Om att andas ut och släppa på garden
Poff. Sista veckan är avklarat, med en uns vemod i bägaren.
det är samma sak varje år. sista veckan innan terminslut rusar en med tunnelseende mot målet.
väl vid mållinjen vill en nästan springa om loppet. stanna upp och pusta ut innan spurtsträckan.
klappa varandra på axlarna för väl utförda uppdrag, dricka varandras skål.
lova varandra att komma välbehållna hem igen.
nu blir det inte så.
på ett sätt känns det mycket tillfredsställande, på ett annat sätt inte.
och just nu skulle jag vilja göra som prinsessan och sova i hundra år.
MINST.
Om dyrbara timmar
Någonstans mellan jobb, skola och övriga livet har jag idag hittat mig ett par timmar ledigt.
eller hittat och hittat. mer korrekt kanske är att jag stulit dem.
det var veckans bästa beslut.
råpausen, några djupa andetag, rejäla tekoppar och fixbyxan på.
tankarna har fått komma ikapp, allt är rent och överallt luktar det glögg och citron.
jag älskar känslan av renhet.
känslan av att ha rensat ut lite.
och det har jag.
både bland bråtet på vinden och bland bråtet i hjärnan.
började gå igenom året som gått. 2011, vad jag hade hopp om dig!
int går heller detta året till historien som bäst i test.
men det har faktisk hänt en hel del bra.
jag har fått en hel del bra att hända.
och andra har fått en hel del bra att hända i mig.
jag är oändligt tacksam för det.
jag har börjat spåra beteenden jag har och känslorna som bildas kring denna syssla är ibland övermäktiga.
jag diggar inte alls den personen jag blir av att leva så här.
känner inte igen de låga energinivåerna, de trötta, orediga tankarna
den hopplösa rösten, den elaka tonen.
överallt annars är jag någon jag tycker om.
men så fort jag stänger ytterdörren bakom mig så kastas allt om.
det är fruktansvärt.
det flyger inte.
och ingen mår bra av det.
jag fick ett erbjudande om att flytta till köpenhamn igår.
hjärtat ba hoppade över ett par tre slag.
men jag tackade nej. det går faktiskt inte för sig.
inte just nu.
Om glädje som dör ut
Är uppe i min egna lilla värld för tillfället.
väldigt mycket .
gör sjuka insatser på jobbet om kvällarna, gör mindre världsomvälvande tängs i skolan om dagarna.
hänger ut, hänger runt, fördriver tid och längtar.
bort, iväg, till framtiden, till det förgångna.
nuet verkar alltid snäppet för långt borta för att jag ska få grepp om det.
så kommer en sån här dag, med en sån här nyhet.
jackie kaxor är borta.
världen stannar upp och nuet bara bromsar
exakt på sekunden där jag befinner mig.
och landar i mig.
så att jag blir nuet.
och nuet är jag.
och jackie är borta.
och jag har slutat snusa.
men jag bryr mig inte
för att jackie är borta
jackie är borta nu.
och just i detta nu spelar ingenting annat någon roll,
än att jackie är borta.
väldigt mycket .
gör sjuka insatser på jobbet om kvällarna, gör mindre världsomvälvande tängs i skolan om dagarna.
hänger ut, hänger runt, fördriver tid och längtar.
bort, iväg, till framtiden, till det förgångna.
nuet verkar alltid snäppet för långt borta för att jag ska få grepp om det.
så kommer en sån här dag, med en sån här nyhet.
jackie kaxor är borta.
världen stannar upp och nuet bara bromsar
exakt på sekunden där jag befinner mig.
och landar i mig.
så att jag blir nuet.
och nuet är jag.
och jackie är borta.
och jag har slutat snusa.
men jag bryr mig inte
för att jackie är borta
jackie är borta nu.
och just i detta nu spelar ingenting annat någon roll,
än att jackie är borta.
Om friktionens solsida
Walk of fame suger.
big times.
men en lär sig någonting nytt för varje gång det är den vägen som leder en hem.
när fotsulorna väl bekantat sig med den trista terrängen så går en rakt.
utan att snubbla, utan att vackla.
det krävs en hel del erfarenhet för att palla gå rakryggad.
om och om igen.
värre saker har hänt.
värre saker har sagts
och värre livsöden har kläckts ur denna strapats genom ångestens dal.
jag är jävulskt sound. egentligen.
bara det liksom.
Om skeppsbrott och själslängtan
Jag sitter fast. Literally.
Dragen mellan två olika viljor och önskningar sitter jag,
fastkrokad, kastad mellan förtvivlan och tillförtro.
Det känns som om jag går av på mitten,
med ett stort, fläkande köttsår som bara växer, där kroken har grävt sig in.
Hade jag ägt ett skepp hade det förlist by now.
Valet är mitt, jag vet!
men somliga val känns omöjliga att välja.
Ingenting är omöjligt, du kan om du vill.
Så högt så du hör.
Idag kan jag dock inte riktigt se charmen i uppmuntrings-propagandan.
Idag drömmer jag om snö. och välbekanta gator.
Hemtrevliga kök och dofter från förr.
I hjärnan är jag någon helt annan än i hjärtat.
Och andas jag djupt nog så länkas dom nästan samman.
Jag håller andan om nätterna i hopp om att kedjan ska vara intakt när jag vaknar.
