taggen är på minusnivå
regn, ingen provision, en och en halv timmes lyssnande på telefonsvarare.
den här dagen är dömd och jag loskar på hela skiten
är inte nöjd med någonting idag och kommer förmodligen inte bli det än på ett par timmar.
en redig chokladkaka, några timmars sömn och en fribiljett till himmlen är precis vad som behövs. eller glöm det där med himmlen förresten, låt mig bara slippa jobba imorn och på fredag så ska det nog bli bra.
ingen förstår svenska av de jag får kontakt med och resten är bara telefonsvarare. listan är riktigt crap och jag vill ta mitt pick och pack, mitt nyfunna paraply-ply-ply och flaxa här i från.
Våra grannar, portugiserna, ska ha en get-to-gether ikväll och hade jag varit mitt vanliga, sprudlande jag hade jag varit eld och lågor, sugen till tysen. Som det är nu så suger det till tysen och jag är villig att banga på fläcken
har en sälj kvar till provision, 10 minuter på mig att kränga. inte en suck.
hasta la vista, adíos och må gudarna veta vad jag utstår
pärsen av pärsar
inte bara det att jag har haft minmal koll på allt från vad tjänsterna kostar till vad jag egentligen kränger iväg (hurra för mig, master off poo-sale) utan jag har dessutom hetsat, presenterat mig fel, sålt för fel företag, ringt fel, tagit segern som i en liten ask och kallsvettats floder. nojat sönder över att få kicken redan första dagen och tillslut insett att det är inte hela världen ifall det nu, mot förmodan, skulle ske. Fick tillslut iväg 2 ordrar, men misstänker skarpt att bägge två är icket-accepterade och en mer eller mindre en fulsälj.
i jämförelse med det här är katalanskan en dans på röda röda rosor (utan taggar) så jag antar att någonting gott kommer med det hela trots allt..
någonting som inte är en dans på rosor, eller på moln för den delen, är slummen i den här stan. Jag var ute på äventyr igår och allt eftersom nyfikenheten tog mig, ballade fingertoppskänslan och medvetenheten ur och naiviteten tog överhanden. "varå, öde gator med fönster, fasader, rackliga balkonger och sopberg som bara skriker trasiga själar- det är ju ultimata ställen för mig att kicka loss en söndagseftermiddag när familjerna är i parkerna och endast tomtarna (tjuvarna) är vakna. och särskilt när jag aldrig varit i de områderna förr och knappast har en rekad aning om vars utgången finns, eller om det ens finns någon. ingen karta och inget annat än ingrodd och föråldrad katalanska i folkmunnarna. woho!" Så där strosade jag. och allt var frid och fröjd tills jag möter de tre. allt talar om plannerat rån eller liknande. de illmariga blickarna, de uppkäftiga flinet och det välplannerade rörelserna. plötsligt är två av dem bakom mig och en framför mig, med hånfulla tonfall som dryper av sarkasm när de mumlar de klassiska kommentarerna om blond kalufs jada jada. panik först men sen, vad i helvete de kan ju inte vara äldre än tolv! drahelvettisatan att snorjärsar ska få tag i mina dyrgripar. ilskan tog mig och mina nävar flaxar mot den närmaste av dem. han ryggar tillbaka och jag loskar framför hans fötter. situationen är överspelad men nojan sitter kvar och plötsligt är alla ute efter att sno mina cash i fantasin; gubben med käpp, taxichaffisen vid macken, den blinda gumman med matkassarna. och den släpper mig inte förrän jag är i välbekanta områden igen. oh well, man lär sig inte sitta förrän man halkar och faller på arslet.
ikväll har vi veckohandlat sådär. veckan af billigt leverne har inletts och barca natten är ljumm.
vid trappan på plaza catedral jammade en femtett med basfiol, dragspel, rasseltrummor, gitarr och fiol. rysningar av välbehag längs ryggraden och stadens charm slår mig än en gång med oväntad styrka. jag tänkte somna i fosterställning och vakna upp med självförtroende nanting. imorn ska ingen slippa undan och min sälj ska på topp. nusse och jag goes for the win
goder natt och fjärilspussar till er omtyckta hemma i svea
det blåser nya vindar
"men vad gör väl det när själen blomstrar och sinnet sjuder"
idag är det fredag och sista dagen på multipartner för veckan. Yoohoo. Vi softar kort dag, 14-19, och förhoppningsvis får vi våra inlogg så vi kan börja sälja på riktigt.
