Om annorlunda bekantskaper
Många minnen finns inpräntade i gatstenarna.
Fler minnen än någon annan stans.
Jag älskar och avskyr det.
är trött på att leva efter where ever i lay my hat, thats my home.
Om obehaglig utveckling
Jag har länge oroat mig för den spridande högerextremismen i Europa.
Detta fega och patetiska försök till ideologi är inte begränsat till den europeiska världsdelen men här sprider den sig som en löpeld, likt andra missnöjeseldar genom historien.
Att just detta historiska avskräde ska upprepas gör mig fruktansvärt ont eftersom det visar på en så stor arrogans inför historiens lärdomar och en sådan bristande kunskap om verkligheten.
Att högerextremismen är så attraktiv och tilltalande säger en hel del om somliga av oss; misstro till samhället och framtiden samt rädsla för allt som är annorlunda eftersom det upplevs som ett hot mot våran identitet.
vilken identitet?
jag upplever en identitetskris på så många olika plan i samhället att jag har svårt att greppa vad det är för identitet som vi är så benägna att skydda.
En Svensk Tiger? Där alla ser orättvisan men ingen varken nämner den eller står upp mot den?
Det Egna Sverige? Med målet ett självförsörjande Sverige med stängda gränser? Det vill säga en tillbakagång på samtliga plan. Såväl ekonomiskt som kulturellt och socialt.
Stormakts Sverige? En utopi där Sverige skulle expandera, erövra och skapa sig fiender? Till vilken nytta och för vem?
Ett Rent Sverige? Där befolkningstillväxten skulle stagnera för att sedan utvecklas i en brant fallande kurva med en förmodad finanskris och rask tillbakagång av ekonomin som byte?
Nej, våra äkta ärkefiender är oss själva i allmänhet och våran okunskap i synnerhet.
Här ser vi beviset. Se, lär, gör om och gör rätt
Om ambivalens
Jag känner mig nedtryckt i skorna.
Mycket sker på andras villkor nu.
Det stressar mig inombords trots att jag utåt sett ler med mitt söndriga tandkött.
När roliga aktiviteter känns som stenar i skon som en mest längtar efter att bli av med vid nästa rastplats så är det någonting som är skevt.
Om egen lycka
Jag försökte, men he gick int.
nu är jag tillbaka i vanity fair.
men på våren får en vanitera en smula.
idag har jag gått i shorts.
och haft feber.
dum kombination.
men ja, på våren får en vara dum.
ish
Om andras lycka
Jag lämnade en intensiv vecka bakom mig och är rädd för att halva hjärtat mitt strök med på kuppen.
Under den tid som hunnit bli 2012 har jag lärt mig att jag inte är hälften så ensamtidskrävande som jag gått runt och trott.
Ögonen som jag möter när jag ser mig själv i spegeln är rätt annorlunda från de som fanns där för två år sedan.
Jag tror inte på att mäta i termer av bättre och sämre, och därför kan jag inte säga att jag har blivit en bättre Sanna under processens gång. Däremot har jag polerat och putsat upp mig själv lite. Försökt slipa till mina parad egenskaper och tona ner mina mindre charmanta sidor.
Jag är långt ifrån klar, och mina svagheter har blivit mer närvarande eftersom jag inte är lika benägen att dölja dem för omvärlden. Kanske har jag lyckats omge mig med människor som inte räds mina felsteg utan hjälper mig att växa utifrån dem.
Faran med spontanitet ligger i att eftertänksamheten ratas vilket kan medföra skadeskjutning av såväl mina egna som andras känslor.
Någonstans tror jag att magkänslan är den ärligaste vägvisaren, men det kräver en del rak kommunikation och hjälp på traven. Det är svårt att gissa sig till andras tankar och känslor, och nära nog omöjligt att rätta till klavertramp om en inte får en chans att göra om göra rätt. Och det får en inte om ens medmänniskor brister i kommunikationen.
Jag kommer inte att orka leka tusen frågor alla gånger.
Jag kommer inte att vilja skjuta hejvilt från höften i hopp om att pricka rätt.
Ibland behöver jag en heads up, för jag är inte mer än en simpel människa.
Om ödmjukhet
Vars kommer våren ifrån?
