Om stugliv och familia

En vecka av den lille ledigheten har flugit sin kos. Spurtat iväg och trollats all världens väg.
Hänger ut i en välbekant stuga med välbekanta ansikten.
Välbekanta men påtagligt främmande. Under allt det bekanta.
Försöker komma till rätta med nyheterna som går att ta på; nya barn, nya delar av förhållanden och nya stadier i livet.
Piece of cake kanske någon tycker. Men int är det så lätt int.
Särskilt inte med allt det där ogreppbart nya under ytan.
Det fina och det fula med familj är att det inte går att hymmla, utan det som gäller är ärligt och osminkat.
Det tar ett tag att vänja sig av med alla fasader.
Mellan alla otaliga kaffetårar skiner dock det rejäla och beprövade blodsbandet igenom.
Och nu vaknar bäbisen. Dags för mer dreggel och puré.
Och ännu en kopp kaffe

Om helglängtan

dedikerar till mig själv (klick)




när sommaren knackade på

saker och ting blir sällan som en tänkt sig.
det är mycket med det jordiska.
jag ser fram emot ett par veckor utan tänkt sig.
först ska jag bara överleva imorgon.


















Om andra delar

Efter långa och korta timmar av stress och ren frustration, hysteriska gapflabb och förnekelse av alltighetens tillstånd finner jag mig själv i  en ny del av staden.
I en ny byggnad, på ett nytt golv. i ett eget rum.
Flyttlådorna står på rad och allt är smutsigt, men en inre frid gör sig påmind i varje vaket ögonblick.
För första gången på nästan ett år känner jag att allt blir bra, he ordnar sig.

sommaren håller på omkring mig. inuti har jag aldrig fattat att vi lämnade april.
juni kom och gick och maj såg jag inte ens skymten av. juli har vind i seglen och snart är det semestertid. och bröllopstid. och bästatid.

nu ska jag somna från alla nya ljud.
nakna fötter på trägolv kan vara det mysigaste ljudet.


RSS 2.0