Om att skadereglera

Att få gå hem en ljum kväll i juni, hem till ens egna, utan ångest bakom revbenen önskar jag alla.
Att hitta verktyg för att våga erkänna ett snedsteg utan att banka sig själv sönder och samman likaså.
Att våga kommunicera sina brister och svagheter, utan att vara en brusten svaghet till människa hoppas jag en dag ska läras ut från huvudfotings-ålder.
Att förlåta snarare än att förgråta vore fint om vi alla fick öva oss i från barnsben.
Tills detta händer är jag tacksam för att det inte är för sent att lära om.
Inte för sent att ändra, justera och laga det som punkterats. 
Lunga såväl som hjärtbank.
Och tänk så fint att vi människor kan lära ut så mycket mod av att enbart lyssna.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0