Om hjärta och hjärna
men hjärtklappning av rätt anledning är en helt annan sak.
det indikerar på någonting som är jävligt rätt och riktigt.
nu.
Om cykelmek och sköna promenader
Morgonen var en katastrof, på eftermiddagen stegrades det snabbt som fan mot en klimax kring sex snåret för att sedan gå käpprätt åt helvete igen. Efter sju tiden skrapade jag ihop mig själv en smula och klättrade långsamt mot toppen igen, för att stanna där en två fyra timmar. Nu känner jag att en dip är på väg igen.
Denna gång skyller jag dock på extrem trötthet. Och snart har jag en varm kopp rött te i näven, och en skön natts sömn som väntar. AWESOME.
Trots alla energikrävande pendligar så är jag tämligen belåten med onsdagen. Jag har fått en hel del litteratur läst, en riktigt bra promenad och kaffetår nästan varannan timme. som på film.
Efter mycket om och men tog vi oss även till utkantens cykelmek och fick tildas cykel i klart bättre skick än den var innan vi kom. Och det är ju positivt när det slutar så och inte tvärtom.
imorgon är dagen jag utvidgar min bekantskapskrets och slutar upp med att vara så fördomsfull mot skåningarna jag läser med. de kommer trots allt från den del av sverige där en stor falafel med halloumi går för en ringa summa av 35 riksdaler. kan ju inte vara annat än bra.
men nu tickar klockan, och lampan släcks.
Om morgonstund och guld i nån jävla mund
Om det är sant så måste jag ljuga extremt mycket för mig själv många gånger.
Mina dagar utvecklas sällan mot hur jag känner mig om mornarna.
Mornar är ofta mina värsta stunder på dagen. Jag känner mig som en fånge i min egen kropp.
Alla runt omkring mig är idioter på ett eller annat sätt, och jag har ofta jäävligt långt till ett leende eller ens ett skratt. Helst skulle jag vilja vara mol alena och slippa bli tilltalad av, än tilltala världen.
Sinnes svårt när en 60 kvm lägga delas av tre personer.
Mornar är nog det svåraste jag vet.
Om den eviga kampen mot tiden
betänk de kommer ej igen, även om vi ber därom.
Gjort är gjort och kan aldrig bli ogjort.
Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen.
Levt är levt och vi får aldrig dagar åter.
Jag undrar hur mycket tidsmaskinen skulle missbrukas om den uppfanns i denna generations livstid.
vissa dagar känns den trots allt mer åtråvärd än andra
Om aktiva val
En måste tvätta och kan alltså inte följa med på kvällspromenad med grannen. en annan måste träna och går därför miste om någonting annat. Somliga måste banta och får därför inte smaka på ostbrickan eller dricka den där ölen, andra måste plugga och bangar därför dagens - eller kvällens aktivitet.
och hur kul låter detta! på en skala mellan ett och hundra låter det fan ritigt dölli.
Som tur är så finns det sex sidor av varje sak. minst.
och om vi vänder på ´måste´-steken kan det kanske låta mer som;
Jag måste inte tvätta, så jag hakar lätt med på en prommis. Jag måste inte träna, jag måste inte banta (så hit med en bira! och två, tre kex med ost!) och jag måste inte plugga, vad hittar vi på ikväll?
låter lite bättre va.
Men självklart finns det saker och ting som vi kanske bör göra. däremot handlar det snarare om ett val vi gör än om ett måste. genom att t.ex plugga en kväll kanske vi slipper ha ångest dagen efter och läsa dubbelt så mycket till helgen. genom att inte plugga kanske vi har kul för stunden och tar konsekvenserna vid ett senare tillfälle.
måsten gör livet så ofantligt mycket tristare.
att måsta är att tvinga sig själv till någonting, villket inte sällan eliminerar det roliga och positiva som en gång var förknippat med det vi nu tvingar oss till.
så försök att påminna varandra om detta nästa gång ett måste kommer upp, så kanske vi målar upp en smul trevligare värld för oss själva och alla andra omkring oss.
I say dumpa måstena och börja välja istället!!
jag skulle må bättre imorgon ifall jag pluggade mer ikväll.
men jag måste inte.
Om småsaker
så här känner jag idag
och ungefär så här har jag det omkring mig.
imorgon vill jag vakna upp i en gladare kropp, och i ett humanare sverige.
