humör när jag är glad, skratta och ha människor att skratta med. Jag tycker om sällskap. Vill uppleva saker med någon och inte alltid själv. Samtidigt som jag tycker om ensamhet. När den är vald och inte påtvingad. Ofrivillig ensamhet är nog bland det värsta jag vet.
Någonting annat jag inte alls tycker om är att vänta. Och vänta. Och vänta. På människor, på att någonting ska hända och på att saker och ting kanske en dag blir bättre. Sen tycker jag inte om att tjata. Jag avskyr att tjata. Och tvinga andra till någonting. Typ vakna, typ peppa, typ städa, typ bli färdiga. Däremot är jag hemskt duktig på att påpeka, och ofta på fel sätt. Och det förstår jag att människor Inte tycker om hos mig. Men det var en avstickare.
För att sammanfatta då; antingen förändrar jag mig, andra eller min jargong. Mig sjäv vill jag nog inte förändra allt för mycket och andra kan jag nog inte ändra på i någon större utsträckning. Och det vill jag nog inte heller. Så då har vi kvar den där jargongen. Någonting (jag Undrar vad) får mig att misstänka att det är den jag bör vända och vrida på. Skaka upp och ner och vädra ur. Jag måste helt enkelt ändra sättet jag försätter mig i olika situationer på. Tänka innan jag handlar, gå på magkänsla och ta mer hänsyn till vad Jag tror och vad Jag känner. Vad Jag vill och hur jag ska nå Mina mål.
Många bittra tårar har jag fällt över "orättvisan i saken", men för att vara ärlig tror jag att många av de där tårarna egentligen har varit riktade mot mig själv i ren besvikelse. Besvikelse över att än en gång känna mig besviken. Än en gång ha hamnat i en situation som inte alls blev sådan jag ville eller trodde den skulle bli. Och då detta har hänt gång på gång, och snarare fem gånger än en enda, så tolkar jag det som om det ändå leder tillbaka till mig i slutändan. Att det är jag som lockar till mig fel och skavanker, att det är jag som tvingar fram det o-softa i det softa. Eller hur fasen ska man tänka egentligen. All skuld kan man inte tjinga, men den större delen av skuldkakan verkar ändå ha bakats av mig.
Äh, jag vill sova men nu drar grannarna igång järn-reggae pumpningen på högsta volym. Som vanligt när klockan närmar sig ett. Jäla puckon. En dag ska jag källa ut dem med en redig ramsa. Nu har jag iaf lokaliserat vilken dörr det rör sig om.
Justja, vi fick leksakstidning i posten i veckan. påminde mig om önskeliste-hetsen när jag var barn. Minde än 100 önskningar på lista och man var fake. Misslyckad. Krims krams var det mest frågan om. men vad gjorde väl det när listan var lång? Luktsudd och luktpennor hör ju till livets nödvändigheter, trots allt.
- Man SKA INTE hålla tillbaka känslor Sanna, det ska man bara inte! Man mår inte bra av det i längden.
- Nej, Sanna, sanna mina ord det ska man icket. Men ibland blir det så, slumpmässigt eller inte så blir det faktiskt så ibland. Och då Får man. Då man måste, då får man. Och nu har jag måstat. Men tänk så skönt det är att få gråta ut alla de där bortfösta känslorna sen. Och vilken matt, lättnad man känner i kroppen efteråt.
Efter regn kommer solsken, och efter gråt kommer lättnad. Jag gråter alldeles för lite i Barcelona, kanske borde jag införa en veckogriningens dag. Eller kanske inte. Ett som är säkert är iallafall att besvikelse, spänning och mer besvikelse inte är en kombination á la perfektion.
Men det är svårt. Och jag vet inte om det är Jag som är svår eller om andra också bidrar. Om det är Jag som är svår att leva med, svår att ha at göra med och svår att förstå. Jag vet inte om det är Jag som kräver för mycket. Eller om det är hos andra felet sitter. Troligast är att det är en kombo, och att det helt enkelt inte cynkar. Eller snarare, att jag inte cynkar med de människor jag väljer att ha omkring mig. Samtidigt så är jag inte helt övertygad om att det bara är jag som måste förändra mig. För jag tycker om att ha det på mitt vis. Jag tycker om att det är rent, eller ja någorlunda rent iallafall. Fläckar och smuts har alltid följt med på köpet när det kommer till mig (men jag har gärna en hyfsat clean lya och diskade koppar) Och jag tycker om att komma upp i tid, hinna göra någonting av mina dagar och känna att Jag är nöjd med dagen. Jag tycker om att träffa nya människor och inte fastna i en och samma klick. Jag vill prata, kommunicera, gå vidare och komma in på djupet. Jag tycker om att jamma på utan att prata för mycket, komma och gå som jag vill och ja, ja jag tycker om att gå! Jag vill inte komplicera för mycket, vill inte hålla på att analysera och ta hänsyn i för vid utsträckning. Och jag vill vara på bra humör när jag är glad, skratta och ha människor att skratta med. Jag tycker om sällskap. Vill uppleva saker med någon och inte alltid själv. Samtidigt som jag tycker om ensamhet. När den är vald och inte påtvingad. Ofrivillig ensamhet är nog bland det värsta jag vet.