Igår traskade jag i sakta mak hem från jobbet. överallt var det så packat med folk att skynda långsamt var den enda möjligheten jag hade. Kvällsluften var ljumm och smekande så jag kunde omöjligt dra mig tillbaka till lyan som tänkt. Vidare mot plaza del catedral och stentrappan af poppis, ett äpple och ett tusental människor; på longboards, cyklar, fingrar, fötter och allt däremellan. Tiden flög och plötsligt var det full 22timme på klockan. Ett lätt regn föll över staden och jag masade mig hemåt.
Hittade familjen uppkrupna i soffan, som en enda enhet satt de där och bara mös. Requires a join, men bara en macka först..
...och Där vältes persiljeburken. jag vet inte hurvida det räknas som inredning, möbel eller porslin men jag antar att jag tar täten i husets tävling.
solen skiner och vi har bankkort att hämta
turk duschen!
Den spanska byråkratin har öppnat mina ögon på ett helt nytt sätt.
Papper, papper, papper.
Köer, köer, köer.
Och vifta med sedlar.
Sen är man där; Legal emigrant och insläppt i det sociala nätverket.
När vi skulle kirra NIE-nummer blir maysan hetsad på av tjock policía som tog ut sina, förmodade, agressioner på stackars invandrande Mayor.
På socialkontoret fick vi övervinna en metalldetektor á la tull och anken var skräckupplevelse nuevo för våran familjemedlem Carloito. Den var stor. Den var ekande tom. Och vi skulle öppna ett bankkonto i landet af efterblidenhet och stagnering. Efter ett par om och men, ovanlig kommunikation och mycket garv och förvirring sitter vi här med 4 nyöppnade konton. För endast 50 euro stycket samt 1 euro per månad får vi bankkonto, internetbank, telefonbank, bankkort och en notebook. Notebooken är den som kostar och den har man för att hålla koll på sina transaktioner, betalningar etc. Efterblivet system och miljöovänligt till tusen. Men vi är klappade och klara. På torsdag får vi våra bankkort och tar förhoppningsvis ut den rodnande bankmannen på tapas efteråt. Är det förresten någon som har koll på om svenska banker efterlyser spanska "bank-gossar" som han själv uttryckte det? Våran bankman är sugen nanting och jag lovade att höra mig för..
Efter dessa äventyr (jag hann vara uppe innan sju, springa till polisen, se hamnen i mörker och köa bland otaliga otaliga konfunderade människor innan klockan hunnit slå nio och resten av familjen kom nedramlande till polisstationen) ville jag inte hem utan bestämde mig för att leta reda på triumfbågen och våran närmaste park. mission completed och jag vet vars vi ska hyra roddbåtar till helgen! Jag hittade kineskvarteren på väg från parken och har investerat i en fet basilika som ska leva forevah and evah sålänge jag vattnar den (enligt spansk-kinesisk peppad kvinna utan ett ord engelska i parlören) Havregryn snubblade jag över i en supermercat längre upp i staden. Havregryn klassas som specialkost och kostar 40 spänn kilot i detta efterblivna och stagnerade (det tål att upprepas) land. Nu kan vi få frulle i kistan som håller oss mätta längre än en halv kvart, heja livet!
(Mamma, kan du förså att jag numera äter frukost? Varje dag? jag ger Nusse samt den övriga duetten i familjen all cred)
Det blir ugnspankaka till middag ty ugnen är fixad. Det blir en bira innan dess ty vi är numera på laglig fot i vårat nya land. Och det blir en näve i luften för jag är ren igen.