Om bakfalska söndagar och febernätter
söndagskänslan har hållit sig kvar och satt sina giriga klor även i måndagen.
blandat med feber och tjock hals känns det långt ifrån optimalt.
det känns som om jag bit för bit snyter ur delar av hjärnan i billigt eldoradopapper.
lureri.
hejdå regnfuktiga bokskogar.
hej tekopp och skyhöga kurslitteraturhögar. hej dunsocke och filmmaraton.
tur en kan få gåshus av utomstående faktorer förkylningsmåndagar till trots
Om fladdrande huvud och rastlösa ben
fladdrar iväg i tankarna och är inte riktigt närvarande.
tillverkar och donar som plåster på såren, men när allt är över känns det istället som om det slank in lite citron i såret, under plåstret. kakorna blev dessutom misslyckade. det där fladdrande huvudet.
vill komma tillbaka och hamna i fas igen, rubbat tillstånd är värre än status quo.
en springtur brukar göra susen.
Om breddning och sköna känslor
Dagen fotsätter i samma framgångsanda.
Första seminariumet är klart och betart och jag förvånas gång på gång över den allsmäktiga känslan som utbildning och breddning ger. En känsla som jag inte missunnar någon.
Vetskap är vackert och allt di där, men framför allt är det grymt kul. Det är kul att veta, kul att ha uppfattning om saker och ting och det roligaste av allt är att få utbyta kunskap och uppfattningar med andra!
Ett liv utan möjlighet till utbildning känns främmande, platt och trist och jag skäms när jag tänker på hur många i världen vi exkluderar den möjligheten.
Analfabetismen i världen har sjunkit drastiskt, men faktum kvarstår att strax under 900 miljoner av världens invånare går utan chans till utbildning. Detta med tanke på hur priviligerade vi i sverige är med gratis, till och med obligatorisk, skolgång som många pissar på snarare än uppskattar gör mig lite darrhänt.
Jag hör gymnasieelever gnälla på idiotiska lärare, tråkiga böcker, långa dagar och tycker synd om dem. Jag kan bara hoppas att de med tiden lär sig uppskatta den fffina sits de faktiskt sitter i och inser att livet blir bra mycket roligare med lite knowledge i bagaget. Självkänsla och självförtroendet växer och förankras i ryggraden, och med det kommer trygghet i sig själv som ett brev på posten (om man adressändrat vill säga).
Jag kände själv av detta i dagens tvist med avis. Självsäkerheten jag får av kunskap gör att jag inte är rädd att framföra min åsikt och hävda min rätt. När jag sen får skörda frukten i form av kompensation och ursäkt så känns det som om jag gått igenom ett eldprov barfota.
Nu börjar det lukta gott från grytorna och fredagen ligger framför mina fötter.
Jag har fått tillbaka fredagskänslan sedan jag kom till malmö.
och att få komma hem till matlagning, musik och två glada, ljuvliga ansikten är en underbar, underbar känsla.
Om hets och homecoming
Fredag förmiddag, dagen har börjat felt fff.
Vaktis har varit här och fixat avlopp och läckage. somliga av oss läcker fortfarande men det är en helt annan historia.
Helgen ser ljus ut även om himlen är mörk. I malmö blåser vindarna både vassare och häftigare än i gammume, någonting jag aldrig trodde var möjligt. vindarnas stad har fått en helt ny innebörd för undertecknad.
det fina med malmö är att det känns som att komma hem, varje gång vi ses.
jag håller ena tummen hårt för besked från freds-och konflikt. andra tummen för att mitt kontosaldos minussumma ska sluta sticka mig i ögonen. helst nu på en gång.
seminaruim tretton sharp väntas. springmarch till skolan vafan!
bilder säger mer än tusen ord.
voila!
Om trött och sekunden från överkörd
kroppen känns förbrukad och sinnet likaså. skulle behöva göra en himla massa saker, ditt och datt, men känner int före. känner för att gosa ner mig under täcket och försvinna ett par timmar. sova utan drömmar. mina drömmar har varit så fysiskt utmattande på senaste tiden att jag har träningsvärk när jag vaknar.
jag orkar inte gammelkropp.
jag har en liten lust, långt inne, väl dold under en kolosalt stor olust, och den borde jag fiska upp.
tamefan om jag inte ska fiska upp den.
JO det ska jag.
Om nya första och gamla nirvana
innebär nirvana till frukost, nirvana till lunch, nirvana till middag.
ett, tu, tre.
nya första dagar.
innebär göra det första hit och det första dit.
jag älskar de nya första.
första promnaden, första bakningen, första springturen, första groddarna, första nackspärren.
den älskar jag visserligen inte. men ändå
när alla nya första är gjorda, och man slutar kalla dem första, då är man redo för det stora och svåra.
hålla uppe glöden trots att förhållandet börjar halta.
jag ser fram emot haltningen.
hoppas att nacken läkt tills dess bara.
