Liberté, égalité, solidarité

Vänskaper är bräckliga.
Trots att de ibland kan kännas tjockare än blod och okrossbara som diamanter så krackileras dom som knäckflarn om de behandlas ovarsamt.
Likt alla andra växter och organismer kräver de omvårdnad för att gro vidare.

Slutar en vattna så vissnar de till slut.
Dynamiken i vänskapsrelationer är som magi.

Ofta är det en part som tappar gnistan och försummar sin del av ansvaret, och lämnar det åt den andra att underhålla och pyssla om. Kanske bollas det fram och tillbaka som i bordpingis, en dynamisk rytm där det alltid är någon som tar ansvar för att banden ska hållas elastiska.
Outsagda regler och underförstådd delaktighet. Tankar som delas utan ord och ögonkast som säger mer än själva livet.

Vänskap är mystik. Vänskap är en aldrig sinande källa till förundran. 
Magi, helt enkelt.

Det är ovanligt att bägge parter lägger av. Kastar in handduken och liksom lämnar relationen åt slumpen. 

Ibland är det behövligt. Relationer kan behöva vädras och luftas för att vinna ny mark.

Inte helt sällan är det dock förödande. 

Dom gångerna när hjärna, hjärta och själ växer ifrån varandra och hamnar i olika breddgrader där uppkopplingen inte fungerar som den ska, då sätts inte relationen endast på paus utan den utarmas. 

Tiden har en förmåga att läka sår, men även att sätta i glömska. 

Att glömma en relation är att avrätta den. 
Jag har blod på mina fingrar.