Om att hantera det som behövs hanteras
Ett tecken på mognad kan vara att lyssna innan man bestämt säger nej.
Det finns få saker så tråkiga som obefogade nej.
Ett annat tecken på mognad kan vara att fortsätta slicka kaksmetsbunken så att alla ser.
Jag ändrar mig, en oslickad kaksmetsbunke i disken är tråkigare än ett obefogat nej.
Man tar ett steg i mognadens riktning var gång man ser motgångar som sporrar istället för knäkapare.
Ännu ett steg tas i samband med problem som reds ut utan skrik och panik och hemliga skrifter som bara tigger om att bli lästa men som lämnas oblottade för världen.
Kan ett tecken också vara att lugnt och sansat hantera känslooceaner
som plötsligt börjar storma djupt inuti?
eller ger det inget vuxenpoäng?
Det finns få saker så tråkiga som obefogade nej.
Ett annat tecken på mognad kan vara att fortsätta slicka kaksmetsbunken så att alla ser.
Jag ändrar mig, en oslickad kaksmetsbunke i disken är tråkigare än ett obefogat nej.
Man tar ett steg i mognadens riktning var gång man ser motgångar som sporrar istället för knäkapare.
Ännu ett steg tas i samband med problem som reds ut utan skrik och panik och hemliga skrifter som bara tigger om att bli lästa men som lämnas oblottade för världen.
Kan ett tecken också vara att lugnt och sansat hantera känslooceaner
som plötsligt börjar storma djupt inuti?
eller ger det inget vuxenpoäng?
Om olika liv som brister i sömmarna
Här kommer dilemmat som en blixt från solklar himmel.
Hur lappar man ihop ett trasigt liv med fogsömmar som aldrig verkar vilja sluta trasa upp sig?
hur bygger man på en del som tidigare aldrig existerat med det gamla, utan att det spricker?
man kan sy på blått tyg med grön tråd,
men det syns alltid i slutändan att det är slarvigt gjort, hophafsat, halvfärdigt, ofärdigt.
och vad gör man när den röda tråden tar slut?
ikväll är magkänslan på minus.
trots en vinst i alfapet i bagaget.
någonting är fel.
någonting är annorlunda.
det går så fort, jag hänger inte med.
ögonblicken tar över och slukar upp mig.
och jag backar.
det kan inte vara vettigt att önska sig ett gammalt liv tillbaka
Hur lappar man ihop ett trasigt liv med fogsömmar som aldrig verkar vilja sluta trasa upp sig?
hur bygger man på en del som tidigare aldrig existerat med det gamla, utan att det spricker?
man kan sy på blått tyg med grön tråd,
men det syns alltid i slutändan att det är slarvigt gjort, hophafsat, halvfärdigt, ofärdigt.
och vad gör man när den röda tråden tar slut?
ikväll är magkänslan på minus.
trots en vinst i alfapet i bagaget.
någonting är fel.
någonting är annorlunda.
det går så fort, jag hänger inte med.
ögonblicken tar över och slukar upp mig.
och jag backar.
det kan inte vara vettigt att önska sig ett gammalt liv tillbaka
Om slutspurtar
Hej å hå
2 matgäster idag.
Ön ligger stilla och det enda som hörs är vinden över havet och ekot av gamla dansanta fötter.
Slutet på sommaren är verkligen här.
Sängarna är tomma och golvet sopat.
Jag är ingen strateg, men brukar alltid ha kvar krafter för slutspurten.
Slutspurten; liten och naggande; utsträckt och krävande, sätter formen för nästkommande lopp
eller säsong
eller yra
eller utekväll..
slutspurt, episkt, magiskt.
imorn åker jag hem.
eller snarare, imorn börjar letandet efter nästa hem
OK BAJ BAJ
Om höst, Om längtan och om orädsla
Mitten av augusti, done and done
Bada, dansa barfota i skymningen, hoppa från piren.
Ligga i gräset och andas in gräsdoft blandat med solsken.
Vandra i daggvått gräs, utforska nya skogar, nya marker.
Sola på klippor och i oväntade skogsgläntor.
Klaffsa i skogstjärnar, plocka sju sorters blommor.
Drömma om drömprinsen, räkna moln och upptäcka molnfigurer.
Lyssna på sommarpratarna, läsa månadstidningar och lyssna på ekot.
Svalka av sig när man är het, dricka mormorssaft.
Äta kladdiga ballerina, sandwich, dricka rosé.
Spela kubb, lattja volleyboll garva tills man tappar andan.
Bygga utebar, springa runt i ponchos när det regnar, steka pannkakor.
Mixa drinkar, vispa grädde, plocka blåbär.
Prata strunt, prata reson, baka paj och frallor.
Glömma beställa varor, inprovisera, njuta av nuet.
Skrika, freka, hångla, somna.
Någon frågar mig; är du rädd för hösten?
