Liberté, égalité, solidarité

Bubbelvatten. Bubbligt vatten. Vatten med bubblor i.
Nå! Bubbelvatten, helt klart. för så simpelt är det,
och svenska bubblor kittlar så jävla skönt på tungan

Hälften av sista pärsen kvarstår, känslorna svallar och maggen bubblar. Det rycker i tårna och halva jag vill kuta för livet, resterande inälvor vill softa och ignorera det mesta. Jag längtar efter att vara på väg igen, visserligen mot säkra kort men ändå. Det kittlar i kroppen när jag packar väskan en gång per dag bara för att riva upp den i jakt på en outfit som självklart hamnat längst ner i trunkfanskapet..

Har hunnit med stört mycket under den sista veckan. Bla. svett min lugg, mitt vänstra ögonbryn och hälften av mina vackra fransar på vänster öga. Men det är sånt man får räkna med en dag när allting står still, kroppen är nära dödsstöten efter en tuff dag på jobbet och allt allt allt man längtar efter är en rullis. Men vars finns tändaren. Vars i helvete finns tändaren, tändarna (de otaliga som vanligtvis kan hittas i varje ficka, varje väska och på varje golv/bord) när man behöver dem? De har gått upp i rök, och det enda man kan sätta hoppet till är gasspisen. Kan någon anklaga en för att vara en dumfan bara för att man glömmer att gasspis = eld, eld = farligt, om nära hår? Nej, mina vänner. En sådan bagatell är lätt att glömma, ungefär i stil med att Tyskland faktiskt utrotade 6 mille människokött och därför inte bör (läs; kommer) få en andra chans av världen. Ever. Eller att Schwarzenegger faktiskt borde bli USAs nästa president, han är ju trots allt body builder..

Efter hårt arbete och mot alla odds har jag lyckats skaffa mig grunden till årets bränna, vilken jag inte är sen att flasha.

Fotbollen igår var lika med dröm start och jag är nöjd, mycket nöjd. min älskade henke var en besvikelse och den, från min sida, hatade Zlatan var inte det. Livet är grymt sa bonden, grymt grymt sa grisen.
Men förtvivla icket, stics, på lördag kommer Larsson tillbaka. Om inte får jag helt enkelt rikta all min kärlek mot  Potter istället. Han sviker mig aldrig

Satt igår eftermiddag och snackade loss lite med mina två Shrewsbury kollegor. Ganska självfallet slank samtalet in på sidospår mest hela tiden men summan av kardemumman var nog defenitionen av hem. Vad är ett hem, varför behöver man ett hem och när känner man sig hemma?

Jag själv har väl aldrig kännt behov av att undersöka innebörd och känslor som jag förknippar med "hem", mest för att jag aldrig saknat mitt hem tidigare. Och de tillfälliga hem jag haft under mina utforskningar av världen har alltid varit okej, och jag har haft en hemkänsla för samtliga tillfälliga lyor. Under de senaste månaderna har dock avsaknaden av hem och hemkänsla tärt nösse sjövilt på min arma kropp och mitt sjuka psyke så jag bestämde att det var hög tid att lägga vantarna (korten? labbarna?) på bordet och erkänna för mig själv att jag är i stort behov av ett hem. Giv mig ett hem, helst för under tusenlappen, ty stålar är det lite ont om.

Det jag behöver, ber om och faktiskt kräver är inte mycket. Nästan inte mer än en dörr som jag kan stänga om mig när jag behöver det. Det är det demonstrativa i dörren jag vill ha, inte dörren i sig, det kommer vi till sen. Nej, en dörr som säger; jag vill vara ensam när den är stängd. En dörr som stängs för att folk ska knacka och inte bara komma och gå som de vill (Det är de dock mer än välkomna att göra när dörren är öppen) Giv mig en dörr, helst för under tian, ty stålar fattas mig.