Någonting annat jag inte alls tycker om är att vänta. Och vänta. Och vänta. På människor, på att någonting ska hända och på att saker och ting kanske en dag blir bättre. Sen tycker jag inte om att tjata. Jag avskyr att tjata. Och tvinga andra till någonting. Typ vakna, typ peppa, typ städa, typ bli färdiga. Däremot är jag hemskt duktig på att påpeka, och ofta på fel sätt. Och det förstår jag att människor Inte tycker om hos mig. Men det var en avstickare.
För att sammanfatta då; antingen förändrar jag mig, andra eller min jargong. Mig sjäv vill jag nog inte förändra allt för mycket och andra kan jag nog inte ändra på i någon större utsträckning. Och det vill jag nog inte heller. Så då har vi kvar den där jargongen. Någonting (jag Undrar vad) får mig att misstänka att det är den jag bör vända och vrida på. Skaka upp och ner och vädra ur. Jag måste helt enkelt ändra sättet jag försätter mig i olika situationer på. Tänka innan jag handlar, gå på magkänsla och ta mer hänsyn till vad Jag tror och vad Jag känner. Vad Jag vill och hur jag ska nå Mina mål.
Många bittra tårar har jag fällt över "orättvisan i saken", men för att vara ärlig tror jag att många av de där tårarna egentligen har varit riktade mot mig själv i ren besvikelse. Besvikelse över att än en gång känna mig besviken. Än en gång ha hamnat i en situation som inte alls blev sådan jag ville eller trodde den skulle bli. Och då detta har hänt gång på gång, och snarare fem gånger än en enda, så tolkar jag det som om det ändå leder tillbaka till mig i slutändan. Att det är jag som lockar till mig fel och skavanker, att det är jag som tvingar fram det o-softa i det softa. Eller hur fasen ska man tänka egentligen. All skuld kan man inte tjinga, men den större delen av skuldkakan verkar ändå ha bakats av mig.
Äh, jag vill sova men nu drar grannarna igång järn-reggae pumpningen på högsta volym. Som vanligt när klockan närmar sig ett. Jäla puckon. En dag ska jag källa ut dem med en redig ramsa. Nu har jag iaf lokaliserat vilken dörr det rör sig om.
Justja, vi fick leksakstidning i posten i veckan. påminde mig om önskeliste-hetsen när jag var barn. Minde än 100 önskningar på lista och man var fake. Misslyckad. Krims krams var det mest frågan om. men vad gjorde väl det när listan var lång? Luktsudd och luktpennor hör ju till livets nödvändigheter, trots allt.
Att ta sig ur ormgropen
Torsdag efterdag,förkväll eller nått i den stilen. Krigarna af ostekighet har släpat sig igenom ännu en vecka. Även denna gång en vecka fylld av kaos och dramatik. Det ger sig aldrig, vi verkar locka till oss trubbelitos och kaosmakeri, ska det någonsin ta slut. (frågetecken)
Updatering av läget á la minute då:
Vi ligger sitter och knölar i våran soffa de gigant. Nina har flängt sig över europa och havet för att joina bikinisarna och bastarderna, som för övrigt ter sig en aning skruttiga alt. mosiga för tillfället. Vi har dock repat oss en sisådär hundra grader sen i tisdags när stämningen i lägenheten var på minusnivå och hoppet lämnat oss. Nyhetsdroppandet om dubbeltaxering sverige/ spanien sög musten ur oss alla och framtiden var mörk. och dyster. sa jag kolsvart?
Varken uppsägningen eller revolutionen var långt borta i onsdags, men lik förbannat är vi kvar och slavar på multipartner och verkar inte ta oss därifrån i första taget. Idag la jag ändå ner min själ i säljandet men gick det vägen till slut? Självklart inte. Deppbegravning för sudden, men imorn är det fredag och då är det fanimig min dag.