Nej, säger jag. Hösten och jag har blivit vänner
Jag önskar att alla kunde känna likadant
Bada, dansa barfota i skymningen, hoppa från piren.
Ligga i gräset och andas in gräsdoft blandat med solsken.
Vandra i daggvått gräs, utforska nya skogar, nya marker.
Sola på klippor och i oväntade skogsgläntor.
Klaffsa i skogstjärnar, plocka sju sorters blommor.
Drömma om drömprinsen, räkna moln och upptäcka molnfigurer.
Lyssna på sommarpratarna, läsa månadstidningar och lyssna på ekot.
Svalka av sig när man är het, dricka mormorssaft.
Äta kladdiga ballerina, sandwich, dricka rosé.
Spela kubb, lattja volleyboll garva tills man tappar andan.
Bygga utebar, springa runt i ponchos när det regnar, steka pannkakor.
Mixa drinkar, vispa grädde, plocka blåbär.
Prata strunt, prata reson, baka paj och frallor.
Glömma beställa varor, inprovisera, njuta av nuet.
Skrika, freka, hångla, somna.
Någon frågar mig; är du rädd för hösten?
Nej, säger jag. Hösten och jag har blivit vänner
Jag önskar att alla kunde känna likadant
Om att lätta ankar och ta väskan i näven
Plötsligt har himmlen öppnat sig, syndafloden vräker ner och sköljer nära nog bort både pang och svartbygge.
Själv sitter jag handfallen och bara tittar på. Stirrar ut i havet och undrar om det möjligen kan vara samma värld som igår.
Inatt blixtrade det som om rave-eran slagit sina klor om himmelriket på nytt.
Åskan var så närvarande att luften vibrerade.
Ypperligt tillfälle för cykeltur över de lägsta åkrarna på ön.
Aldrig i hela mitt syndfulla liv har jag varit så blöt inpå bara skinnet.
och då var jag ändå fullmunderad i poncho med såväl luva som justerbara knappar.
Tentan på onsdag känns stressande nära, men samtidigt bekvämt fjärran.
Live and let die
lev och låt leva
peas in a pod
peas
peace
ACE
Om golv, rakt av
Ännu en kväll, ännu ett golv.
Jag är vansinnit skarp på golv, använder dem till vad som helst; allt och ingenting.
Sitter i timmar, sysselsatt som osysselsatt. Skrapsår på yttersidan av knäna, avdomnade ben.
Ändå går det inte att sluta, knyta ihop säcken och gå därifrån.
Inte förrän det känns att golvsessionen är klar för just den gången.
Golv är humana på ett märkligt vis. Känns omfamnande, utstrålar ett konstant, tigande medhåll.
Jag blir lugn av golv. Ryggen mot golvet och världen stannar en stund.
Tiden fryser fast och ger utrymme för reflektion.
jag fattar bättre beslut efter lite golvhäng.
Egentligen borde jag konstant ha ett stycke golv fastnaglat i ryggen.
men hur skulle det se ut.
Och vem skulle då stryka mig på ryggen?
Bästa golvupplevelserna av alla är nätter med nostalgi, skräddarställning på naket trägolv och timmar och åter timmar av musik.
Händelser, situationer från tidigare somrar fladdrar förbi.
Flyktiga ögonblick, så obetydliga tycks de vara på papper men desto mer betydande de facto.
Ikväll har jag en idealisk golvkväll.
Minus trägolvet förstås, jag får nöja mig med sunkig heltäckningsmatta.
David Sandström overdrive på tapeten, dumheter från ett annat liv på näthinnan.
och nya, otänkta tankar.
Idag har golvet i mitt flickrum uträttat storverk
Underskatta aldrig ett golv
glöm aldrig det
Jag är vansinnit skarp på golv, använder dem till vad som helst; allt och ingenting.
Sitter i timmar, sysselsatt som osysselsatt. Skrapsår på yttersidan av knäna, avdomnade ben.
Ändå går det inte att sluta, knyta ihop säcken och gå därifrån.
Inte förrän det känns att golvsessionen är klar för just den gången.
Golv är humana på ett märkligt vis. Känns omfamnande, utstrålar ett konstant, tigande medhåll.
Jag blir lugn av golv. Ryggen mot golvet och världen stannar en stund.
Tiden fryser fast och ger utrymme för reflektion.
jag fattar bättre beslut efter lite golvhäng.
Egentligen borde jag konstant ha ett stycke golv fastnaglat i ryggen.
men hur skulle det se ut.
Och vem skulle då stryka mig på ryggen?
Bästa golvupplevelserna av alla är nätter med nostalgi, skräddarställning på naket trägolv och timmar och åter timmar av musik.
Händelser, situationer från tidigare somrar fladdrar förbi.
Flyktiga ögonblick, så obetydliga tycks de vara på papper men desto mer betydande de facto.
