Om o-ord och sånt
'Om man blir dumpad av samma kille två gånger under samma vecka är det väl ett tecken på att man inte riktigt är på banan?'
Det dumpas fan friskt omkring mig. Prisessan Madeleine (vi är som binge-bantare och hänger titt som tätt men hon tar inte med mig till NY, den dumma kossan) bruden som bor ovanför mig (inte ovanpå) och efter det tar det ganska stopp. Men friskt dumpas det vill jag lova men jag tänkte ta kvällen i akt att syna saken. Dumpa.
vad fan är det egentligen.
när klassas man som dumpad? och hur går man från dumpad till o-dumpad och vice versa. o-dumpad är det ens ett ord?
galen afrikan gormar utanför mitt fönster.
akuthelikoptern från helvetet flyger in ännu en o-död människa. rakt in i mitt högra öra. halv 3 på natten
gotta love ålidslem.
tillbaka till temat dumpa. vem låter sig förresten dumpas två gånger av samma kille inom loppet av fem dagar? vem?!
i slutet av dagen måste man ändå fråga sig själv; är jag den dumpade eller o-dumpade? jävla skillnad på o-ord och inte o-ord.
den som inte dumpar dumpas. en gång dumpad alltid dumpad. dumpar mest dumpar flest.
listan kan göras lång.
man vill för guds skull inte vara dem dumpade. den här gången är o-ordet att föredra. o-slagen är också till o-ordens favör. o-dumpad och o-slagen. undefeated.
så jävla rätt.
vägra dumpas, det klär inte någon.
Om att inte gnälla
Det är söndag kväll (natt) och jag sitter och suger på en fantastisk komplimang som jag fick från en helt oväntad source of joy.
Ett tecken (ännu ett i raden) på att denna vecka inte ska ta slut. Min lat-vecka. Min totalt ofärtjänade och helt underbara lat-vecka.
Ta inte slut.
Jag vet att kass inställning pajar nåjävulskt, men jag kan inte hjälpa det. Den nya veckans karisma har kukat ur för länge sen. mind-blowing bad, på svenska rent förjävligt för att vara krass.
Jag gillar att gnälla, det ska jag inte sticka under stol med, men för en gångs skull önskar jag att jag var oförmögen. För hela livet i stort är förbannat bra just i detta nu. Men imorn kommer det att var förbi.
Förbannade vecka som kommer.
jävla gnällspik
Om trötta tankar och nedgångna skor
Ibland undrar jag vad charmen med studentlivet egentligen ligger i. Trötta hjärnor och tunga ögonlock.
Hopplöshet som pendlar till eufori för att mynna ut i ångest.
Långa dagar, sena nätter, tidiga mornar.
Dåligt samvete och tomt i plånkan.
Sånna här dagar skulle jag ge mycket för att knega 9 till 5. Jobba, luncha, jobba, packa ihop, gå hem, vara klar.
Sånna här dagar avskyr jag den akademiska världen, allt från den akademiska kvarten till den akademiska hållnigen.
Tur att det inte finns allt för många sånna här dagar per termin.
Trist att tenta tillfällena är klart fler.
Ledig tid växer inte på träd.
Varför ska solen alltid skina veckan innan tenta?
Om backe upp och backe ner
Det känns som att alla tillfällen just nu är dåliga för just det jag planerar.
Ändå genomför jag det.
Med andan i halsen.
Så länge knäna inte pajar i uppförsbacken, blir nedförsbacken nösse grönjävulskt skön.
Detoxa aldrig när våren är på väg!
fosho
Om att undvika det oundvikbara
I vanliga fall är jag rätt strukturerad och ute i god tid. Gör det jag ska, när jag ska och är redan på väg mot nästa projekt när jag bockat av det tidigare.
När jag har saker jag måste göra, däremot, är jag ett vrak. Drar ut på tiden, maskar på, skyller ifrån mig och hittar tusentals saker av mindre vikt som jag gladeligen sätter mig in i.
Det är en väldigt tråkig egenskap, och en dålig vana jag lagt på mig.
Somliga saker har jag skjutit ett par timmar eller någon dag framför mig. Andra typ tio år.
Men nu är det nog.
Mitt sura äpple har helt klart mognat, dags att ta en tugga!
Om att gå vidare och inte se tillbaka
Och än märkligare hur den ångesten en dag bara kan försvinna. Som genom ett trollslag.
Ett mail, ett kontstaterande, ett samtal. Sen är det över. Och man inser att det inte var värre än så här.
Tiden kanske inte läker alla sår, men nog fan avdramatiserar den problemen.
Det var längesen en kväll i ensamhet har tagit mig så långt som denna. Kanske för att det är lördag, kanske för att våren är bakom knuten. Kanske för att jag växer upp och tar mig samman.
Ekonomiböckerna ligger fortfarande där de låg för 12 timmar sedan, men mina ekvationer inombords börjar klarna. Faktorerna bryts ut en efter en och det är en märklig läkande process.
Den mest smärtfulla biten av mitt unga liv är äntligen bakom mig, och jag kan bara hoppas att jag inte blir sugen på att se tillbaka.
den trista biten är att jag har begynnande hål i gaddarna.
får bli att borsta som en tok framöver.
nu förtjänar jag vila
Om vars våren kommer ifrån
Det är få som vet det, men våren kommer på damcykel.
Sture och jag har invigt årets asfalt.
Bättre än förra året. Fem fingrar är mer än fyra elefanter.
Fem fingrar upp.
Våren är här!
Om nutid
Rätt avklarad och utspottad.
Jag längtar hit, än dit, tror att jag vill detta men bangar inte för det andra.
Jag har fantastiska människor omkring mig men ändå längtar jag bort. Till framtiden.
Jag vill ha gjort allt jag vill, upplevt det jag vill, sett det jag vill. Och använda det.
Jag längtar till det jag inte gjort men redan gjort. Ser förbi det jag har och det som varit.
Gnistan finns där, men släcks oavbrutet. Jag känner mig som en larv, fast i en puppa. Tränger mig först i kön men kommer aldrig i tid för Det.
Nu är snart ett år avklarat i Umeyo, och jag känner mig relativt nöjd. Nöjd och färdig. Umeå behöver mig inte längre men jag undrar vilken stad som kommer näst.
Stockholm och jag har fått en ny relation. Jag och Göteborg känns done and done. Malmö är en bubblare och Uppsala, Lund känns mer som en avslagen öl än som samtalsämne.
Saker och ting löser sig alltid, och det är vackert när man får en försmak på vad som komma skall.
Därför längtar jag till framtiden.
Jag sitter med axelbanden nerdragna, väntar på nypotatisen och njuter av livet.
Men längtar efter framtiden.
Aldrig ett bra tecken.
Over and out