Efter jobbet slank vi iväg i rask takt för att hooka med nina som för tillfället befann sig med gigantisk väska någonstans på big Bs gator och torg. (Förhoppningsvis torg eftersom det var ett torg vi stämt träff på) En gick och tre jammade bussen. Fossingen var först på plats och kanske en 5 röda efteråt ramlade bussjamarna fram till bordet;
En nina med röda pjuks och röd väska, fyra utflugna umeflickor med trötta ty dock klara blickar och en hel stad fylld av möjligheter att äventyra sig. Två gossar med gitarr och kavaj på köpet, en med 10 sälj i mjukisyxefickan, den andra med inga pengarkvar till tobak. Planer om hitte-på-nått-om-sisådär-om-en-timme. Två och en halv senare softar vi soffan utan en tanke på aktivitet inom det närmaste klockslaget. Vi ger det en ny chans later slater.
Mitt hår har förövrigt tatt sig en gul ton som verkligen inte gör mig lycklig i själen på något sätt. Alla som känner mig har grepp om min hårfetish och vet hur extremt mitt gnäll kan bli när stråna valsar med gulheten. Jävla rappel. Det får bli veckans nya projekt. Aah-laah-makkara nu ska jag sluta jiddra och börja trolla, busarna runt mig börjar vakna till liv. Jag ska joina livet och byta sittställning eftersom mitt högra ben har domnat och jag börjar bli orolig för att aldrig mer kunna väcka det till liv.
ciao tack bock och hej vej
Updatering av läget á la minute då:
Vi ligger sitter och knölar i våran soffa de gigant. Nina har flängt sig över europa och havet för att joina bikinisarna och bastarderna, som för övrigt ter sig en aning skruttiga alt. mosiga för tillfället. Vi har dock repat oss en sisådär hundra grader sen i tisdags när stämningen i lägenheten var på minusnivå och hoppet lämnat oss. Nyhetsdroppandet om dubbeltaxering sverige/ spanien sög musten ur oss alla och framtiden var mörk. och dyster. sa jag kolsvart?
Varken uppsägningen eller revolutionen var långt borta i onsdags, men lik förbannat är vi kvar och slavar på multipartner och verkar inte ta oss därifrån i första taget. Idag la jag ändå ner min själ i säljandet men gick det vägen till slut? Självklart inte. Deppbegravning för sudden, men imorn är det fredag och då är det fanimig min dag.
Efter jobbet slank vi iväg i rask takt för att hooka med nina som för tillfället befann sig med gigantisk väska någonstans på big Bs gator och torg. (Förhoppningsvis torg eftersom det var ett torg vi stämt träff på) En gick och tre jammade bussen. Fossingen var först på plats och kanske en 5 röda efteråt ramlade bussjamarna fram till bordet;
En nina med röda pjuks och röd väska, fyra utflugna umeflickor med trötta ty dock klara blickar och en hel stad fylld av möjligheter att äventyra sig. Två gossar med gitarr och kavaj på köpet, en med 10 sälj i mjukisyxefickan, den andra med inga pengarkvar till tobak. Planer om hitte-på-nått-om-sisådär-om-en-timme. Två och en halv senare softar vi soffan utan en tanke på aktivitet inom det närmaste klockslaget. Vi ger det en ny chans later slater.
Mitt hår har förövrigt tatt sig en gul ton som verkligen inte gör mig lycklig i själen på något sätt. Alla som känner mig har grepp om min hårfetish och vet hur extremt mitt gnäll kan bli när stråna valsar med gulheten. Jävla rappel. Det får bli veckans nya projekt. Aah-laah-makkara nu ska jag sluta jiddra och börja trolla, busarna runt mig börjar vakna till liv. Jag ska joina livet och byta sittställning eftersom mitt högra ben har domnat och jag börjar bli orolig för att aldrig mer kunna väcka det till liv.
ciao tack bock och hej vej
nystädat huvud och senhöst
Internet är tillbaka och livet har återlämnats till oss på Rocca 6, 53 trapp opp.
Har varit riktigt ringrostig i knoppen idag, men nu har jag polerat och putsat - städat ur och dammat av - så nu är jag på det klara med saker och ting igen. Pust. De andra tog pick och pack och stack
- till IKEA.
Skakis som jag var blev jag kvar och vakade över staden. Höll ställningarna i Barrí Gôthic så att säga.
Vankar lite av och an och hoppas på att de kommer hem snart. Frivillig ensamhet är en gåva och det är fantastiskt att Kunna vara själv när det knakar i fogarna, men när ensamheten mest beror på egen dumhet så blir det ganska snart rätt tomt och trist utan mina tre allierade.
