Om lyckans smeder

En smed, flera smeder. otippat.
Dagens lärdom.


Men det här med självömkan alltså.
jag förstår vitsen med det, men jag förstår int utfallet.
självömkan får en på knäna och blottar nacken på en.
blotta. aldrig. nacken.
typ guldregeln i livet.
håll nacken täckt. annars blir det trubbel.
i självömkansträsket blir vän fiende och fiende mer fiende.
en tappar färdriktingen, glömmer hur kompassen skall läsas.
saker som moral och principer flyger all världens kos.
snörs in i skärselden fortare än skärselden går att uttala.
när en börjar tycka för synd om sig själv raderar en sitt ansvar.
en raderar även sin förmåga att ta sig därifrån. det enda en gör är att trampa träskvatten och sjunka djupare ner i klägget.
skuldbeläggning och rättfärdigande är självömkans andra och tredje namn.
bara den alltså.
men i grund och botten har vi bara oss själva.
så smid medan elden är varm.
ödsla inte bort grillglöd genom att slicka dina egna sår.
styr upp en steriliserad kompress och get back to buisness.
så länge det int sitter i hjärterötterna.
där hjälper ingen kompress i världen.
där är det bomullshandskar och karlssons klister som gäll.






Om vårvindar och förkyldningsdöden

Vårvindarna härjar ordentligt utanför fönstret.
det skallrar och har sig och jag blir alldeles till mig av det.
någonting som inte får mina kroppsvätskor att flyta snabbare är dock vårvindsförkylningar.
jag hatar att vara förkyld.
ba hatare.
jag är en rätt rastlös och otålig själ.
gillar att se resultat på en gång och är rätt knusslig när det kommer till långa procedurer.
efter att ha fått uppleva en extrem uprising av la cuerpa på senaste tiden har jag bestämt mig
för att inga förkylningar ska få sätta käppar i mina hjul den här våren.
jag har därför lagt foket på antioxidanter till hundra procce på senaste.
gojibär, rå choklar, alger, veggies you name it.
man ba. woop







Om att lyrra lite

Vaknade upp och läste om svenska bankchefers lyrre liv som de kan bekosta genom oss kunder.
bestämde mig för att också leva en dag i lyx.
skita i allt jag egentligen tänkt att jag skulle göra och ba gå efter belöningssystemets enkla regler.
unna mig själv litäh.
vad jag egentligen avskyr ordet unna sig.
men det passade in.
och här sitter jag plötsligt med en hel bunt roliga projekt som denna dag resulterat i.
till en kostnad av 263 riksdaler.
jag säg int att jag är billig.
några miljoner behöver jag dock inte för att känna unnet.









sa jag att våren är här.
slet av mig halsduken i ren svettvägran idag.
det säger liksom allt.

Om att plocka upp nått som fallit ner

jag plockar ofta upp saker från marken.
gillar att fynda i det bortglömda.
och ibland finns de mest otänkbara skatterna liggandes på gatan.
den här veckan hittade jag det jag tappat ner för länge sen.
mig själv. min energi. min lust
så jag plockade upp mig.
och la mig i fyndpåsen.
bland de andra skatterna.
av allt jag någonsin hittat och plockat upp
är det här det mest värdefulla.



Om svårigheter och sårskorpor i hjärnan

att det ska vara så svårt för mig att bara dra tummen ur arslet och skriva.
jag tycker om att skriva.
jag avgudar att använda mig av språket. formulera, trixa och trolla.
det är magi.
det magiska i att kommunicera. att få andra att förstå en själv. via skrift.
rösten behövs liksom inte.
jag älskar kunskap. och jag njuter av att investera kapitalet i kunskapsbanken i andra människor.
och på något konstigt vänster gillar jag att bevisa min kunskap genom test.
så summa sumaris, att skriva tenta borde flyga. högt, vitt och brett.
men det gör det inte.
inte innan jag har kommit igång.
den svettiga, nervbrytande tiden innan. den är värst.
sekunderna, timmarna, dagarna som genomlevs innan inledningsmeningen sitter som ett smäck.
sitter inte den, skrivs inte tentan.
ribban måste sättas för att orden ska ta sig över den.
och innan punkten sätts måste det kännas klockrent.
jävla överpresterande. men det är egentligen magkänsla. rätt och slätt.

i fredags mördades en kvinna i mina kvarter i maltimore.
två, tre gator bort.
ba ritsch ratsch med kniven så var hon borta.
trots den overkligt höga polisiära närvaron, säger dom.
när ska dom fatta att fler poliser inte är lika med ökad säkerhet.
när ska dom inse att stålarna som läggs på alla dessa poliser hade kunnat (kan) läggas på ökade förebyggande insatser. integrering, arbetstillfällen, skola.
hej hallå, regeringskontoret, hur ska detta gå.
jag är seriöst oroad över skorpbildning på insidan av min hjärnbalk på grund av dom upprepade tillfällena jag tänker samma tankar dag ut och dag in.
hur fan ska detta gå!
du jag och alla andra rättfärdigar detta indirekt genom att godta.
även om vi inte applåderar så buar vi inte ut besluten.
vi tackar och tar emot.
eller, ja. tacket uteblir kanske, men likt förbannat tar vi emot.
ser på när den som ligger blir slagen och sparkad på.
eller snarare oser.
ser inget, hör inget, säger inget.
en svensk tiger.
dags att byta nationaldjur.

