Liberté, égalité, solidarité

Så har tiden blåst förbi mig igen.

Tre korta veckor har runnit förbi, som smältvattnet som porlar längst gatorna ner för berget.

Fyllda av drömslott och lycka. 
Som jag har älskat varenda sekund. Trots dödspendeln mellan förtvivlan och eufori.

Som mina steg har lättat den grustäckta marken, som jag susat upp och ner för gator.

Som jag har fyllts med syre utan tryck över bröstet.

Norrland. Mitt hjärtas drömland med sina ljusa himlar och friska andetag.

Fåglar som kvittrar ettrigare för var dag som gryr. Gräs som luktar dynga.

Små skatter som kommer upp i tö. 

Norrland. Du skogsrå som aldrig vill fångas. Du ogreppbara, onåbara skattkista. 

Knän har skrubbats, hjärterötter har rotats djupare, flyttfågeln i mig har önskat sig tillbaka.

De som flyr söderut om vintern återvänder när nätterna blir ljusare.

Jag kommer längta med halva mitt hjärta efter nästa gång vi ses.

Tills dess ska jag använda mina lungor väl, och sprida din krispiga, syremättade luft långt ner i söderns halvkaos.

Och följa fågelsträcken över himlen med längtan i blicken.