Sofias systra är här, och vi har alltså våran första gäst. Alla vet att den första gästen alltid flaggar för officiell inflytt så med andra ord kan man helt enkelt konstatera att vi nu är bosatta i big B på riktigt. Woho.
Med sig i väskan hade hon bl.a en stavmixer, en viss vitlökspress och ett par gröna converse. Till mig! Humus har stått på bordet hela två gånger sedan igår och så lär det få fortsätta en god tid framöver.
Har spikat hemresa över jul, så för er som inte hade en susning om att det ens var på tapeten; glädjefest för er. För mig, å andra sidan, svider det rejält i pengapungen. Hemresor har en förmåga att hacka gigantiska hål även i den mest genuina ficka av stål, och jag får nog ångra mig både en och två gånger innan juletid och julefrid sätter bo i mig.
Mitt mindre fördelaktiga psykiska tillsånd till trots har jag gjort veckans bästa klipp idag hos våran kära grönsakshandlare; jättä gigantiska avocados och färsk koriander, det vankas soppa á la minute på Roccan.
Gårdagen var grym på många sätt och vis. Jag rundade av veckan med ännu en dags provision och starbucks kaffe kluckade i kistan. Vi satte av mot Plaza Catalunya för en räd bortom de fetare klädkedjornas fasader. Efter duvjakt och ett antal felsteg hittade vi det vi sökte: en maskeradaffär. Halloween skulle firas, och det kunde inget usa förakt i världen ändra på. Grymmaste käket och snyggaste brudarna öst om texas huserade i läggan på 3dje våningen och vänner och obekanta ramlade in för en kopp öl och en och annan drink. Ut på fet reggaeklubb och hälllregn på hemvägen. Kul som fan och ack vad jag har saknat reggae i blodet.
Annars är det inte så fasligt mycket nytt. Det går framåt och spanskan faller på plats bit för bit. om 20 min slänger IKEA igen portarna, är de övriga inte på G före 11 så får jag se till att roa mig själv ikväll.
Tack och bock så länge
Ádios
Har varit riktigt ringrostig i knoppen idag, men nu har jag polerat och putsat - städat ur och dammat av - så nu är jag på det klara med saker och ting igen. Pust. De andra tog pick och pack och stack
- till IKEA.
Skakis som jag var blev jag kvar och vakade över staden. Höll ställningarna i Barrí Gôthic så att säga.
Vankar lite av och an och hoppas på att de kommer hem snart. Frivillig ensamhet är en gåva och det är fantastiskt att Kunna vara själv när det knakar i fogarna, men när ensamheten mest beror på egen dumhet så blir det ganska snart rätt tomt och trist utan mina tre allierade.
Sofias systra är här, och vi har alltså våran första gäst. Alla vet att den första gästen alltid flaggar för officiell inflytt så med andra ord kan man helt enkelt konstatera att vi nu är bosatta i big B på riktigt. Woho.
Med sig i väskan hade hon bl.a en stavmixer, en viss vitlökspress och ett par gröna converse. Till mig! Humus har stått på bordet hela två gånger sedan igår och så lär det få fortsätta en god tid framöver.
Har spikat hemresa över jul, så för er som inte hade en susning om att det ens var på tapeten; glädjefest för er. För mig, å andra sidan, svider det rejält i pengapungen. Hemresor har en förmåga att hacka gigantiska hål även i den mest genuina ficka av stål, och jag får nog ångra mig både en och två gånger innan juletid och julefrid sätter bo i mig.
Mitt mindre fördelaktiga psykiska tillsånd till trots har jag gjort veckans bästa klipp idag hos våran kära grönsakshandlare; jättä gigantiska avocados och färsk koriander, det vankas soppa á la minute på Roccan.
Gårdagen var grym på många sätt och vis. Jag rundade av veckan med ännu en dags provision och starbucks kaffe kluckade i kistan. Vi satte av mot Plaza Catalunya för en räd bortom de fetare klädkedjornas fasader. Efter duvjakt och ett antal felsteg hittade vi det vi sökte: en maskeradaffär. Halloween skulle firas, och det kunde inget usa förakt i världen ändra på. Grymmaste käket och snyggaste brudarna öst om texas huserade i läggan på 3dje våningen och vänner och obekanta ramlade in för en kopp öl och en och annan drink. Ut på fet reggaeklubb och hälllregn på hemvägen. Kul som fan och ack vad jag har saknat reggae i blodet.
Annars är det inte så fasligt mycket nytt. Det går framåt och spanskan faller på plats bit för bit. om 20 min slänger IKEA igen portarna, är de övriga inte på G före 11 så får jag se till att roa mig själv ikväll.
Tack och bock så länge
Ádios