Om artificiell ensamhetskänsla och äkta

sitter och känner mig ensam och ledsen.
ynkar på och har mig.
saknar och önsketänker.
trots att våren har kommit till stan.
det går aldrig att beräkna det här med humör och känslor.
bäst att sätta sig bakom rodret och styra mot fredliga hamnar.
där människor klistrar leenden på ens läppar.
och där en åker vidare om dom inte lyckas.

Om sunshine state of mind

Genom fönstret ser jag vår.
Väljer att inte foka på marken. för där är det allt utom vår.
kung bore tog en sista minuten till malmö. går det? egentligen.
jag älskar solen.
den ba hälsar god morgon och kokar te.
på spisen.
som förr.
jag älskar också annat. såklart.
att älska är så lätt. när en mår bra.
jag mår sådär. under skinnet
och det är okej att göra det.
men det gör det semisvårt att älska
konstigt det där egentligen.
fast det beror förstås på vad att älska innebär.
allt betyder så olika
för olika personer
hela tiden.
det är häftigt!
och läskigt.
nått annat som är läskigt är att jag har en styckad bäver på hjässan.
fastetsad i skalpen.
mitt hår. ser ut. som en styckad bäver. punkt.
roligare har en vaknat upp till.
men så var det den där solen igen.
den gör att sånt där trivialt int beyder så mycket.
och atma kommer idag.
nästan lika bra som solen.
fast bara nästan








Om detaljer

Just exakt i skrivande stund,
här och ingen annanstans,
älskar jag mitt liv djupt och innerligt.
Just exakt nu ångrar jag inget och ser fram emot allt.
Nuet är detaljen i mönstret vi kallar livet.
Och detaljerna, det är de som gör mönstret unikt.










Om känslostormar

Jag är trött,
utmattad,
tömd,
dömd,
uppfångad,
uppfattad,
glad,
lättad,
nöjd,
onöjd,
förväntansfull,
längtansfull,
beslutsam.

men mest av allt positivt överraskad.
och övertygad om att allt kommer att lösa sig till det bästa.
som det gör i den bästa av världar.
en odlar sin trädgård.
sår sina fröer.
och skördar sin frukt.
just nu hackar jag fåror.
förbereder inför det stora plantaget.
fröerna införskaffar jag en i taget.
i helgen ska jag plantera.
i mars får jag skörda.
om jag sköter mina kort.
och fingrar på essen i rockärmen.

Om att ta sig vatten över huvudet








Sitter i smygskiten.
Tre tentor, en ansökan och ett föreläsningsunderlag ska bockas av.
förrutom det vanliga livet.
på nästan orimligt kort tid.
Kul, men lite skrämmande tung arbetsbörda.
När fokus behöver vara på topp rawar jag upp livet.
Börjar dagen med avocadogröt.
Fortsätter med en grym smoothie gjord på

Stjälkselleri
Fänkål
Rödbeta
Ingefära
Äpple
Apelsin
Avocado
Banan
Spirulina
Sesamfrö

för att hålla huvet kallt slängde jag ner en matsked psylliumfröskal på slutet.
En bulk som håller magen i trimm.
Perfekt för långa, stillasittande dagar.
Note to self. Glöm inte att dricka vatten.
vatten, vatten, bara vanligt vatten.


Om diagnosdöden och hjärnans magi

Negativa diagnoser är varken kul eller lätt.
Det är jobbigt att erkänna att en brister på en eller fler punkter.
Ännu jobbigare är förändring.
Någonstans djupt inpregnerat i lillhjärnan är de flesta rätt konservativa.
svårlockade och svårtrugade till att förändra det som hittills varit.
hjärnans trollkonster trixar med sinne och psyke som den vill.
om int järnviljan säger stopp.
det sitter bara i hjärnan säger dom.
bara och bara.
hjärnan är fan din största fiende om ni bråkar.
men det spelar ingen roll.
hälsan kommer först.
före drifter och törst.
jag vet var jag behöver göra.
jag önskar ba att inte så många omkring skulle bli lidande.




Om adjektivprat

Var på rikt uppe strax efter tuppfan imorse.
tog långmorron innan kortjobb.
sen snabblunch och hetspromenad.
storbetalning för småminuter med storprat.
hastgråten.
intensivplugg följt av komprimerad promenad med kvantitetsinsup av friskluften.
kvalitetsmiddag och avslutande hybrisläsning.
nu djupsömnen.
imorgon storslagen insats på intersektionell nivå.
känslan är nervositet inför dom och klargöranden.

