Liberté, égalité, solidarité

Idag har jag nästan satt hjärtat i halsgropen två gånger. (Tre om en räknar med idiotbilen som sladdade längs huvudgatan i vår vrå av stan och brutalt slet mig från mina balla dagdrömmar)
Det är sådär. Jag brukar vara ganska cool och inte låta det stissa till allt för mycket under hatten, men i dagarna går jag runt som en labil chick on le brown.
Kanske för att jag känner att sötebrödsdagarna börjar vara räknade. Kanske för att jag är jevligt inställd på att knipa tjänsten jag söker. Kanske för att jag känner att lugnet börjar få för stor plats i kroppen och att mitt nervösa drag känner av hotbilden.
Hur som haver så spelar det ingen roll hur mycket lugnande te jag bäljr i mig, jag beter mig fortfarande som en upptrissad testosteronstinn tonåring (jag har för övrigt helt kapat kaffeledningarna. sick)
jag behöver en tesked miljöombyte. så jag fick för mig att inta sthlm i helgen. boyaa.

Den som väntar på något gott får fan ibland vänta sig sinnessjuk alltså.
jag tycker alltid en väntar för länge.
nu väntar jag igen. väntar in ett barn, en vår, en anställning, en marathonform, en mörk främling och att det släpper i hjärnbalken.
jag har aldrigt riktigt behärskat väntetid, och nu har jag inget annat val än att försöka behärska.
någon gång kommer jag ha väntat klart för den här gången.
det ska bli skönt.

Sitter och skriver sent igen.
Det är någonting visst med att jobba mot en deadine.
Riktig OH känsla.
Känner mig riktigt sugen på att vara mitt i det igen.
En sådan sak som kan framkalla gråa hår och nedbitna naglar när en sitter i skiten, men som lämnar ett effektfullt tomrum efter sig när det är bockat och klart.
En deadline ger mersmak på fler.
sömnlösa nätter ger mersmak på färre.
den där jevla balansen var det ja.

Kikade ut genom fönstret från bottenvåningen och vände blicken upp mot sammetsmattan ovanför.
Tyckte för en sekund att ett ganska försynt norrsken spelade för mina blå.
Kände en känsla av igenkännande och värme skjuta till i organen närmast kroppens mitt.
stark och verklig.
en sekund höll den i sig. sen var den borta.
en annan verklighet intog mig och slutsatsen talade för spelande tankar snarare än flammor på himlavalvet.
norrskenet brukar vara ett bra omen.
jag tänker att det kanske kan vara det ännu en gång.
det är trots allt det jag behöver i dagarna.
en extern faktor som säger allt det jag inte förmår tänka själv.
såsom en annan ung dam skrev om när saker och ting var mer främmande än bekanta.
i en annan tid i en annan stad i en annan värld, men ändock samma önskan.
en önskan om ett riktigt järtecken.

Nya tider, nya bekantskaper. Ny grund och ny stund. w to the ow.
en helg förändrade mycket. någonting mycket stort avslutades och någonting mycket stort inleddes.
lite som tanken på det mänskliga livets form och ekvation; någon dör och någon föds. inte på sekunden exakt men under ett vist tidsintevall.
malmö kan bli spännande i år.

igår blev jag stalkad av ett blomsterbud. i vasen finns nu en gigantisk bukett tulpaner. från norrlands kala vidder.
tack om tusen, det var pricksis vad jag behövde.

Efter mycket om och men har jag äntligen landat på fötter i skåneland.
Ett skåneland där koltrasten kvittrar utanför fönstret, där gräset syns och asfalten är bar.
Jag anar en liten bit av våren i fickan och den känns skön att fingra på.

Sluttampen av 2010 var en pärs och det var svårt att tro de som vet, som hävdar att efter regn kommer sol. Men hade de gamla rävarna inte rätt ännu en gång? 2011 skriker sunshine mest överallt.
År är en märklig grej
Läste imorse att det har gått ett helt år sen haiti och gör en snabb överslagsräkning och inser att det är 6 år sen tsunamin tog världen med storm. Sex jävla år.
Kollar kalendern och inser att i år har jag själv rundat 23. År alltså. ingenting annat.
Med den siffran betraktas man som ung i skorna. För ung för att veta sitt eget bästa, men för berest i livet för att legitimt få dumma sig.
Det är en trevlig tanke att ålder inte har någon betydelse. Den bistra verkligheten säger dock allt som oftast motsatsen. Ibland måste dock åldern få ha betydelse. Och det måste få vara okej.
Eller det finns inga måsten, men ungefär så här:
Att ålder används för eller mot en utan kompletterande vetskap om ens väsen, tankebanor och livserfarenhet går helt bort. Har man dock tagit detta i beaktelse och beslutar att det stadium i livet någon befinner sig i för tillfället inte är eftertraktat så är det förståeligt på ett annat sätt. Kanske inte just åldern, men det åldern har burit med sig.
Vi är alla på olika stadium i livet, även om vi rent geografiskt råkar befinna oss på ungefär samma ställe.
Det är inte konstigt. Det är tvärtom rätt grymt. Även om man kanske inte alla gånger kan se det.