Later slater
Sanni på moln
sista etappen av söndag no. 1
Söndagen börjar närma sig sitt slut, vi har krubbat och lägenheten är städad. Luftfuktigheten är svindlande hög och om salt och kryddor klibbar ihop så är det ingenting i jämförelse med huden. Vad jag än gör och vars jag än befinner mig är det omöjligt att hålla en någorlunda sot kroppstemp. Har jag shorts och linne fryser jag, medan tjockare eller längre plagg ger mig svettningar á la klimakteriet. Hoja säger jag bara.
Det blev en allt annat än aktiv söndag. Vi sket bokstavligen i parken och stannade hemma med latte, muffins och gossip girl. Extremt välbehövligt efter en hektisk vecka DeLuxe.
Mitt psyke har repat sig och humöret är back on track. Jag tror på att utmana min ensamhetskrävande hjärna till max och helt enkelt tvinga mig själv till att hålla tempot och taggen vid liv. Det lär ju inte bli en dans på rosor, men vad i livet är väl det?
Hellacopters har jammat i Umeå idag och jag väntar spänt på redogörelser från höger och vänster. Imorn väntar p3 session, hanna är på plats och jag hade kunnat vara med henne. Jag har kommit över bitterheten och inser att jag aldrig skulle byta detta mot någonting annat, inte minst hellacopters i stockholm..
Livet är sweet och jag har världens bästa segunda familia.
Tack och bock för denna vecka. Nu börjar allt på riktigt.
söndag utan dn
Äh, bort det. Egentligen så är det bara mina vanliga söndagsgöranden som fattas mig. Typ söndags dn över en lång frulle med mami till vänster och papi till höger. Eller mami mittemot och papi till vänster. Eller..ptjao ni hajjar grejen.
Inte för att jag skulle önska mig svenne frullen af DeLux, jag är bara ovan att vara utan, efter att åter blivit van under sommaren som gick. Och dn på webben var ungefär en lika fantastisk upplevelse som när man upptäcker att varmvattnet är slut just som manen löddrar som mest.
Men, mod i bark. Opp o håpa, kirra biffen och kom åter, sprudlande humör.
Snälla?
ptjao
har kommit fram till att fyra är det magiska talet, varken en mer eller mindre.
Jag är extremt förälskad i flick-kollektiv livet, español á la minute och båtar båtar båtar. Att jag äntligen har hamnat i en hamnstad är kanske inte en sekund för tidigt och jag har fortfarande svårt att inse det. Har hittat mitt joggingstråk längs hamnparaden och kan ändå leva med att flåsa nerför ramblan för att ta mig dit. Som maysan sa, det är människor jag aldrig kommer att träffa igen och då kan jag bju på mitt tomatröda face och svettfläckar på de icket-existerande långa ärmarna.
Nu slickar klockan snart halv elva och min kista kurrar oroväckande. jag behöver krubb och det fort som en jävla drahelvettisatans blinkning.
Hellacopters jammar i min hemstad imorn, tysen och åter tysen mil bort som det känns för tillfället. Jag kontrar med att besöka barcas egna roddbåts-mecca. Måndagens p3 session live med hellacopters blir svårare att överträffa. särskilt med tanke på att vi börjar jobba den dagen och semestern därmed är över för denna gång.
Vårat big brother stylade sovrum funkar sisådär. halva sällskapet verkar attraheras av våran hemmagjorda hörnsoffa tiotalet gånger mer än paraden av sängar i läggans bortersta del. jag och nusse sover iaf gott om nätterna..
Soporna är äntligen slängda och vi börjar bli klara för la salida för denna gång. jag hör en bön om avslut, så vi sippar vidare. stay connected to be contacted, ciao compadres
Nonanona
Vi har en sverigeflagga hängandes från "balkongen" (den så kallade bla bla)
Vi har hittat en stockholms sejdel.
