Om otänkthet
Det var inte riktigt tänkt att bli så här, sommaren som kom.
Ingenting som hänt var tänkt att hända.
Och det som kommer att hända här näst är än mer otänkt.
Jag tänker inte sätta etikett på´t, liksom om det blev bättre eller sämre än jag tänkt mig.
För allt har varit otänkt.
Egentligen tror jag att jag etiketterar alldeles för mycket.
Bedömmer, vänder och vrider.
Men vad har det egentligen bidragit till, det undrar jag.
Juli har redan bäddat upp sängen inför slummern fram till nästa år.
Det är bara sista smultronet på strået kvar.
Och kanske är det just det, däri det ligger.
Det är bara sista kvar.
Iställlet för WOW, det finns kvar.
En hel dag av juli.
Ett helt smultron.
En hel klunk iskallt vatten.
Den otänkta besvikelsen över alltings överflöd.
Jag ska försöka tänka lite mer på den.
Otänktheten.
Utan att tänka den som bra eller dålig.
Om det en har
Du ska vara rädd om det du har, kom ihåg det!
men minnet är så kort.