Om ryggar och kämpaglöd

Fick en timmes massage och ryggstryk idag.
en timme.
typ inte njutit så mycket sedan...ja sen när.
jag etervägrar igen.
känner att det vilar nått tungt i luften.
andningen blir lite oregelbunden. nästan flåsig.
flåsade dock bort allt under kören idag. satfläsk vad kul det var.
mindre kul var upptakten inför månadens alla tentor.
och snabbchecken på kontot.
huga.
månaden är knappt inledd.
det är däremot csnpengen och andra slantar.
högst inledda.
imorgon börjar kampen.
kampen mot tiden,
kampen mot psyket,
kampen mot belöningssystemet
och kampen mot okampen.
jag känner ändå på riktigt att jag har det i mig.
och med lite flyt avrundas rond ett av en smekweekend i hamburg.
ps. när jag blir head chief på fn ska jag införa massage som en naturlig rättighet.
ds.

Om tramsighet och fullmåne

Kvällsprommisen. Söndag. Sent
Höll mig till framgator istället för bakgator.
Ni förstår ju själva.
Säger, tänker och känner att jag inte är otrygg i staden.
Sveriges Baltimore.
Ändå så ilar det till ibland.
När det är mörkt. Och jag möter personer.
Eller steg snabbar på bakom mig.
ca 10 cm nedanför hjärtat och 10 cm bakom magen ilar det till.
Avskyr den känslan. Den som håller i sig i ca 5 sekunder.
Sekunderna innan reptilhjärnan får smisk av rationella sektorn
och jag tar tillbaka kontrollen över kropp och tankar.
Ikväll högg det.
En svartmustig man möter mig på gatan.
Han går lite för rakt mot mig för att hugget inte ska infinna sig.
Jag känner hur ögonen börjar flacka.
Och hur axlarna drar ihop sig.
När mannen passerar tittar han på mig och brister ut i en trall.
Och när han går vidare nedför gatan hörs trallen lika högt som stegen.
I min promenadkänsla är jag plötsligt en mindre människa än vad jag var 2 minuter innan.
Förbannad blir jag. På mig själv. Men mest på att jag, du och alla andra har tillåtit oss att konstruera ett samhälle och en vardag där vi är rädda för varandra.
Hatkärleken inför självkritiken.
Glädjen över att han motbevisade de små, äckliga, okontrollerade tankarna som fick mig att anta saker om honom som jag inte har några belägg för.
Jag vill inte arbeta på den byggplatsen.
jag vill inte vara med i den designen.
Jag vill inte antas vara rädd.
Jag tänker inte antas vara rädd.
Resten av vägen trallar jag också mot alla som jag möter.
Ingen trallade tillbaka.
Men två log.
Inga ögon flackade, och inga axlar drogs ihop.
Och just innan jag kom hem kom fullmånen fram ur molnbanken.
hej lilla måne. du är fin

Om mental high five och kafferep

Vaknade upp med en ny känsla.
Kanske inte ny, men ny för veckan.
Inte riktigt motivation, vilja eller lust.
Men nära nog.
Spröd luft mötte kinden väl utomhus.
Kyliga dofter och vår-vinter-på-isen -wow.
Solkatter överallt. I öga, på mark, i skamvrån.
Idag skulle jag kunna göra allt.
Och nu skvalpar kaffet i maggropen.
Värmer lilltarmen och snart hjärtat.
Håll hjärtat varmt.
På vintern kan man göra det med varm dryck.
I brist på annat.
Det låter som om du skulle behöva bli kär, säger dom som vet.
Så, kom då!
Idag ska jag känna mig kär hela dagen.
I dagen.

Om comeback och backhand

revanschar på onsdagen.
telefonen räddade mig. ännu en gång.
När trygghetskänslan brister i fogarna söker en sig dit hjärtat kan vila.
jag har byggt upp mina pelare igen.
på distans.
det känns bra, längst inne.
hjärtrötterna ba ljublar och köttar in sig en centimeter till.
tränger djupare.
bubblaren är att pelarna numera är fem.
en extra.
ifall någon brister.

Om musikpiller och tebaljan

Leonard Cohen i luren.
Kanske inte genvägen till glädjesprång.
men ack så älskvärd.
det finns förresten inga genvägar.
lureri att tro det.
ska gå en senväg till skolan bara för sakens skull.
vi får se vem som skrattar sen!!

Om val-och kontrollproblematik

Just nu snöar det uppåt utanför fönstret.
JAPP. du hörde mig. det snöar. uppåt.
NU (?!)
egentligen älskar jag snö som beter sig så.
luftigt lätta flingor som ba seglar över himlen.
leker och busar i ett strukturerat kaos.
jagar varandra men slåss inte.
idag känns det bara fel och missvisande.
snön alltså.
skrattgråten liksom river och har sig inombords.
svårt att välja vilken känsla jag ska hänge mig åt.
först en tår, sen lillskrattet.
lite så känns hela dagen.
borde välja sida.
eller kanske kan dagen för en gångs skull få välja åt mig.
avskyr att inte ha kontroll.
eller gör jag det egentligen?
saknar viljan.
mer än någonting annat.
livet är rätt schletet när en inte vill något.
viljan syns i ögonen.
därför blundar jag bort minst tio timmar av dagen.
det oroar.

RSS 2.0