På damcykel med ögonen blå.
På damcykel med ögonen blå.
Om hemligheter
Här går jag omkring och tänker att jag ska gifta mig.
med en karl. som inte vet om det.
Jag har tänkt mig detta under en längre tid. låt oss ponera 4 år.
Under hela denna tiden har vi så klart haft med varandra att göra.
Men inte särskilt mycket, och verkligen inte regelbundet.
En skulle kunna säga att jag saltade mitt game för ca 2 år sedan.
Sedan dess har våran relation varit rätt halt.
Den blossar upp till och från, men det är uppenbart att det inte kommer att bli några större förbättringar inom den närmaste framtiden (säg 5 år).
Det handlar inte om kärlek.
knappt ens om åtrå.
Men jag har varit säker på min sak sedan jag träffade honom för första gången.
Jag, som aldrig skulle gifta mig.
Jag, som hånat tanken på att jag skulle bära en ring kring min inte så feta tass.
Jag, som inte ens kan tänka mig att hålla handen på fest.
ska gifta mig. men en karl. som inte vet om det.
jag ser fram emot dagen han får beskedet (om han får beskedet) med skräckblandad förtjusning.
Förmodligen blir det slut på våran så kallade vänskap.
den dagen den sorgen.
men då har jag i alla fall fått drömma.
med en karl. som inte vet om det.
Jag har tänkt mig detta under en längre tid. låt oss ponera 4 år.
Under hela denna tiden har vi så klart haft med varandra att göra.
Men inte särskilt mycket, och verkligen inte regelbundet.
En skulle kunna säga att jag saltade mitt game för ca 2 år sedan.
Sedan dess har våran relation varit rätt halt.
Den blossar upp till och från, men det är uppenbart att det inte kommer att bli några större förbättringar inom den närmaste framtiden (säg 5 år).
Det handlar inte om kärlek.
knappt ens om åtrå.
Men jag har varit säker på min sak sedan jag träffade honom för första gången.
Jag, som aldrig skulle gifta mig.
Jag, som hånat tanken på att jag skulle bära en ring kring min inte så feta tass.
Jag, som inte ens kan tänka mig att hålla handen på fest.
ska gifta mig. men en karl. som inte vet om det.
jag ser fram emot dagen han får beskedet (om han får beskedet) med skräckblandad förtjusning.
Förmodligen blir det slut på våran så kallade vänskap.
den dagen den sorgen.
men då har jag i alla fall fått drömma.
Om barn.
Ellen är en av världens finaste ungar.
Ellen har en av världens finaste mammor.
Ellen får mig att önska mig en unge som henne.
Ellens mamma får mig att önska att jag blir en lika bra mamma som henne.
Jag har ändrat allt jag någonsin har känt för barn under de sista åren.
Allt hat, all avsky all intolerans är borta.
Kvar finns ett löjligt men lyckligt smirkle kring mina mungipor så fort ett kid finns i närheten.
Om hjärtbank
Det bästa med att återvända till en plats där tusen minnen häckar är att få återuppleva minnena på nytt.
även om en del kan svida, bränna och till och med göra ont så är det värt pinan för att få allt det andra.
jag älskar att somliga människor fortfarande kan få ens hjärta att banka lika hårt som det gjorde för två, fem, tio år sedan.
inte på samma sätt som då kanske, men ändå.
minnen gör skumma saker med kroppsdelar och organ.
vissa finslipas, andra tappar helt sin funktion.
ögonen glittrar men orden fastnar i struphuvudet.
kinderna blossar och bodet flyter till.
ibland tar tiden slut innan allt har hunnit delas.
andra gånger finns det inget att dela längre, utom tiden som finns i överflöd.
dom små skatterna som består av möten med människor från en svunnen tid bör hanteras varsamt.
lindas in i silkespapper innan de läggs ner i hittepåsen. skattkammaren.
spara dom i hjärtat och låt dom falla in i hjärtrytmen.
jag tror att det är det som kallas kondition.
Om sanndrömmar
den där klassiska maggropskänslan som alltid infinner sig på hemmaplan.
jag vil aldrig åka här ifrån.
barnsligt, men ack så sweet.
nu, back to work
