Liberté, égalité, solidarité

Jag har gåshud över hela kroppen.
väntar på att domna bort i sömnens lyckliga omedvetenhet.
väntar dock inte med spänning.
verkligheten ter sig int så pjåkig för tillfället.
det blir en onsdag i veckan.
på riktigt.
den första på 6 långa månader.
på ett tåg norrut.
jag kan int bärga mig.
soldat magnusson checkar in.

har för övrigt äntligen hittat låten jag letat efter i veckor.
jag skulle kunna le i tretton timmar utan att bli less.

Tårar på kudden och bitter besvikelse.
Knät är paj och mina marathondrömmar har blivit punkterade av senor och märgpipor.
Dra mig baklänges genom tid och rum så kanske vi kan lappa och laga med silvertejp som vi brukade?
Det enda fina med knän som går i bitar är att knän inte symboliserar livet.
Inte i en endaste drömbok.

Igår avslutade jag mitt viktigaste uppdrag under 2011.
Vegantzatsikin á la perfektion är uppfunnen.
Utan syntetiska påhitt och tillsatser till tusen.
Baserad på cashewnötter och raw i samtliga bemärkelser. Rågod, råball, råfet är några exempel.
Under gårdagen reddes även en och annan knut upp, och jag kan ärligt säga att mina trådtåtar börjar närma sig vävningsprocessen. Livsmattan, check.

Idag skiner solen ånyo över malmö schtad, och jag ser fram emot att öppna dörren och se vars benen bär.
Antagligen inte mot löplabbet och utebutiken.
Snarare mot sangriadisken.
Ikväll blir det tapas.

Jag ska bli cirkusartist.
punkt.

Du är som en katt, säger dom.
Nio liv och landar alltid på fötterna.
Så gör nu som katter gör som mest.
Lova att göra det som är bra för dig och inte för den, det och alla de andra.
Lova nu!
Lova att öppna ögonen, släppa taget och låta saker och ting vara det dom är;
Ta ditt ansvar för att andra ska ta sitt ansvar. Gör inte allt till ditt ansvar.
Lova att inte ge bort för mycket, för då försvinner du själv i bortskänkes högen.
Lova att inte göra det.
Lova.


Cat says yes.

Märklig dag i dov dubstep.

Jag har pratat i telefon i timmar.
Bra och viktiga samtal.
Men det måste finnas tid för att kunna göra sånna samtal.
Total närvaro och uppmärksamhet utan att en får se personen i andra lurn.
det är det svåra med telefoner.

Kvällen har vigts åt film.
Timme efter timme av endast film.
Så jävla värt.
Ska ge det någon timme till innan jag rundar av.

Har en del tankar som bör få rum att malas ner till drömstoff.
och en del funderingar.
hur är det egentligen med det här som kallas kärlek?
Vad är det för någonting, undrar jag när natten går mot morgon.

Det är någonting med tjejgäng som får mig att må fysiskt illa.

Malmös egna solsidan dåsar i söndagsljuset.
Jag dåsar inte.
Allt utom dås pysslar jag med.
Uppe med tuppen efter att ha utövat mina akrobatiska färdigheter till hundra procce i natt.
Fattar ingenting.
Drömde att jag tappade tänderna igen.
Ska innebära stora förändringar eller ekonomisk vinning,
säger De Som Vet.

Lyckan kommer, lyckan går.
Catch it if you can.
Jag tänkte försöka.
Så jag hissar segel och beger mig dit det händer.

glöm solo livet.
en är ofta sämre än flera.

Dunkande hjärta klockan kvart över fem.
not.
Tre timmar senare än väntat klev jag över tröskeln på raw food house för sista gången denna helgen.
Det tänkta sällskapet för min episka lördag verkar utebli.
Radioskuggan har ätit upp na, med hull och hår.
Och här sitter jag med underbar raw trerättersmiddag för fler än en och känner mig lite överflödig.
Tur jag gillar mitt eget sällskap. eller någonting i den stilen.

Läser om kaffekrisen, och hur det svarta guldet blandas ut med ärtor i kuba.
Allt för den ekonomiska vinsten.
Känner ingen empati för dumheterna.
Yesar i stället i smyg för de fina bönorna från uganda som hägrar i mina påsar.

Solen sjunker över ribersborg och sommaren ligger och lurar i buskarna.
Jag luktar allt annat än sommar.
Borde duscha,
borde äta,
borde ringa,
borde allt.
Men jag bordar sjörövarskeppet istället, fyller upp rödvinsglaset och avnjuter de sista strålarna som den här dagen har att bjussa på.

Sängläge innan elva sharp denna fredag. Andra långpannan på två dagar,

Jag har gått runt med känslan av att det är skolavslutningstider under de senaste veckorna.
så där skolavslutning som det var när en var liten och pirrig inför vad som komma skall.
när sommarlovet låg framför en som en aldrig sinande fantaflaska.
årets fantaflaska är redan uppdrucken.

Jag känner mig helt sjuk i själen.
Inte bara för att jag är sjuk i kroppen och sover bort livet just nu, nej för att jag verkligen känner sjukbölden långt där inne i kroppspaketet.
Den ömmar och pulserar, sprider sina giftkvalster omkring i bröstkorgen och in mot hjärtat.
Mina drömmar har börjat tala till mig på ett sätt som de nog aldrig gjort förr. och jag vet att det inte är någonting en ska haka upp sig på, eller rädslas av, men jag tycker att det är lite obehagligt.
Konstigt egentligen eftersom det är det mest naturliga i världen när kroppen och psyket synkar och freebasar nattetid.
Men obehagligt för att jag inte riktigt synkar i det vakna livet, även om jag försöker sträva efter att göra det.

Sjukbölden och alla tecken talar dock för att det är dags.
Och jag har börjat nästla upp saker och ting.