Liberté, égalité, solidarité

Sitter på en brottsplats, en crimescene som vi hade sagt på svenska. ett slagfält.
Egentligen är det en lägenhet men för tillfället ter den sig ovan, främmande och beklämd.
allt ligger i lådor och jag gör mig besväret med att radera minsta fragment som mitt väsen lämnat efter sig på plats.
alla tecken på att jag levt, andats, prisat och förbannat raderas. bit för bit.
för att någon annan ska ta vid där jag lämnar.
som att radera kött och blod, vener och lemmar.

tar dammpartiklar i handflatan och beskådar. grunnar och undrar hur mycket av mig det finns i dammet.
och när jag torkar bort och föser undan så är det som att radera mig själv en smula.
bitar av en tid som aldrig kommer igen och som ingen kommer att veta om.
den finns endast i mig och i mina minnen.
minnen finns alltid kvar, både jobbiga och ojobbiga, men minnen är flyktiga. minnen blir så lätt felkomihågna som vi håller på och trixar med hjärnan. ingen vet om det som berättas är den egentliga historian eller om allt är konstruerat för tillfället. ingen har sanningen.
det enda bevismaterialet som finns ändras konstant.
ska aldrig blli snut.

har jobbat hårt mot kroppen den sista tiden.
behandlat illa och okunnigt. även fast jag är sjukt kunnig om vad behandlingen innebär.
låssas-löser genom att dricka kokosvatten. men snusar samtidigt. typ ett dåligt försök att balansera bra och dåligt.
på samma sätt som jag flyttar runt möbler och flyttkartoner mot väggarna. som att kaoset blir mer strukturerat då.
jag är en strukurmänniska. måste ha reda. 
i redan känner jag mig hel. i oredan hängiver jag mig åt någonting helt annat.
krediterar karmakontot och håller på.
låssas ställningstid som egentligen inte existerar och köper mig fri från skuld genom att rättfärdiga beteenden och skyller på annat.
hittar på att ingenting spelar roll trots att jag känner i grundpelarna att det inte är så.
fake it til you make it. en sjukt skön melodi

både tror och otror på sånt som inte känns.
känner kroppen och vet att det är jag.
men tror int på den för att det som är jag går inte att ta på.
eller går, men det är slemmigt av kroppsvätska och fragilt som tusan.
vill int att någon rör med risk att det krackelerar.
samtidigt som jag längtar efter beröringen. den rätta
kanske det hela bara är strunt.
men jag är inte van vid tanken om en framtid.
den har egentligen aldrig funnits, men jag har börjat tro att den finns.
även efter år 27.
time will tell säger dom som vet. jag säger pläp

Finner en enorm frid i att gräva ner mig totalt i jobb.
men he är int bra i längden.
snart måste radiodimman luckras upp.
och jag kliva ut i solskenet
snart, men inte än

Nattsvettningarna avtar mer och mer. Så jevla värt.
Jag har bytt skinn helt i ansiktet. Lite äckligt, men så jevla värt.
Mina tänder har blivit vitare. Så jevla värt.
Jag är dock fortfarande trött som ett djur i bur.
En strimma av mitt gamla jag.
Kroppen är inställd i någon form av meditativt tillstånd som är svårt att förklara, men känns så starkt att det borde gå att ta på. Men he jörn't!

Att jobba idag känns så sanslöst omotiverat.
Jag kan int beskriva hur trött jag är på timmackord.
Det känns utnyttjande och självutplånande.
Kollar typ brevlådan varje dag för oväntade brev.
Väntar på att 2011 ska ta mig med storm.
Any day now.

Saknar sommarlov och DN på gräsmattan. Hallonsaft i glaset och sjön kluckande ca tre sekunder bort.
Hajpar nybytta lakan och lummig berså. Trist att flyttlådorna gör intrång i idyllen.

Känner mig isolerad gentemot omvärlden. Allt jag vet är det som sker i min lilla bubbla.
Och det som händer de få som lyckas tränga sig in i den då och då.
Att använda metro som orakel är kanske inte riktigt vad jag är van vid.
Jag menar, är som osugen på att vakna upp en dag om tre månader och ba: va är "uncle zeb" död???
Men efter idag vankas två jevla dagars ledighet. Det finns int på kartan vad jag ska ta igen!

Det sägs att de tre första dagarna av en detox ska vara de värsta. Jag håller seriöst alla tummar för att det är sant. Idag har det varit riktigt, riktigt jobbigt att hålla humöret uppe och jag har sett dubbelt fler än två gånger.
Började fint med att jag kallsvettades nå jävulskt under natten (skulle självklart upp och öppna på jobbet klockan sju) och har gått som i trans under större delen av dagen. 
Morgondrinken höll på att komma upp direkt efter den tvingats ner, och ögonen har varit så tunga så tunga.
Gårdagen var en riktig piece of cake i jämförelse!!

Hur som helst så överlevde vi dagen och vid halv tre satte vi oss ner och käkade lunch. det var nästan andaktsstämning vid bordet och såväl linda och fia som jag brast ut i sinnessjuka garv över bagateller.
En riktig hit var lunchen iaf med young coconutflesh som är HELT SINNESJUKT GOTT OCH BRA. Jag tycker det rär kul att hitta tillbaka till tacksamheten över maten. Ett jevla plus från detoxen!!

Jag måste säga att jag redan har börjat känna av utrensningen, framför allt i njurarna. Jag läcker som ett läckande såll, och känner ibland en lite molande värk från njurarnas hood. Men det är tröttheten det jobbigaste. True story.
Efter jobbet släpade jag mig till affärn för att handla grejer till resten av veckans mål men var rätt missnöjd med det jag kom hem med. 
Väl hemma stupade jag i säng och slaggade mellan 16.30 och 20.00
Efter detta fick jag ny energi och storstädade lägenheten och började flyttpacka lite medan jag klunkade glutationskomplexet.

Kände tidigare under dagen att motivationen sjönk i och med tröttheten. Började funta på om det verkligen var värt det om jag ska gå runt som i zombieland i en och en halv veckas tid.
Trots att jag vet med mig från tidigare utrensningar att de första dagarna serriöst är pain in the ass, men att det efter 3-5 dagar ba rullar på så misströstade jag rejält.
Bestämde mig för att treata mig själv med råmycket passionsfrukt till kvällsmål och såg ändå ljuset i livet en stund.
Passade på att köpa lite kokosolja virgin på jobbet idag som jag tänkte använda till kvällen. Det är sjukt viktigt att dränka de två målen mat en äter om dagarna med bra fett. Olivolja är perfa till lunchen, men till frukten är det riktigt nice att maxa med kokosolja eftersom den förhöjder frukternas smak.
Baserade salladen på kokosolja, passionsfrukt basilika, citron och mynta. Hackade i äpple, bapelsin, päron, jordgubbar och toppade med hampafrön. Så sinnessjukt gott. peppen kom tillbaka och nu ser jag fram emot en grymt skön natts sömn i nya, kalla lakan.




2 down, 8 to go!