Vidare skulle jag inte ha någonting emot en fåtölj. Ingenting alls skulle jag faktiskt ha emot det. En fåtöljsom jag kan krypa ihop i när jag behöver, slänga kläder i när jag inte har ett krypa-ihop-och-göra-mig-liten behov, bjuda någon annan att sitta i när jag har besök bakom min dörr. Ja, en fåtölj ber jag nog också om. Giv mig en fåtölj, helst under tjugan, ty mer stålar sitter jag icket inne med.

Efter det spelar jag nog korten på egna pinaler, ihopsamlade från diverse håll och kanter. Men mina. Egna. Som jag tycker om och ser ett värde i. Pinaler behöver jag alltså inte till skänks. Jag nöjer mig med mitt hem; dörr och en fåtölj.
Är det så jävla mycket begärt kanske?

Snart är jag hemma..

Idag tyckte jag att det var dags att gora det jag borde ha gjort for alldeles for lange sen; skaffa en blogg och klottra ur mig mina overflodiga och underflodiga tankar och kanslor innan jag litterart exploderar.
Ar en smula trott pa att skriva ner allt som finns i mig i den halvtrasiga svarta boken som foljt mig i sex langa manader. Det ar helt enkelt lattare att fa orden pa papper via ett tangentbord an genom blyertspenna alt. blackis.

Hur som helst, for tillfallet ar jag fortfarande pa plats i England. Ar forvirrad, panikslagen och beter mig som 14 snarare an de mogna snart 20 ar jag har pa nacken. Allt som jag gor for tillfallet kanns infekterat och daligt och jag har totalt tappat koll och kontroll over det mesta i situationen. Ar just i slutet pa vistelsen i England och pa mandag satter jag P for nastan 6 manader i landet bortom havet. Ar egentligen inte overfortjust i sammanfattningar men for tillfallet ar jag i stort behov av nagon slags kansla av struktur, enjoy.

I england har jag lart mig foljande och mer anda:

Genom arbetet
- Att laga en full english breakfast utan att tanka
- Att hantera alla sorters manniskor samt vara trevlig och glad trots explosionsrisk inombords
- Att svalja ofortjant skit och tiga som muren; halla inne med sina asikter och krympa som manniska
- Att glomma den ofortjanta skiten, inse faktum och acceptera situationen for att slippa krakas pa sig sjalv
- Att halla huvudet kallt och hogt
- Att tanka positivt och inse att livet gar vidare pa nagot vanster
- Att allt ar mojligt, det ar bara fraga om hur man ska gora det mojligt

Utanfor arbetet
- Att man aldrig kan forutse vad som ska handa
- Att hjartat for exakt hur fan det vill och att huvudet ofta glommer att saga till
- Att alska utan att radslas (naval, jag ar inte riktigt dar an)
- Att rulla rokpinnar
- Att alltid ha en tandare med sig. Annars far man tanda pa gasspisen och da branner man latt luggen och/eller mer
- Att kanna hat-karlek till allt som har med fotboll att gora
- Att dricka svenskt (dvs. lagom)
- Att vanskap ar forjavla viktigt
- ..Och ensamhet likasa
- Att alltid ha pengar pa telefonen
- Att med alla handlingar, goda som mindre cleana, kommer konsekvenser
- Att skammas, att vara sjalvkritisk och ta at mig
- Att kommunicera och vaga oppna mig pa riktigt
- Att lata manniskor komma mig nara
- Att ta risker
- Att vaga gora fel
- Att riskera allt for ingenting

jag tror jag har vaxt ett par centimeter, eller snarare hushojder sen januari och tacka fan for det. Det har inte alltid varit latt, ofta har det varit grymt svart, men hittills kan jag inte saga att jag angrar mig. En del saker onskar jag att jag kunde ta tillbaka, andra pa eller helt enkelt gora ogjorda. Men angra mig tanker jag inte gora. Beska piller finns gomda i aven de godaste kompotterna och jag antar att det hela handlar om att ta det beska med en tesked socker. Eller varfor inte e