Ikväll har jag en idealisk golvkväll.
Minus trägolvet förstås, jag får nöja mig med sunkig heltäckningsmatta.
David Sandström overdrive på tapeten, dumheter från ett annat liv på näthinnan.
och nya, otänkta tankar.
Idag har golvet i mitt flickrum uträttat storverk
Underskatta aldrig ett golv
glöm aldrig det
Om vad som finns bakom molnen
Onsdag förmiddag, vardagslunk, slut på mellanmjölk i kylen.
Solen har dragit nått gamalt över sig, sprider känslan av bortglömd ungdom.
En sådan dag då man antingen borde ta på sig stövlar och regnkappa, flaxa omkring i skog och mark och leka vilde,
eller svassa om till mjukisbyxor och käka vattenmelon hela dagen och låssas filosofera i saker och ting man annars inte filosoferar i.
Märkligt hur en sådan intetsägande dag kan förändra hela tillvaron.
Plötsligt har jag koll igen.
En u-sväng senare och jag har koll igen.
Svårt att säga vilken sol som gömmer sig bakom molnbanken,
men vad gör det nu, när jag har koll igen?
ännu en gång,
bort med käppen och på med stiletterna.
jag måste kanske investera i ett par nya klackar om det ska fortsätta på det här viset..
AND OUT
Om lediga tankar och strukturerat kaos
tankar och vätskor åker in och ut genom kroppen.
Uppmaningar,åsikter
- ta livet mer med en klackspark!
- ta tag i dig själv för fan!
- fokusera!
- balansera!
- ostrukturera..
efterlängtade dagar med alfapet på grönområden, bastu, cykeläventyr, tidiga mornar och sena nätter.
kalla fötter mot kalla lakan, brinnande huvuden och beslutsångest.
Skitsnack, distans, nyfokus och vinflaskor.
Nystart, ostart, oklart.
Sommaren springer förbi, men det spelar ingen större roll
det är likförbannat de små tingen som räknas
'''Hej jag heter sanna jag är 21 nånting jag fattar ingenting vet varken ut eller in.
Om avbefolkade öar och sensommardagar
Holmön börjar bli riktig glesbygd igen. Folk drar och lämnar tomma stugskelett efter sig.
Ljusen i fönstren har slocknat och dimman har tagit över på riktigt.
Igår var jag ute och sprang efter stängning, helt omsluten av dimma och mystiska läten.
Båtarna ute på havet slukas upp disiga skyar och dimmiga vattenmassor.
Hela världen luktar augusti och tidig höst.
Sommaren som verkade så avlägsen verkar nu avlägsen på nytt, fast på andra sidan av värmen.
Att hösten lurar bakom knuten stör mig inte nämnvärt, men det verkar störa de flesta andra som har insikt i mitt liv.
Livet på andra sidan har börjat komma ikapp och verkligheten smyger sig på.
Min lilla sagovärld börjar lösas upp och snart måste jag börja på rehab.
Avvänja mig vid att umgås med människor 25 timmar omdygnet,
avvänja mig vid fantastiska horisonter och nätter
sluta vara så bortskämd med vackert ögongodis, privat kock och vild natur ett stenkast bort.
Börja ställa in mig på banala saker som ensamtid, affärer och uteserveringar.
Lära mig att sova ensam och vakna ensam
Kort och gott avvänja mig vid 2 månaders vanor.
Byta namn ännu en gång. Bort med fairytale och in med Sanna.
Hur sover man ensam?
Inte ens en katt har jag i höst.
Heja världen
Ljusen i fönstren har slocknat och dimman har tagit över på riktigt.
Igår var jag ute och sprang efter stängning, helt omsluten av dimma och mystiska läten.
Båtarna ute på havet slukas upp disiga skyar och dimmiga vattenmassor.
Hela världen luktar augusti och tidig höst.
Sommaren som verkade så avlägsen verkar nu avlägsen på nytt, fast på andra sidan av värmen.
Att hösten lurar bakom knuten stör mig inte nämnvärt, men det verkar störa de flesta andra som har insikt i mitt liv.
Livet på andra sidan har börjat komma ikapp och verkligheten smyger sig på.
Min lilla sagovärld börjar lösas upp och snart måste jag börja på rehab.
Avvänja mig vid att umgås med människor 25 timmar omdygnet,
avvänja mig vid fantastiska horisonter och nätter
sluta vara så bortskämd med vackert ögongodis, privat kock och vild natur ett stenkast bort.
Börja ställa in mig på banala saker som ensamtid, affärer och uteserveringar.
Lära mig att sova ensam och vakna ensam
Kort och gott avvänja mig vid 2 månaders vanor.
Byta namn ännu en gång. Bort med fairytale och in med Sanna.
Hur sover man ensam?
Inte ens en katt har jag i höst.
Heja världen