Kom ihåg att andas.
Men det är endast magmunnen som ska öppnas och slutas.
Då lever du längre.
Och om jag inte vill leva längre än tänkt.
Går det för sig att andas som vanligt då? Ända ner i magen.
Rösten hungrar efter mer, vill nå djupare, tränga längre in.
Blotta minsta lilla dolt skrymsle.
Men magmunnen sluter sig, och hjärtat göms bakom lager efter lager av köttväggar.
Några få sekunder har en på sig innan den sluts.
Småsekunderna.
1036800 sekunder är fler än få.
Och alla de ska jag ta mig igenom före den tolfte dagen.
tic-toc
Dragen mellan två olika viljor och önskningar sitter jag,
fastkrokad, kastad mellan förtvivlan och tillförtro.
Det känns som om jag går av på mitten,
med ett stort, fläkande köttsår som bara växer, där kroken har grävt sig in.
Hade jag ägt ett skepp hade det förlist by now.
Valet är mitt, jag vet!
men somliga val känns omöjliga att välja.
Ingenting är omöjligt, du kan om du vill.
Så högt så du hör.
Idag kan jag dock inte riktigt se charmen i uppmuntrings-propagandan.
Idag drömmer jag om snö. och välbekanta gator.
Hemtrevliga kök och dofter från förr.
I hjärnan är jag någon helt annan än i hjärtat.
Och andas jag djupt nog så länkas dom nästan samman.
Jag håller andan om nätterna i hopp om att kedjan ska vara intakt när jag vaknar.
Kom ihåg att andas.
Men det är endast magmunnen som ska öppnas och slutas.
Då lever du längre.
Och om jag inte vill leva längre än tänkt.
Går det för sig att andas som vanligt då? Ända ner i magen.
Rösten hungrar efter mer, vill nå djupare, tränga längre in.
Blotta minsta lilla dolt skrymsle.
Men magmunnen sluter sig, och hjärtat göms bakom lager efter lager av köttväggar.
Några få sekunder har en på sig innan den sluts.
Småsekunderna.
1036800 sekunder är fler än få.
Och alla de ska jag ta mig igenom före den tolfte dagen.
tic-toc
Om låssasledighet och glöggglädje
Dunkel känsla i maggropen.
Lite som bottensatsen i kokkaffet.
Svart magsaft med rester av sorglig slapphet.
Hanteringen av livhanken är kort sagt oduglig för tillfället.
Lördagslättjan är rätt icke-existerande, trots att morgondagen ännu inte är kommen.
kroppen sa nej
tack för kaffet
jag drar nu.
tårarna kom och medvetslösheten likaså
poff.
gör om gör rätt frau sundelin,
ditt lag är win.
under bråten finns korn av renaste 24 karatigt guld.
ba att börja vaska.
ta tag i tanden som blodar för detta duger inte.
storm inombords går bort,
ro ekan till fredligare vatten och vårda det som räddas kan.
hälsningar från team leader
Om fredagsfrustration
Äntligen mediaplats för Bahrain.
Ett gruskorn har lättat från hjärtat.
Media är sjukt.
Halva jag vill bara stänga av etern och isolera mig från sjukheten.
Halva jag inser det orealistiska i ett sådant resonemang.
Jag känner mig sällan så bräcklig och obetydlig som när det kommer till media.
Lilla, obetydliga människa.
Rak rygg i ledet, ifrågasätt inte och tro för allt i världen inte att du kan göra skillnad.
Twats.
Det sorgliga i kråksången är att det i slutändan är vi som är skyldiga.
När smutsvattnet silats bort är det vi som ligger i botten av durkslaget,
och blottas som de vedervärdiga illusionister vi är.
De verkliga bovarna i dramat: upphovsmakarna till balettens halta föreställning.
Jag vill verkligen vilja förstå.
Och någonstans vill jag nog förstå också.
Men omotivationens hinna är känns så oändligt intakt.
Om d-day
Idag är dagen av dagar. Dråpdagen. Digerdagen. Dödsdagen.
Igår var O-dagen. Oändligtmycketroligt dagen. Onsdagen.
Jag sitter naken i sängen och väntar in hemtentan.
Ja, du hörde mig. Väntar in.
Som en annan stolle.
Jag sitter alltså här, och väntar in min egen skenavrättning.
Vem gör sånt egentligen.
23 minuter kvar tills jag ställs mot väggen och därefter gräver ner mig i en vecka.
Och väntar in bättre tider.
Satfläsk.
Jag har förövrigt världens liga omkring mig.
finaste tjejerna i världen.
Samt världens konstigaste ex-granne.
Tips från coachen i morgonbruset:
Ångra ingenting!
Någonsin.
Igår var O-dagen. Oändligtmycketroligt dagen. Onsdagen.
Jag sitter naken i sängen och väntar in hemtentan.
Ja, du hörde mig. Väntar in.
Som en annan stolle.
Jag sitter alltså här, och väntar in min egen skenavrättning.
Vem gör sånt egentligen.
23 minuter kvar tills jag ställs mot väggen och därefter gräver ner mig i en vecka.
Och väntar in bättre tider.
Satfläsk.
Jag har förövrigt världens liga omkring mig.
finaste tjejerna i världen.
Samt världens konstigaste ex-granne.
Tips från coachen i morgonbruset:
Ångra ingenting!
Någonsin.
