Liberté, égalité, solidarité

Jag borde sova. borde borde borde.
ute skottar traktorerna som besatta. trots att det är natt.
stackars.

det har varit en lång dag;
upp som ett skott, ut i motvind.
skriva dugga, misslyckas fatalt.
hänga på skolan, många fem timmar.
Skriva protokoll, äta mat med stora skratt.
hemväg kantad av stormvindar och snömassor.
trött. men inte sliten.

bra energinivåer idag. bara två små, korta dippar;
den första när jag insåg att matlådan var glömd.
Den andra när jag inte druckit kaffe på sju timmar.
men sånt är så lätt att åtgärda här i västvärlden.
två i-lands dippar på en hel lång dag. och så hummous dipp på kvällen. så, tre dippar allt som allt.
bra dipp-värden.

jag lekte att jag var i sibirien när snöstormen var som värst i afton.
det är en rätt bekväm lek när man vet att man får komma in i värme och till färdiglagad mat två minuter senare.
nya turist-trenden, sibirien på två röda.

sitter här och inser hur sugen jag är på att bo tillsammans.
jag är trött på att vakna själv, somna själv, komma hem själv, leva om själv, bråka själv.
lägger upp livsplan, går åt skogen för studera suger.
kollar bostäder, går åt skogen för bostaden suger.
borde sova.
ska sova.

köpte vinterns godaste apelsiner idag.
Det luktar bapelsin i hela lägenheten.
Bapelsin, gubbjävel!

Idag har jag känt mig avskärmad från världen.
Idag har humöret pendlat med ljusets hastighet.
Idag kliar alla kläder jag har på koppen.
Idag kommer jag fram till monotona telefonsvarare varje gång jag ringer någon.
Idag är ingen mat god, inget vatten kallt nog.
Idag brinner jag av på minsta lilla sak;

Idag är jag irriterad.
jag irriterar mig på kids som kör sina mopeder fram och tillbaka, fram och tillbaka. I brist på fantasi och stimulans, kör de iq-befriade idioterna gata upp och ner och förpestar naturen. Inte bara det att de spyr ut en massa skit i form av particklar och kolväten, de penetrerar hela världsordningen med det genomträngande ljudet av en motor som gasar hit och dit. Ögonen svartnade på mig där jag gick uppe på svingen och jag fick lust att slåss. Banka för min rätt att gå hem i tystnad och sura för mig själv.
Självklart är det inte mycket annat som stämmer heller. Kaffetermosen läcker, lägenheten är kaosartad, disken är odiskad och kylen tom. Irritationen växer i takt med insikten om att allt jävulskap jag räknat upp ovan i slutändan leder tillbaka till mig själv. Det är alltså mig själv jag har att skylla för hela jävla dagen. Och det om någonting gör mig irriterad!!!!

för jag vet att jag vaknade upp på fel sida. och jag vet att jag inte har ätit sen klockan 11 imorse. Jag vet att jag får ännu mindre gjort av det jag måste göra genom att sitta här. Jag vet att jag borde ha handlat igår, köpt en ny termos när den gamla gick sönder och inte kastat saker omkring mig istället för att lägga dom där de ska vara. Och det är så jävla irriterande att veta att jag inte kan skylla skiten på någon annan jävel. Allt jävla jävulskap är mitt jävla fel.

Förrutom en sak.
Moppepojkarnas idiotiska tidsfördriv kan jag till sist och syvene leda till någon annan än mig själv,
och det faktumet tänker jag rädda min kväll genom;
jävla föräldrar!

Vi frågar utan att bry oss om svaret.

- Tjena, läget?
- HEJ, hur är läget?
- Men hej, hur är läget idag?
- Tja, läget?

Vi svarar utan att fundera över frågan eller ens känna efter,

- Jotack, det är bra. Hur är det själv?
- Det är bra. Själv?
- Fett, allt bra själv?
- Jo, det är fint. Allt ok själv?

och vips har vi haft en konversation med varandra

Vi presenteras in i olika fack via statussymboler; politisk läggning, sysselsättning.

- Det här är Anna, hon är miljöpartist.
eller
- Det här är Anna, hon pluggar på handels.
eller
- Det här är Anna, hon jobbar som läkare.

och utan att knappt ha talat med varandra, får vi en uppfattning av personen i fråga.

Aldrig tidigare har vi kommunicerat så mycket,
och samtidigt fört så innehållslösa konversationer.
Kommunikationstekniken utvecklas mer och mer varje dag,
i takt med att informationerna vi byter med varandra urvattnas och samtalen urholkas.
Kallprat, tomsnack, småprat, surr
kärt barn har många namn.

Det djupare samtalet blir exklusivt till förmån för hejandet, minglandet
Det sociala uttrycks i form av uttjatade fraser
Hej och hejdå, läget och bye bye.
Somliga spenderar livet tillsammans utan att för den delen veta mer om varandra

Det är trist när det händer.

Det fina med att bo många i en byggnad är att morgontidningar dräller in i för stort antal.
Efter en månads observation av orörda dn exemplar ovanpå postboxarna har jag samlat nog med information.
Kaffe och morgontidning blir hädanefter en länge efterlängtad ritual, med dagsfärska nyheter i stället för gårdagens.
hurra!