Vi har druckit en sipp af sverige (starbucks latte)
Vi har sjungit svenska översättningar på disney, svensk rapp och diverse gobitar. Patrionismen flödar m. a. o lite här och där.
MEN spanien är ett land där man dansar tango
Från Calle Roca 6
Vi är tillbaka i lägenheten efter en lång lång dag i solsken. Vi har varit vid hamnen och sedan tagit metron till Güel parken, vilken syn!
På vägen till parken såg vi en gammal man runka, totalt odiskret, och jag blev extemt äcklad. Detta är andra gången sedan vi anlände till big B i tisdags kväll som vi bevittnar en bar snopp; första kvällen handlade det om en avsugning i en smyg-mörk gränd på väg till den första restaurangen. Jag häpnar, svenne som jag är.
Bruna har vi blivit och saltbrist har vi fått. Jag har energi som ett mindre pirayastimm på två och känner mig hemma, hemma, hemma.
Lägenheten är bättre än förväntat, helvit med bjälkar i taket. Ett gigantiskt sovrum där vi sover alla fyra á la big brother sylish. Köket är sisådär, 3 kokplattor och en trasig ugn. Bestick för 3-6 personer (idag investerade jag i 2 teskedar), micro med alla funktioner samt kyl och frys.
Det slammrar från gatan, det börjar bli dags att röra sig.
Tjoflöjt för denna gång.
uppdateringar från big B
idag vankas stranden och sen ser vi vars vi hamnar. vi boundar med våra porugisiska grannar tvärsöver gränden och valsar förmodligen in i dimman senare i afton.
fötterna tar oss ett par mil om dagen och i maggen skvalpar väl cirkus lika många bira. på en höft sådär
staden börjar kännas mer och mer bekant och gränderna känns inte lika många och trånga längre. språket är ett skämt och jag tar tillbaka allt jag sagt om att 6 års spanska skulle vara en bra grund. jag är ers ruttenhet men för varje dag blir det en smula mindre luddigt.
sa jag att livet leker?
Insikt och bullshit
Endast två dagars jobb på svensk mark kvarstår. ljuvlighetens vita dag infaller på fredag, sedan är det finito - klappat och klarre och alla tiders thai soppa för att fira det hela.
Ikväll serverade vi tapas buffé till 750 pers. Det tog sin tid, sin ork och sina kartonger vin men det gick vägen. Hela vägen.
Nu ser jag fram emot avrundning med papperstidning för att sedan kapa kroppen tidigt. Innan tolv hade jag tänkt mig ikväll. Den obligatoriska onsdagsölen kom i form av en så ofta underskattad 2,8 - ikväll har jag varken tid ork eller lust att hitta krogen. Regnet står som spön, det är kallt och ruggigt. Min arbetsgivare i barca mailade och skröt om 23 grader och strålande sol. 5 dagar, mon, 5 dagar. Sen är vi där.
Det enda som egentligen tar mig emot med att lämna sverige är förlusten av mitt absoluta favorit-söndagsnöje; en heldag med DNs feta söndagsutgåva. Efter att ha kikat under fliken "prenumeration i utlandet" ville jag gråta tårar av blod. E-tidningen kan jag få, för 1700 klirr i kassan. E-tidningen! vem fan vill ha e-tidningen? Och för ett å sju? Ilskan tog mig och jag svalde min rädsla och frågade om papperstidning, vad fan man får punga ut med om man ska ha en sån? Då kom tårarna. Kung ska man va och eget land ska man ha för att ha råd med den slanten. Och då är det ändå bara för ett numer i veckan. Ett ynka nummer. Det bästa, the one and only.
Nä, jag får helt enkelt hålla mig till tåls, lägga min längtan på hög och låsa in den i en kista. Första bästa söndag när jag väl återvänder ska jag låsa upp kistjäveln, öppna söndagsDN i pappersform och bara njuta. Njuuta nösse sjövilt. 
