Om vidar från väst och ei saa peittää
Om kroppsliga ting och själsliga
Snart har två månaders kaos passerat. Kaos på golv, kaos på tak, kaos på gardin med frans.
Om mindre än två veckor når vi kaosets slut. Lagom till säsongsstarten.
Trots att jag tycker att jag gjort det bra så har kaoset krupit in i kroppen på senare tid.
Kanske har det alltid funnits där och ba bidat sin tid. Kanske inte.
Svårt att få fatt i, och ogenerat hejdlöst i sin framfart.
Det syns i ögonen och det syns på kroppen; dess hållning, färgskala och form.
Mycket kan lösas genom kommunikation, men somliga saker kan inte ens den vassaste tunga och skarpaste röst framföra.
Jag tror ändå att jag har lyckats lätta en smula på oket under de senaste dagarna.
Reducerat känslan av att vara någons dörrmatta.
Tagit itu med saker som hängt över mig med piska och påk.
Jag känner plötsligt det fina med hösten svepa över mig i friska vågor.
Och finns det någon skönare känsla än en nytränad, nyduschad, väldoftande naken kropp mot alldeles ljuvligt kalla lakan.
tror fan inte det.
spännande tider nalkas.
Om höstvindar och obehag
Världen är grå. Kanske speglar den dagsformen för världen, kanske inte.
Den globala situationen kan knappast beskrivas som annat än grå för tillfället, men det hör inte till vardagsmaten att himlen gråter i onödan för de små människornas problematik.
Hade känts fett att få sig en anledning till denna otuktande gråa dimma dock.
Det isar i märg och ben, såsom torneälven gör efter islossningen.
fast på ett helt annat sätt.
Jag känner mig inte redo för hösten.
Tvärtom känner jag mig så oredo en kan vara.
Jag har börjat välkomna höstvindarna med stora famnen på senare dagar, men i år korsar jag armarna, pekar bestämt på ytterdörren och ber hösten fara och flyga. åt helvetet till.
Kanske där att det plockas upp lite varmare vindar, och då kan höstjäveln glatt få trampa i farstun ånyo.
En brukar få sig hett om öronen i helvetet. så säger de som vet i allafall.
Sommardagarnas lättja tycks årtionden bort. surrealistiska feberfantasier frå en svunnen tid.
jag bär runt på ett sällsamt illamående kring magmunnen. motbjudande fredga som bara väntar på att komma till liv och spy på hela skiten.
det finns inga gråzoner i hundarnas värld.
låt oss pynta bort det hela.
stoj och stimm, strass och glitterpinnar.
fake it till you make it förihelvete.
och så blev det lite bättre
