Om lillfjädern

Människor.
Människor som gör små saker stora på ett dåligt sätt,
människor som gör en obekväm genom sitt sätt att vara på.
Människor som uttrycker ogillandefantastisk utan grund.
Människor som gör sina egna problem till andras utan att kritiskt granska sig själv.
Människor som skyller ifrån sina egna tabbar på andra.
Människor som är fega.
Människor som inte vill inse sin egen storhet som ligger i att just dom existerar.
Människor som blundar för det viktiga och endast för det tribiala på tal.
Människor som försummar.
Människor som endas kan uttrycka känslor i berusat tillstånd.
Människor som inte respekterar, inte försöker förstå.
Människor.
Vissa mänskliga betéenden är vidriga.
och vissa människor sårar. mer än dom fattar.
jag ska aldrig mer bli i en stad permanent.

Om osamhälle

Det är mycket sorg i etern.
Många upprörande nyheter världen över.
Lite nutidshistoria.
2000-talet, våldssamhället; En liten historia om perfektionismens baksida och olyckans lott.
När blev vi så här? Misstänksamma, missunsamma, ogina svin.
Mitt är mitt, och ditt är mitt. Du är min och vägrar du så ska du dö.
Ett leende på gatan är det som avviker. En hjälpsam hand slås bort i ren panik.
Det är inte konstigt att det finns dom som kapitulerar. Viker bort blicken och tystar ner hjärtslagen.
Men fler är vi som fortsätter.
Låt aldrig ögonen slockna.
Fortsätt le åt främlingar och prata i konsum kön.
Fortsätt se, höra och bekräfta.
Och få orken från de små hoppfulla scenerna som spelas upp omkring dig.





Om den största skammen

Jag spricker i hjärtat när mina vänner går i samma lömska fälla som jag en gång gjorde.
jag spricker i hjärtat när jag blir otålig för att de inte tar till sig mina erfarenheter.
jag spricker i hjärtat för att jag tar en del av deras problem personligt.
jag spricker i hjärtat när jag misslyckas med att vara objektiv och går all in på subjektivitetens hala bana.
jag spricker i hjärtat av att förstå att jag inte kommer att kunna hjälpa, nå fram, laga.
med så många sprickor borde innehållet trilla ut säger ni.
det gör det inte.
jag har säkerhetsdörr.












Om prioriteringar och rätt kort på hand

Jag tycker ofta att det är svårt att syna människor.
Det är svårt att penetrera med blicken, se det som ligger gömt under ytan.
Ibland kommer en dock innanför hudlagret, under blodkärlen och köttslamsorna.
De ögonblicken är värda mer än själva livet.

RSS 2.0