Efter en nära nog två timmar lång diskussion med min syster kan jag konstatera följande:
1. samhället är på väg åt skogen
2. farsan snålade med sitt biologiska arv. skröplig hud och snålt tilltagen självkänsla blev aktieutdelningen för undertecknad med syskonentourage.
gobitarna behöll han för sig själv.

Efter en tyst rannsakan av mig själv har jag kommit till självinsikt.
Mina sömnvanor suger.
Dags att öppna veckans andra kaffepaket.
Än är det bara onsdag

Januarivindarna i umeå är sylvassa, skär genom märg och ben.
Fredrik Reinfeldt skulle dock inte hålla med om kylan, ty han sitter i heta stolen ännu en månad.
Efter en period av frånvaro i inrikespolitiken är han tillbaka på plats i svearikes mediala stormvindar.
Arbetsprövning och misslyckandet i köpenhamn har bytt ut kronan mot dumstrut på töntfeldts kala hjässa.

På frågan varför COP15 floppade kontrar freddan med att "Så här ser världen ut!".
Visst är det många som skulle skriva under på det, FNs utforming har inte direkt undgått kritik det senase decenniet, men att skylla på det är att undvika ämnet.
Samma line är intressant att applicera i debatten om förändringar i svensk biståndspolitik. Särskilt med tanke på det sk. helvetet på jorden, haiti. Sveriges kraftiga reducering av bistånds mottagare hade försmetligen hamnat i medial skugga om inte haiti drabbats av jordbävningen för knappa veckan sedan. Nu är det bara att konstatera att så inte är fallet. De redan förbrukade argumenten om att färre mottagarländer leder till effektivare insatser behöver kompletteras. Ta en blick över världskartan och titta på de enorma landmassor där större delen av världens befolkning delar på en bråkdel av världens tillgångar. Be töntfeldt och co. att göra detsamma och sedan förklara att nedskärning i det nationella biståndet från 1 procent av BNP till 0,7 procent är rätt väg att gå.
Två tredjedelar av världens tillgångar delar västvärlden på, en tredjedel får resterande länder dela på.
Fredde, så här ser världen ut!

Lite skitsnack får avrunda. Den sk. arbetslinjen som somliga skulle hävda att sverige alltid har stått för smutskastas i dagarna. Ryska städerskor som svabbar avföring i moderata pressekreterarens trapphus symboliserar tydligen alliansens syn på en förstaklassens arbetslinje. Undrar vad SD har att säga om den saken.
Men med en åldrande befolkning bör vi nog ändå ta töntfeldts ord på allvar. Gamla kärringar har ju ändå hemmafru-tänket i blodet. Ypperlig spetskompetens inom städsektorn.

Jag sitter i sängen framför skärmen i skräddarställning. Tuggar äpplen, lämnar kallnat kaffe efter mig i muggar utspridda i lägenheten, tvinnar hårlänkar. Slutar snusa för att sedan börja igen.
Ljusen i lyktorna brinner ut, jag sitter kvar.
Benen krampar som vanligt efter för många ögonblick i skräddarställing, men jag är van. Utanför fönstret hör jag bussarna komma och gå; 9:an, 8:an, 7:an, 5:an. Men jag sitter kvar.
Det slutar snöa, våren är för långt bort för att jag ska bry mig om hur höga snö drivorna är just idag, så jag sitter kvar. 

Omgivningen tycks genomgå förändring; flickor blir mammor, par blir äkta makar, levande dör. Nyfikna reser, uttråkade börjar om, nyfunna lämnar. Jag sitter kvar.

Sedan våren 07 när den stora friheten till ansvaret kom har jag inte alls genomgått någon till synes drastisk förändring. Jag är varken gravid, gift, sambo eller mambo.
Däremot är jag är mer levande än död, mer nyfiken än obrydd och mer förväntansfull än uttråkad.
Fundamental förändring bakom ridån, minst lika essentiell och av lika stor vikt som den rundade magen eller ringen på vänster tass.
Världen förändras överallt och vi med den, det är bara det att det kanske inte alltid syns vid första anblicken.

Det har snöat ca 125 meter under de senaste dygnen. jag vet för att jag har skottat.
ca 125 meter fördelat på en rygg och två på tok för svaga armar.
nyårslöfte 1: inte vara skottansvarig i umeyo nästa nyårshelg
nyårslöfte 2: fixa armmuskler?

Jag bär på en känsla av sprudlande glädje och oavtagande nöjdhet över att ett nytt år äntligen infunnit sig.
nyårslöfte 3: styra ett bättre år än 09

däremot känner jag mig sorgsen över att bli ännu ett år äldre
nyårslöfte 4: dö innan 20 i nästa liv

jullovet tog slut snabbare än väntat.
nyårslöfte 5: inga fler förhoppningar

jag tror att 2010 bär på många oväntade bubblare.
upp till oss fotfolk att utnyttja dem till max
nyårslöfte 6: mindre snack mera verkstad